Jag inbillar mig att jag skall vara lite Country Chic under våren/sommaren, sitta på en gärdsgård med ett halmstrå i munnen med mina älskade Mexicanaboots, något virkat/stickat, färdigslitna jeans och bara vara…ljuv?
Jag antar att det inte kommer hända eftersom jag är så fruktansvärt o-ljuv. Vilket nästan uteslutande resulterar i att jag sitter på någon jävla gärdsgård i seglarskor och shorts. Om jag nu måste envisas med att sitta på en gärdsgård. Gissningsvis kommer jag att sitta på en uteservering eller en bryggkant istället. Men jag vill ju så himla gärna vara ljuv. Gå all in med blommor i håret, smultron på strå och…äh…det kommer inte att hända. Men shoppa kan man ju för all del göra ändå.
Senaste inöpet var en ohemult dyr kofta från Ralph Lauren, som har stor ljuv-potential. Som opraktiskt nog måste kemtvättas eftersom materialet är bomull/lin/silke. Och ser ut så här:
Ljuvheten föll liksom långt innan målsnöret eftersom den har tofsar, och jag har två hundar, varav en är valp och tycker att det är svinroligt att leka och bita i tofsarna. Lortiga tassar och sönderbitna tofsar borgar för jävligt lite Country Chic.
Men skam den som ger sig. Nu väntar jag på att ett par jeans skall landa i brevlådan. Mina älskade Pleasejeans från Selected Style som jag samlar på med inställningen “den som har flest par när hon dör vinner”.
Om jag sätter på mig en halmhatt, sätter ett strå i munnen, skippar seglarpjucken och istället kör cowboystövletter – kan det bli en smula ljuvt då? Eller är jag helt körd?
Jo, jag har shoppat lite på sistone. Eller ganska mycket. Två av mina kunder är webbshoppar med sjukt snygga kläder. Det i kombination med personalrabatt gör det till en rätt olönsam affär. Men man tjänar väl egentligen pengar på rabatterade varor? Va va VA?