Author: Victoria

Svinottan

Posted on | by Victoria | 19 Comments on Svinottan

hosthat3

Det är svinotta. Det är mörkt. Det är SENSOMMAR.

Jag vill bara upplysa om vad jag kommer att sysselsätta mig med när årstiden which must not be named faktiskt rullar in. Då kommer jag vagga okontrollerat fram och tillbaka med min nalle i famnen och sedan rullar jag in mig i en filt.

Beteendet funkar förvisso nästan alla årstider när det är alldeles för tidigt på morgonen och man är väldigt väldigt trött.

Prova. Det är onekligen jävligt befriande.

Nu drar vi till Gbg, hatar måndagar och vissa årstider. Så skall vi se hur många meter vi kommer innan vi börjar käfta i bilen.

Jag gissar på att vi inte ens hinner ut på motorvägen.

PS: Nallen är en historia för sig. Den är alltid med mig, och har mer eller mindre rest jorden runt med mig. Jag är en vuxen (nåja) människa som går hand i hand med min nalle på flygplatser och ser…antagligen inte riktigt klok ut. Och det spelar ingen roll om jag skall till Vietnam eller Mellerud.

Det är fortfarande SENSOMMAR

Posted on | by Victoria | 9 Comments on Det är fortfarande SENSOMMAR

Kan vi enas om det?

För nästa måndag är det hummerfiskepremiär, och förra året klockan sju när startskottet gick såg det ut så här ute på havet.

532176_10151219131570630_1878874913_n

Och jag hade knappt tid att styra båten eftersom jag var fullt upptagen med att sitta med kameran och fotografera hela morgonen. Varmt var det med.

Ja ja, det kan hända att fotandet fick ett abrupt slut när maken slet kameran ur näven på mig och sa till mig att fokusera. Jag körde och hade ansvar för plats, djup och lite annat trams medan han var hummertinakastare. Jag är ju faktiskt kvinna och kan göra flera saker samtidigt. Bortsett från just kanske den lilla detaljen som gjorde att jag fick fotoförbud, när jag missade djupgränsen lite, men sa till maken att det var dags att hiva i tinan och det kan ha varit en gnutta djupare än planerat. Och det sa plupp, tinan och allt annat försvann under vattenytan. Några meter hit eller dit när det var vackert ute är väl inte så himla petigt?

Jag beställer gärna samma väder till nästa måndag när det är dags igen, för det var rasande trevligt. Bortsett från att maken blev så jävla irriterad när vi tappade den där hummertinan. Vi skall nog lyckas hitta något nytt att bråka om på måndag när det är dags att jaga det svarta guldet igen.

Men om vi nu enas om att det är sensommar, kan någon förklara det HÄR då?

20130914_185950_resized

Någon har gått och pallat löv, kastat dem på gräsmattan och målat dem gula? Sånt vill man inte se när man i godan ro tar sin SENSOMMARPROMENAD med jyckarna. Jag har inte godkänt något årstidsbyte i alla fall.

Nu skall jag gå ut och limma fast dem igen. Och se till att de får rätt färg.

Totalt oacceptabelt.

Söndag = resdag

Posted on | by Victoria | 3 Comments on Söndag = resdag

Och idag kan jag inte fortsätta leka singel och skita i att åka, för jag har möten i Gbg i veckan. Det bor alltså argmonster i hela magen. Plus några ljugmonster, som är jävligt sugna på att hitta på ursäkter i form av:

– Näe, tyvärr – jag trampade på katten, som gav sig på hunden, hunden åt upp datorn, datorn innehöll de nödvändiga dokumenten, och nu måste jag sitta och vänta på att hunden skiter ut hårddisken.
– Kan inte, för hoppsan jag fick en infektion i den brutna tån, vilket blev kallbrand och en släng av tarmvred så jag är tvungen att lägga in mig och amputera benet. Och tarmen.

Eller den mest sanningsenliga.

– Tyvärr, jag ligger på psykakuten för okontrollerad söndagsångest och en ilskebrusten artär, får elchocker av ett gammalt bilbatteri och de vill inte skriva ut mig förrän jag har gått igenom en lobotomi.

Imorse tog det ganska exakt fem minuter innan vi blev osams över något bagatellartat. Jag SA att det var för att maken är pantad, men erkänner i smyg att det var för att jag letade fel. Och att leta fel på den snubben är lika lätt som att spela hockey mot ett lag där målvakten sket i att dyka upp för att han valde att ligga på hotellrummet och kolla på repriser av Hem till Gården.

Jag måste vara världens raraste fru. Alla kategorier. Och felfri.

Så vi bestämde oss för att åka imorgon bitti, för att slippa kapa dagen. På morgonen är vi för trötta för att bråka (oftast).

Då gick vi ut för att käka sjukt sen lunch-middag med syrran och bihang. Det blir man på gott humör av. Särskilt när man har bestämt sig för att skita i maten och surkäka marängsuisse till middag.

Och sen är det mer eller mindre omöjligt att vara grinig när man har den här lilla dockan i knät.

20130915_151904

Kolla ögonfrallorna på den tjejen. Hon lär aldrig behöva maskara. Tittar man på hår och humör (hon är självklart lugn som en filbunke och vansinnigt tålmodig) råder det inte heller några som helst tvivel om släktskapet.

20130915_160658

Och det går inte att vara lipig med henne i knät.

Men jag åt marängsuisse till middag. Jag fixade inte att avsäga mig alla barnsligheter.

 

Det svänger ju om tanten

Posted on | by Victoria | 2 Comments on Det svänger ju om tanten

Och tack Petra, det här var en låt som inte får missas av någonihelavärlden.

Dessutom sittdansar man lite när man hör den. Jag spår att detta kommer bli Gunillas största hit någonsin. Och hon har inte ens ett skit med den att göra. HAH!

Lyssna och njut.

 

Jaha, och där fick jag en alldeles ny noja

Posted on | by Victoria | 33 Comments on Jaha, och där fick jag en alldeles ny noja

Som om jag behövde FLER.

Och precis som med näsborrarna delar jag med mig. Det är ju redan etablerat att jag är väldigt generös.

Jag råkade titta lite extra på den här bilden igår.

20130914_133058_resized

Vad är det som försiggår med högerfoten? Eller båda fötterna antar jag.

Det måste finnas en anledning till att man inte skall skärskåda vissa kroppsdelar, för man upptäcker väldigt konstiga saker.

Stortån (som jag alltid tyckt är ohemult stor ), pektån och fuck you-tån är lika långa. Och jävligt långa. Sen kommer ringtån och lilltån och ser lite amputerade ut bredvid sina större tå-syskon.

Då började Operation Fotkontroll. Vilket var ytterst talanglöst, eftersom det genererade ytterligare funderingar och ännu mer fotfobi.

20130914_202303_resized

Här har vi fru högerfot. Just som jag misstänkte, världens fetaste stortå, och de två närmsta tårna är lika skitlånga men åtminstone smala. Sen kommer ringtån. Som på riktigt är sisådär en och en halv centimeter kortare än fuck you-tån. Plus en väldigt blyg och försynt lilltå som är ytterligare minst en centimeter kortare än ringtån. Lilltån går ju bara till midjan på stortån. Fyrtorn och släpvagn liksom. Nej, det är inte den brutna tån heller.

20130914_202346_resized

Så har vi fru vänsterfot. Lika fet stortå, men där är pektån längre än stortån. Hur i hela friden kan pektån vara längre än stortån, om än bara några millimeter?

Men sen känns det som att resten av tårna ser hyfsat normala ut. Stor, mindre, minst – en sådan bågformad uppsättning tår jag trodde var normalt. Och en lilltå som inte är alls lika blyg och försynt som fru högerfots.

Efter att ha stirrat och jämfört båda fötterna i en kvart var det ungefär det jag kom fram till. Då var det dags att tillkalla utomstående för en mindre subjektiv bedömning, det vill säga maken. Det var ogenomtänkt, för han hittade fler konstigheter och gick igenom färg och form på varenda tå i detalj. I ren chock har jag till och med glömt av vad han sa, förutom en sak:

– Men herregud, du ser ju helt retarderad ut på högerfoten!

20130914_202707_resized

Då ruttnade jag och gick och la mig. Vad hände med “…for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness and in health, to love and to cherish, till death us do part…” (vi gifte oss i USA).

Det här är ju ett solklart fall av ett par poor tår som han inte cherishar ett dugg. Prällen pratade inte alls om att man skulle stå ut med hånfullhet. Det är jag störtsäker på, trots att jag inte var helt nykter.

Jomen det var vår lördagkväll. En tånoja. Och där låg jag och kände mig alldeles prinsessig om fötterna. Pilutta mig liksom.

Vad gjorde ni, och framför allt, hur ser ERA tår ut?

Jag vet att ni kommer kolla.