Author: Victoria

Nu skall vi prata TV. Och gårdagens program. För jag kan inte riktigt släppa det eftersom det var så erbarmligt uselt. Jag visste väl att det fanns en anledning till att jag inte orkade släpa mig igenom det där programmet om Maria och Mindy, det finns helt enkelt en gräns för hur mycket gullig naivitet man ååårkar med.

1. La ni märke till bakgrundsmusiken när respektive person pratade? Maria hade någon plinkplonkmusik som lät som “åh det måste förstärkas hur rart korkade saker hon säger-musik”. Barnen hade lite mer “actionmusik”, Kikki fick “oj så tragiskt mitt livsöde är och jag är ensam-musik” och Kicken hade “nu skall vi förstärka att jag är en pudelrockare-musik”.

Bild på den levande vindmätaren lånad från Aftonbladet/TV3

2. På Kicken låg fokuset på överkompensation. Jösses i himmelen åt de scener där han pratade om överklass och där han spelade över så det visslade om det. Typ “jag har världens åldersnoja men kompenserar det genom att ha bränt min hemanent-hår och pubertal framtoning”.

3. Kikki går det fan inte att säga något om. Det är som att sparka in en öppen dörr. Det enda hon fick säga var de förväntat tragiska sakerna som bara befäste hur ensam hon är och hur kass hon mår. Och sorry, men det enda jag tänker på när jag ser henne numera är falukorv. Kan. Inte. Hjälpas.

4. Ungarna ville jag strypa. Minus den äldsta, som försökte.

5. Hela formatet var så gammalt och trött att man ville gömma sig. Förutom den delen där INGET fokus låg på gästerna utan allt låg på familjen Montazami. Nu förväntade jag mig inga djuplodande intervjuer a’la Debatt eller Plus-Sverker, men åtminstone lite koll på gästernas bakgrund. Man fick reda på att Kikki bodde ensam med sin katt och att Kicken…var en pudelrockare. Sen var det clownerier och Montazamis för hela slanten.

DÅ tänker jag så här. Istället för Montazamis med vänner, tänk TV-programmet Gunilla Persson med ovänner.

Nu snackar vi briljant TV. Gunilla, dottern och hembiträden på en gård i Skåne. Hembiträden i plural, eftersom det kommer sparkas minst en per program. Gunilla vankar omkring i fartygspumpsen och håller hov, medan hon totalsågar sina gäster. Bland gästerna skulle vi hitta bland annat Jan Guillou, Britt Ekland och hotellchefen på hotellet i Sibirien som hon blev utsparkad från. Listan är ändlös.

Gunilla spenderar programtiden med att kasta krucifix och holy water i ansiktet på de hon tror är besatta av djävulen (ungefär alla). Samt att vara förargad, förfasad och någonstans långt innan varmrätten serveras har hon slängt ut alla gäster inklusive produktionsteamet och hembiträdena. Eller ja, ett hembiträde har med säkerhet blivit sparkad redan fem minuter in i programmet, nummer två blir sparkad vid varmrätten.

Resterande programtid spenderas med att korsklippa vad de utslängda gästerna har att säga, och vad den förorättade och förolämpade Gunilla sitter och säger inne i huset. Som avslutning släpps alla in igen för en krystad försoning. Vilket inte går, eftersom Gunilla inte är särskilt bra på att försonas.

Det kallar jag kvalitets-TV. Även om jag skulle behöva multipla skämskuddar så skulle jag älska att se skiten.

Så, om något produktionsbolag plockar upp just den idén, så vet ni var den kommer ifrån.

Och jag är öppen för konsultation. Det är bara att maila om ni vill ha fler detaljer för utformningen av Gunilla med ovänner. Adressen står under kontakt.

Vad tror ni om den idén?