Nu vet inte ni det här kanske, men JAG vet. Och några till av mina närmast sörjande. Vår blir det först när jag målar naglarna i piffig vårfärg, men det har jag inte gjort ännu.
Strömstads version av Groundhog Day.
Men det skall komma naturligt då jag får lite feeling.
Idag var jag ju och blev mörbultad på thaiplejset och är i vanlig ordning lika förvånad över hur en liten människa kan ha så hårda nypor. Men axlarna har hoppat ner ett par snäpp och jag kan inte ha dem som örhängen längre. Det är ju för all del positivt.
Nu kommer det konstiga. Trots hällregn på tvären och en man hemma som retar livet ur mig genom att bara stöka ner men aldrig göra fint så börjar jag få lite feeling.
Jag är genomsugen på en tatuering till. Vill även rota igenom min garderob för att hitta a) kläder som passar, b) kläder med lite färg som inte är i samma färg som valfri mögelsort och c) helt enkelt göra lite garderobsfynd (de där kläderna man inte sett sen solen började gå ner klockan tre på eftermiddagen).
Nu säger jag inte att det här är ristat i sten och att det ÄR vår. Men det spritter lite här och där (och inte där ni tror…snuskhumrar) så man vet aldrig.
Risken finns att jag äntrar hufvudstaden till helgen i blommiga byxor, pippigula skor och…solglasögon.
Som jag längtar efter att ha på mig solglajjor.
Men första frågan är; vad och var skall jag tatuera mig?
(Och givetvis kommer jag meddela så fort naglarna är målade i vårfärg, jag är faktiskt mer pålitlig än SMHI när det gäller vårens ankomst)
