Author: Victoria

Gunilla Swahn

Posted on | by Victoria | 18 Comments on Gunilla Swahn

Eller Jan Öyvind Persson? Ni bestämmer.

För det här blir bara ett vanlig skitinlägg, inte DET skitinlägget. Jag somnade nämligen lite tidigt pga orsaker.

Orsakerna igår var att jag vaknade 05:30 av kräkande hund. Inte bara en gång heller, utan mer exakt fem gånger, och det går inte att höra det ljudet utan att tycka väldigt synd om jycken. I det här fallet Liten, eftersom man relaterar. Varje gång.

Och varje gång känner man sig lika blåst när man har tröstat illamående hund, hållit undan håret och viskat små söta ord i örat “att det snart blir bra”. Vilket det ju alltid blir. En hund glömmer ju liksom av sin “magsjuka” efter tre sekunder, stirrar uppfordrande och säger “JAG KAN TA LITE FRUKOST NU TACK”.

Inte som vi, som bäddar ner oss i tre dagar och lever på te och skorpor.

Men likt förbaskat rusar jag upp av medlidande varje gång. Efter alla dessa år. Oavsett klockslag. Ingen skall behöva må illa ensam liksom.

I vilket fall som helst, när hans tresekunders magsjuka hade gått över och han hade fått frulle och promenad och sedan kurat ihop sig i sängen igen tyckte jag det var meningslöst att gå och lägga mig igen. Vilket betyder att jag skurade golvet klockan halvsju igår morse och sen satte jag mig med frukost, dator och levande ljus och lät fredagen kickstarta.

Jag hade lite att hinna med före eftermiddagens klipptid.

Och det var väl ungefär andemeningen med alla de här orden. Jag klippte mig och fick ögonbryn igår. Nu ser jag ut som resultatet av en påsättning utförd av Jan Öyvind på Gunilla. Ett kärleksbarn.

IMG_5505.JPG

Men jag är nöjd. Som vanligt. Tro det eller ej.

Det är så skönt att slippa den skatteverksgrå utväxten och få lite omvårdnad.

Meningen var ju dock att jag skulle skriva om den andra skitincidenten. Men när man är uppe med tuppen och skurar golv så somnar man till Doobidoo.

Kan ni förlåta mig? Om jag lovar att gottgöra er idag?

Förlåter ni mig inte får ni arga ögonbrynen.

PS: Petra, du har inte alls bokat bord på Park. Jag var så nyfiken att jag frågade när jag gick förbi igår. Har du med tänkt smyga omkring i stan utan att säga hej alltså? Mvh, Stalker

När en man lurar sin fru och blir påkommen med fingrarna i syltburken

Posted on | by Victoria | 6 Comments on När en man lurar sin fru och blir påkommen med fingrarna i syltburken

Eller snarare i svampen i det här fallet.

I gårdagens skitinlägg lade jag ju ut ett par bilder, bland annat den här.

Screen Shot 2014-11-20 at 18.44.32

Och i MIN värld behöver man inte vara sjökapten på färjan mellan Smögen och Kungshamn för att se att det är silhuetten av Smögen. Vattentornet är ett OMISSKÄNNLIGT landmärke vilket man vet om man bara satt sin fot på Smögen kanske en endaste ynkans gång. Man vet det definitivt om man kör båt/seglar med ögonen öppna upp och ner längs västkusten.

Nu tänker jag skvallra på “Elefantpenismannen”. Eftersom han alldeles tydligt körde fulspel igår. Han är ju gift med Enlisailivet och de seglar ju böljan den blå mest hela tiden. Var det någon jag trodde skulle gissa rätt och först så var det antingen han eller hon.

Idag frågade Enlisailivet var det var, eftersom hon mer eller mindre legat sömnlös efter diskussion med sin gode make om just bilden igår. Hon hade hävdat Smögen medan han, med en dåres envishet, hade vägrat Smögen och övertalat henne om att det absolut inte kunde vara det. Nu säger inte det här så mycket om man inte är just snedseglare eller västkustbo, men enligt hörsägen hade han till och med varit nere på Rörö och gissat. Vilket är lite pinsamt fel. Men nu tror ju jag att han hade en agenda med sitt felgissande eftersom de satt på varsin ort med varsitt sjökort och funderat över geografin.

Han ville helt enkelt inte att hon skulle gissa rätt först. Vilket hon ju faktiskt gjorde när hon sa Smögen.

Idag ser hon att han faktiskt har kommenterat. Det HÄR.

Screen Shot 2014-11-21 at 11.55.12

Han hade alltså, helt obrydd, snott hennes Smögen efter att ha hävdat att det var fel.

Då förtjänar man att outtas på bloggen. Sen förtjänar man även ett vänligt men bestämt förslag om att kolla synen och att kanske börja använda läsglasögon.

Och så förtjänar man en smula smädelse om det nu var så att man faktiskt inte trodde att det var Smögen. För har man lyckats segla västkusten upp och ner och ner och upp utan att se att det är svampen så tror jag att det är frun som styr skutan medan maken sitter och blundar. Eller så behöver maken skitstarka glasögon. Snabbt.

Men du hade fel på Rammen. Vi ligger mellan Hampholmarna och Långö.

Nu kan du ta fram läsglajjorna och leta upp det på sjökortet.

Fulspel minsann. Väldigt mycket fulspel.

Jag tror vi skall ha fler tävlingar om vad som ligger var utmed västkusten hehe.

Man skulle kunna tro att jag är sponsrad men det ÄR jag inte

Posted on | by Victoria | 23 Comments on Man skulle kunna tro att jag är sponsrad men det ÄR jag inte

Faktiskt. Och ni som har hängt med från början är nog säkra på det eftersom jag har pratat naglar sen dag ett. Först var det Depend och deras gellack och nu är det Jessica och hennes REQ.

Så nej. Jag råkar bara vara barnsligt förtjust i nagelpyssel. Och måste ju därför tipsa om ytterligare hand- och nagelvård.

Sen tycker jag fortfarande inte att man börjar med bajs före frukost. Det är äckligt. Då tar man något oskitigt före skiten.

Jag köpte det här när jag gjorde mina fantastiska naglar i onsdags.

nagelspa

För att det verkligen behövs under den här SKITÅRSTIDEN (min dator har lärt sig att skriva det ordet med versaler automagiskt nu).

Egentligen är det fem delar, men det räcker att köpa tre tänker jag. Så ni inte undrar om jag totalt har tappat det som saknar steg ett.

Första steget handlar egentligen “bara” om att tvätta händerna och femte steget handlar om att smörja in händerna med handkräm, och där byter jag inte ut min Elisabeth Arden 8-hour mot allt smör i Småland.

Har ingen som helst aning om var man kan köpa det om man inte bor i den här stan, så egentligen är det ju skitkass “reklam”, men OM ni snubblar över det någonstans så bara köp det. Samt deras nagelolja som är oslagbar. Det här ingår i förbrukningsvaror om man inte vill ha ödlehänder. Och är det något jag hatar så är det just vinterödlehänder. Sommarödlehänder är lite enklare att hantera.

Vad det egentligen handlar om är att jag är livrädd för att se gammal ut på händerna, för det inbillar jag mig att jag inte gör…än.

I år är faktiskt första året som jag har fått lite ödleaktig hud på sidan av händerna och det skrämmer skiten ur mig eftersom jag brukar ha babylena händer.

I år är därmed första året som jag verkligen överdoserar handkräm och nagelolja.

Och nu är det här året det första året som jag har nagelspa för händerna. Själv. Medan jag funderar över om man är helt dum i huvudet som i alla år har vårdat fötterna med fotbad, peeling etc etc … men inte händerna?

Jag förväntar mig att händerna skall ha blivit minst 20 år yngre när den här SKITÅRSTIDEN är över.

Skulle det vara så att någon mer än jag är intresserad av nagelspa kan jag fråga Jessica om det går att köpa någonstans?

Eller så kanske jag kan fråga henne om jag kan få lotta ut ett par kit (obs: det lovar jag inte eftersom jag absolut inte har frågat henne än, det här är bara jag som sitter och klurar i ren imponering över att ha bäbishänder igen.

Vad tror ni?

Någon mer som är intresserad av att inte se ut som skräcködla?

Godmorgon 🙂

Skit #1

Posted on | by Victoria | 38 Comments on Skit #1

Vi börjar med första skiten. Och därmed båtsemestern 2008, när maken tog sin skitoskuld.

För det första vill jag bara säga att det var en HELT fantastisk båtsemester, vi hade inte en enda dag med dåligt väder. Ingen blåst, inget regn och tropisk hetta långt in på nätterna. Tre veckor på båten som kändes som tre veckor i Thailand, fast bättre. En sådan där semester man kommer sitta och gagga om på ålderdomshemmet om, förhoppningsvis, sisådär 40 år (dvs ungefär år 2054 – HERREGUD så hemskt DET låter då?).

“Minns ni sommaren 2008? Nästan lika fint väder som 2014 faktiskt”

Och så kommer någon besserwissertant lägga sig i och säga att det inte alls var varken 2008 eller 2014 och då skall jag knäppa henne på näsan och säga:

“Hörrdududu, jag hade minsann en blogg. Jag VET att jag har rätt. Vänta lite skall jag bara be mitt röststyrda armbandsur (japp, jag kommer fortfarande ha armbandsur i alla fall) att leta upp inlägget om de fantastiska somrarna så kan vi se det på 500 tums hologramskärmen direkt här på väggen … “

Besserwissertanten kommer fnysa och jag kommer vara svinnöjd över att ha rätt.

I alla fall. Maken fiser ju i tid och otid och det kommer han aldrig att sluta med. Eftersom han varken lärde sig av misstag ett eller misstag två. För han påstår att man faktiskt får hemskt ont i magen av att inte fisa (låter lite som alla de killar som påstår att de får ont i pungen/blue balls av att inte få sexa). Skulle gärna se de myterna ihjälslagna av Mythbusters faktiskt.

Just den här semestern och just den här dagen befann vi oss i Grebbestad. Jag låg på båten och läste bok i godan ro.

Screen Shot 2014-11-20 at 19.02.16
Titta, inte nog med att det var så längesedan att vi hade vår gamla båt, jag läser dessutom pappersbok och inte Kindle – så omodernt!

Medan maken hade något viktigt verktygsärende till järnaffären. Inga konstigheter.

Den enda konstigheten var att han kom tillbaka till båten efter förvånansvärt kort tid. Man plus verktygsaffär (med båtdelar) brukar vara likamed skitlång frånvaro. Dessutom gick han lite konstigt och med tanke på att han hade shorts på sig syntes det verkligen att han gick med korsade knän. Men han gick och flinade samtidigt, vilket inte riktigt stämde med resten av utseendet. Det gigantiska flinet som gick från öra till öra.

Han kom ombord på båten och viskar tyst (eftersom båtarna ligger lika tätt som människor i kö för att komma in på Ullared):

“Alltså jag fes inne i affären och jag tror det gick åt skogen. Jag vet inte men det kändes som att det kom mer än bara luft”

Men han slutade inte flina, han såg i det närmaste nöjd ut över att hans kropp eventuellt hade producerat en fis med innehåll? Som om det skulle vara något att vara stolt över?

In på toa med honom. Och så hörde jag att duschen gick igång. Då behövde man inte vara raketforskare för att förstå att han faktiskt hade skitit på sig inne i affären.

Han hojtade från dass att han ville ha en plastpåse och det fick han. Medan jag mest funderade över om jag var gift med ett blöjbarn. Till slut kom han ut från toan, iklädd rena kläder från topp till tå och med en väldigt väl ihopknuten plastpåse i handen. Innehållande nerskitna kallingar och jag tog, med lätt äcklad min, påsen ur handen på honom för att gå till sopstationen för att bli av med de kontaminerade underkläderna så fort som möjligt.

Men nähänäe, då blev det liv i luckan. Han hade ju faktiskt knutit påsen så himla noggrant för att spara och tvätta, eftersom det var hans FAVORITKALSONGER. Fanns inte en janne att jag fick lov att gå och slänga dem, påsen skulle läggas undan och så skulle vi tvätta kallingarna vid hemkomst.

Ja, jag undrade på allvar om det var fel i huvudet på honom på riktigt. Det var ett par rosa Björn Borg-kallingar, inte direkt guldlaminerade limited edition-kalsonger, men han gav sig inte. De Skulle Bara Inte Slängas.

Nu vill jag bara säga att det här hände dag två på semestern. Efter det åkte vi västkusten runt, över till Danmark, till Läsö och sedan norrut igen, under tre veckor tillsammans med ett par bajskalsonger i en påse någonstans på båten.

Så här i efterhand kan jag inte förstå hur jag gick med på det.

Och alla foton från den semestern påminner mig om att kalsongerna finns med oss.

Titta på det här fantastiska fotot. Taget mitt i natten när vi låg på svaj och det var 30 grader varmt.

Screen Shot 2014-11-20 at 18.44.32

Det var verkligen en fantastisk semester och varenda naturhamn var full hela tiden. Men vetskapen att det var jag, maken och en fantastisk solnedgång förstörs lite av att veta att de rosa kalsongerna var med på ett hörn.

Hela semestern.

Bonuspoäng till den som ser var vi är någonstans förresten.

Det var skithistoria nummer ett och jag tror faktiskt att just de kalsongerna (som jag absolut inte tvättade när vi kom hem, det fick han göra alldeles själv) finns kvar i livet fortfarande.

Och här sitter bajsmannen himself, på samma semester. Skitnöjd sådär generellt.

Screen Shot 2014-11-20 at 18.43.38

Skithistoria nummer två kommer. När ni har bekräftat att jag verkligen inte har berättat det här förut.

Efter de två semestrarna litar inte jag på den mannens anuskontroll överhuvudtaget, kommer aldrig att göra.

Den tilliten är förbrukad.

I väntan på skiten

Posted on | by Victoria | 50 Comments on I väntan på skiten

Jag har letat ihjäl mig efter gammalt inlägg när maken sket på sig två semestrar i rad, utan att hitta något. Det enda jag hittade var att jag, i ett inlägg, hade nämnt sådär i förbifarten att han hade fisit en hjärtformad fläck på lakanet och då menade att “allt under en tesked räknas som fis” medan jag var VANSINNIG.

Det är alltså det enda jag hittar om det, vilket verkar helt orimligt. Men då får jag ju bara helt enkelt skriva om det. Eller om jag inte har skrivit om det så får jag skriva OM det. Jamen ni hajar. Det kommer i vilket fall som helst ta en stund och jag tänker att ni kanske inte vill ha hjärtformad skit serverad till frukost. Så ni får det någon gång under morgondagen, men inte före frukost.

Under tiden kan ni få njuta av dagens “förbrukningsvaruinköp”. Det vill säga, besöket hos Jessica som återigen fick fria händer att skapa konstverk av mina naglar. Vi kämpar med att få till en kväll med nagelfix och skitsnack, men nu gör ju inte människan annat än att jobba och spendera fritiden med att tävla i nageltrixande. Sist jag var där hade hon ju precis sopat hem tre medaljer i nagel-OS i London och den här gången hängde en sprillans ny silvermedalj från…hmmm…någon stor tävling i Tyskland om jag inte minns helt fel. Jag kan ha råkat glömma fråga eftersom jag fastnade med ögonen i medaljblinget.

Hon är verkligen duktig på riktigt.

Och så här blev det idag.

nails2

Jag är som vanligt supahdupahnöjd.

Och ni måste ju faktiskt verkligen se detaljerna.

nails3

Så JÄKLA snyggt.

Även första gången jag har den formen på naglarna. Jag har ju alltid “kantiga” naglar, men har ju testat stiletto (som jag älskade). Däremot har jag aldrig haft droppformade tidigare.

Jag älskar de små rara spindlarna som bryter av mot det svart/vit/silvriga.

Är ni någonsin i den här stan så måste ni ta ett besök hos Jessica, hon utför mirakel. Att jag säger det borde ju säga allt, jag som aldrig någonsin övermindödakropp skulle låta någon annan komma i närheten av mina naglar blir nu bara mer och mer modig.

Och ja, vi SKALL få ihop en träff med nagelfix och skitsnack. I Göteborg. När hon har en paus i flängandet mellan nageltävlingar.

Någon verkar ju ha bestämt att Stockholm är Sveriges centralort och att allt kul skall hända där. Nu bestämmer jag att det inte skall vara så mer, det är hög tid att något händer på västkusten faktiskt.

HÖG tid.