Om ni skulle råka läsa det här så vill jag bara säga att ni har en kille anställd som antingen heter Robin eller Gustav som pysslar med serviceinlämningar och honom skall ni vara JÄVLIGT rädda om. Lite korkat av mig att inte veta om han heter det ena eller det andra eftersom båda namnen jobbar med just samma sak på samma ställe, men det står lite olika i våra papper. Den här killen är i alla fall ljushårig, ung med lite mustasch (har jag för mig) och är jättejätteglad.
Inte nog med att just den här killen har räddat Elgiganten från makens vrede (jag vill bara säga att den vreden gör min vrede till en fis i rymden i jämförelse) tack vare sin trevlighet, glädje och service. Idag räddade han även företaget från mitt planerade vredesutbrott.
I makens fall har det varit en never ending story om en torktumlare som vi köpte till fastigheten för … ja det närmar sig nog ett år nu. Som slutade tumla efter ungefär en vecka. Lång historia kort, Elgiganten hade avtal med lite olika reparatörer som sade att de hade varit här och lagat den, det var bara det att just exakt ingen alls var här och lagade den. Troligen debiterade de glatt Elgiganten och ljög för oss. I somras någon gång rågades måttet för maken som arg som ett bi släpade upp torktumlaren från källaren, hivade upp den på släpkärran och körde upp den till Elgiganten med flera stycken bultande blodkärl i pannan, för att dumpa den hos dem och läsa lusen av första bästa person. Som då råkade vara just den här Robin, eller Gustav (jösses som det stör mig att jag inte vet vem av dem det är).
Den där lusläsningen sket sig tack vare Robin-Gustav och hans känsla för service. Vi har alltså fortfarande inte fått någon ersättningsmaskin och ÄNDÅ är maken hejsan svejsan och tjena tjena hallå med R-G. Snacka om rätt man på rätt plats.
Jag kan ju säga att jag har haft lite svårt att tro att det finns människor som kan dämpa makevrede ända tills jag själv kom dit med datorn idag och möttes av samma person.
Nej jag blev inte arg, jag lämnade ifrån mig datorn, LOG, sa trevliga saker och småpratade.
Inte alls vad jag hade planerat faktiskt.
Så, om någon från Elgiganten mot all förmodan läser det här. Se till att behålla den här killen. Såpass ung och kan ändå hantera medelålders svinförbannade klimakteriekärringar och griniga gamla gubbar så de blir glada istället för missnöjda.
I övrigt har dagen gått i Papphammars spår.
Jag har okynnesshoppat. Eller ja, det beror på hur man ser det, jag har alltså inte köpt kläder men däremot är det helt omöjligt att vara på Nordby och inte köpa godis (och jag glömde kolla efter norskt godis kom jag på nu). Tvåochetthalvtkilo lösgodis kom jag ut med. Jag som inte ens är en storätare av godis. Så jo, det var nog lite okynnes. I alla fall i mesta laget för någon som inte äter överdrivet mycket godis.
Så mycket godis ser ut så här.
Det syns på stängerna hur stor påsen är, annars är det svårt att få en uppfattning, men det är de stora och tjocka stängerna.
Svinmycket godis.
När man glatt lämnat sin dator och vinkat adjö åt R-G bestämde man sig för att slänga i sig lite mat. För man hade varit på torpet innan och joggat med jyckarna, timmarna hade sprungit iväg och hungern började ta över (annars hade jag inte köpt så idiotmycket godis). Så det blev Gyllene M:et med en mjukglass till efterrätt. Hundarna var ju såklart med i bilen eftersom man åkte direkt från torpet till Elgiganten och det är inte den mest simpla manöver att ta emot mat ur lucka på Donken när man har två hundar bredvid som har luktat sig till precis var man befinner sig. De skulle ju bara “hjälpa till lite” när maten och glassen kom in i bilen. Vilket slutade med en serie blandade svordomar och uppochnedvänd mjukglass. Hälften av den utspillda glassen hamnade på instrumentbrädan och hälften i luggen på frustrerad Liten. Att känna doften men inte nå är hundtortyr skulle jag tro.
Sen åkte vi hem. Trötta (jag och hundarna), mätta (jag) och belåtna (hundarna).
Det första, absolut första, jag gör när jag tar klivet in i köket är att snubbla på min egen fot och välta ut godispåsen.
Det regnade godisar högt och lågt. Och hundarna hann få ett par sekunder i himmelriket innan jag hade trasslat ut mina fötter så jag stod upp igen. Oerhört svårt att försöka låta auktoritär när man ligger raklång på köksgolvet faktiskt.
Jag måste säga att jag själv förvånades lite över att de slutade se ut som hysteriska dammsugare när jag sa STOPP. Och SITT. Med min barskaste stämma.
Snacka om självbehärskning när hela golvet är fullt av godis, för det fortsätter ju in bakom Stor under köksbordet.
Två och ett halvt kilo godis är skitmycket när det ligger på golvet och de här två ÄLSKAR godis. Alla sorters godis.
Sen ägnade jag tio minuter åt att återbörda godiset till godispåsen medan hundarna låg bakom mig och dreglade. Att godispåsen fick lite extra damm och hundhår kan vi leva med. I det här huset är hundhår en del av kostcirkeln.
Resten av den här kvällen skall jag sitta väldigt still. Det verkar säkrast så.
Och ja, de fick varsin godis för att de var duktiga och slutade dammsuga golvet efter godis vid tillsägelse och låg stilla medan jag tog kort och plockade godis.
Såklart.
Jag är väl ingen sadist heller.
Humlan says:
Omstartande dator har jag också just nu … Jag misstänker mjukvara, dvs webläsaren och ska installera en annan, vilken dag som helst.
Omstartande förkylninig som har blivit ännu värre i omgång två, fick jag i går. Grannen festade dessutom i natt och när jag inte sovit på 24 timmar så var jag ganska grinig! (Nej, jag kan inte använda proppar eller hörlurar, då tjuter tinnitusen ännu värre.)
Jag är imponerad över godismängden och lydiga hundar. Och jag tackar för dagens första skratt; när Liten fick glass i luggen och när du snubblade och hällde ut tvåochetthalvtkilo godis! Jag kanske är elak som skrattar, men det måste ha sett väldigt roligt ut båda gångerna.
Atjoo!
Victoria says:
Förkylningar borde vika hädan. Faktiskt.
Och du får skratta. Jag är barnsligt förtjust i trill och fall själv, även när det är jag som står för det. 😉
Bibbi says:
Måste säga att pälsbollarna var otroligt duktiga som lydde i det läget. Det hade inte jag gjort. 😉 Hoppas du inte gjorde dig illa när du ramlade men sitt still i soffan resten av kvällen för säkerhets skull.
Victoria says:
Nej då, bara stukat självförtroende 😉
I ärlighetens namn tror inte jag att jag hade haft sån självkontroll heller. De är imponerande för att vara ouppfostrade slynglar.
PJAK/Anna says:
Hmm, du menar på allvar att hund (eller katt) hår inte ska ingå i dieten?? Trodde jag…….. Fast jag inte haft varken eller på snart 10 år så finns här recept som kräver en nypa katt eller hundhår för att bli bra smak på 😉
Victoria says:
Nämen skrev jag inte att det ingår i kostcirkeln i det här huset? Det var det jag menade iaf. Här går ju inte att äta något utan lite hår 🙂
Annika K says:
Fy vilken dag :/
Såååååå duktiga hundar som sitter fint o väntar 🙂
Victoria says:
Fast de satt inte fint och väntade medan jag låg kvar på golvet. Då var det hysteri för att hinna få i sig så mkt som möjligt innan mamma blev barsk. 🙂
Annika K says:
Hehe 🙂
Lena C says:
Hoppas att R-G lyckas få någon att fixa till tumlaren och datorn! Annars är ju liksom hans insatser förgäves… Håller med om att det behövs fler som han!!!
Victoria says:
Vi har fått ny tumlare idag. Det hade blivit ett misförstånd, men jag påpekade ju det igår så efter det gick det med ljusets hastighet. Och han hette Robin. Nu vet jag det. Det behövs fler sådana som han faktiskt.
Lena C says:
Heja Robin!:)
I min värld says:
Duktiga vovvar!Iaf när de satt fint 🙂 Mindre duktig matte som snavar o beter sig 🙂 Tur att det inte blev värre.
Elgiganten får väl både lite ris o ros skulle jag tro.
Här har vi vilat hela söndagen efter tunnel run i Stockholm. En mils löpning i norra länken, varmt som fan, tror jag svettades mer än vad jag jobbade för s a s. Enda svalkan var ju när man kom ur tunnlarna för vändningen tillbaks till Värtahamnen och de sista 300 meters uppförsbacken innan målet hmmmm.
Nu är det måndag och Personalmöte på tapeten (yuck och åter yuck) sen blir det att sätta lite fart med alla fakturor som väntar på mig (lite yuck på det också)
Ha en bra dag och gosa lite på vovvarna från mig *saknar hund*
Victoria says:
Straffet för okynnesshopping av godis. Fick även tandvärk inatt. Skall aldrig mer göra bryta mot köpstoppet 🙂
Du det där lät och låter inte ett dugg roligt. Jag är inte avundsjuk på varken springning, möte eller fakturor faktiskt.
I mitt huvud says:
Jösses, du måste ha låtit V Ä L D I G T barsk när de kunde sluta goffa smågodis som låg serverat! Fniss!
Victoria says:
Det gjorde jag. Och de lyder faktiskt när matte låter barsk. Oklart dock hur mycket de hann peta i sig innan jag blev barsk, för jeuvlar så snabbt det gick att dammsuga godis med munnen 😉