Jag har varit lite tyst idag, trots att jag har MASSVIS med bloggmaterial egentligen. Vi skall prata köpstopp, vi skall leka gissningslekar och mycket annat roligt, men jag har ju inte haft min soffdator EFTERSOM DEN, SOM VI REDAN VET, ÄR INLÄMNAD IGEN.
För att inte brista ut i gråt i brist på soffdator får ni helt enkelt nöja er med något ni inte sett tidigare. Absolut första mötet mellan Stor och Liten.
Mamma hade passat Stor medan vi åkte till Småland för att hämta Liten vars liv skulle förändras för alltid (och vårt med). Men jag tycker alltid att det är så gråtfärdigt rart när de små valparna måste lämna sin enda trygga punkt i världen och åka med två helt okända människor och faktiskt lita på de där konstiga människorna.
Liten var helt klart den coolaste jycken jag hämtat. Eller ja, på delad första plats åtminstone. Min förra andra tik var rätt cool hon med för hon bet dåvarande sambon i fingret, av ilska, i bilen på vägen hem från uppfödaren för att han skulle flytta lite på det yttepyttelilla benet hon låg och tuggade på. Lika stor som en råtta och kunde inte ens skälla än, men morra och bitas kunde hon. Där skulle inte han tro att han bara kunde flytta på ben hur som helst. Hon var verkligen totalt obrydd över flytten (till skillnad från sin storasyster som väntade hemma som skrek hjärtskärande efter sin mamma i flera dagar efter att vi hade hämtat henne – herregud vilken pärs DET var).
Men Liten var cool. Han sov i mitt knä hela vägen hem i bilen och under de timmarna hann jag bli hans trygghet. Då hade han ingen aning om att det väntade en galen Stor som vi skulle plocka upp på vägen.
Stor var så glad att han inte visste var han skulle göra av sig. Liten var skeptisk och yttepytteliten. Och jag hade skitlångt hår.
Om man kan titta på det här utan att dö sötdöden så är man hjärtlös faktiskt.
Jag är ju givetvis väldigt partisk i ämnet, men ÄNDÅ.
Och ja, det slutade med att Stor började jucka och slicka på honom. Det var ju ungefär det han pysslade med de första 24 timmarna vilket höll på att driva mig till vansinne. Liten luktade ju båda valp och löptik och Stor har en förkärlek för just valpar som … doftar valpar. Han ÄLSKAR valpar.
Varje gång han började göra det gick yttepyttelilla Liten fram till mig och ställde sig med frambenen upp på mina ben för att jag skulle lyfta upp honom. Inget annat. Han sa inte ett ord, han gick bara tyst fram till mig och bad mig hjälpa honom att bli trygg.
Vem visste då att han skulle bli en krokodil?
Visserligen en vansinnigt rar krokodil som är så ranglåg att han fortfarande flickkissar och är dödens snäll mot alla nya människor och hundar, både barn som vuxna och valpar som vuxna jyckar, så alla tycker att han är världens mest rara, lugna och väluppfostrade valp/unghund. Herregud, han hälsade ju till och med på en fiskmåsbäbis som trillat ner från taket i somras. Utan att bitas. Bara nosa lite försiktigt.
Om de bara visste vilka bitlekar “vi” leker här hemma när han inte är ögontjänare bland andra människor och djur.
Men söt är han. Det är Stor med. Med två vitt skilda personligheter.
Det enda som inte har ändrat sig är att jag är Den Stora Tryggheten i Litens liv. För han gråter fortfarande när jag lämnar honom i två sekunder och tror att jag aldrig kommer komma tillbaka. Och han går alltid med mig och lägger sig när det är kvällen, för att mysa lite, även om han bara stannar en stund innan han drar ut till grabbarna igen.
Jag älskar mina hundar. Både de som lever med mig och de som gått över regnbågsbron.
(Ja, det är maken som filmat i stående format, han har inte fattat att man inte filmar så – tyvärr)
tigerlilja says:
Men – bara så fint!
Victoria says:
Ja. Jättefint. Älskade jyckar!
Bibbi says:
Men herregud så söt han var! Fast jag tycker svansen ser lite klen ut där. 🙂 men man får ju bara sån lust att gosa med dem båda.
Victoria says:
Svansen var lite klen. Hela han var klen. Men söt. Och Stor var så glad att det är ett smärre mirakel att inte rumpan lyfte med tanke på de ihärdiga svansviftningarna.
Tina Johansson says:
Så sött <3 Jag får nog titta på det minst en gång till tror jag!
Victoria says:
Personligen kan jag titta hur många gånger som helst. Men jag är ju partisk i målet 🙂
I min värld says:
Men ååååh
Nu saknar jag ju vovve ännu mer
Victoria says:
Livet är onekligen trevligare med vovve faktiskt.
Anki says:
Så fin film på dina små bebeisar! Valpar är verkligen nåt av det sötaste som finns <3 Själv snosade jag på en åtta veckors rottweilervalp igår hos grannarna!! Jisses vad söt. Deras förra rottis dog hastigt för nån månad sedan men nu har de skaffat en ny liten goding. Whiskey miste sin bäste vän när hon dog (vi köpte dem samtidigt) så han har haft sorg under hösten, men snart får han träffa sin nya donna!!
Victoria says:
Men usch så sorgligt. De får ju helst inte dö. Men att snusa på valp är däremot trevligt. Den där distinkta kombinationen av ny hund och valpkiss är ljuvlig.
Gina says:
Ja herregud så söta de är! Brukar rasta en spansk vattenhund och jag antar att det finns många likheter med den portugisiska? Eller är jag helt ute och cyklar?
Victoria says:
Nejdå. Det finns spanjorer, portugiser och italienare. De är hyfsat lika alla tre.
Majabella says:
Och franska …
Victoria says:
Men hur kunde jag missa de franska. Skammens rodnad.
MissK says:
Jättefina båda 2 fast nästan alla valpar är ju oftast iaf dundersöta
Victoria says:
MEN MINA ÄR FINAST! Försöker du degradera sötheten här nu va? 😉
missK says:
Näääää’rå det törs jag inte 😉
missK says:
Dina är finast……. Fast jag måste ändå säg att Alice jag hade ibland i somras var aningen sötare sen även lille Milton & Dennis fast där e jag ju aningen partisk eftersom de är mina släktingar lr nåt sånt typ 😀
Humlan says:
Nu ska vi se … om man inte dör sötdöden så är man hjärtlös! Vill du ta livet av dina läsare eller visa att dom som läser och skriver här faktiskt är hjärtlösa? 😉
Humlan says:
p.s. Dom är supersöta, bägge två! (Även om Liten nog är mest hjärteknipande, just för att han är så liten!)
Victoria says:
Fast är man hjärtlös borde man ju vara död. Så … hmm, resultatet blir samma för båda va? 😉
Humlan says:
Tänkte inte på det! 😉
Tinna says:
Åhhh jag dog! Söta!
Victoria says:
Jag anade att just du skulle dö 🙂 När var det jag skulle lämna jyckarna hos dottern för att dämpa abstinensen?
Annika K says:
Naaaw 🙂
Åsa F says:
Nu måste jag bara fråga; heter de Stor och Liten i verkligheten? Hursom, söta är de båda två. Och den glädjen Stor visar Liten, den går verkligen inte av för hackor.
Victoria says:
Nej, de heter inte det i verkligheten. Men katten heter Mini i verkligheten, och det var meningen att Liten skulle heta Liten (den stackars hunden hette allt möjligt innan vi bestämde oss och lystrar fortfarande till Liten. Men de heter Scott och Ludde egentligen. Och så har de 400 smeknamn. Såklart.
Majabella says:
Alltså, har du suttit å hållit på den här rullen helt lugnt!? Har du fler bebisfilmer? *dreglar lite*
Victoria says:
Klart jag har. 🙂 Jag har filmat och fotat varenda litet steg Stor och Liten har tagit. Men den här hade jag inte kikat på på länge, och den är oerhört rar. Från början var ju inte jyckarna med så mycket i bloggen, jag ber om ursäkt, skall bättra mig.