Author: Victoria

Vi har snö vi har snö vi har snö!

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Vi har snö vi har snö vi har snö!

Och det gör mig glad? Sen chockerar det mig att det gör mig glad, men det ÄR trevligare att titta på vitt än på grått (fråga igen imorgon, då har jag ändrat mig igen).

Nu upptäcker man även fördelar respektive nackdelar med att bo i jäkla lägenhet.

Hade vi bott i hus hade minst en hund varit morgonpigg, sett det vita fluffet på utsidan och börjat studsa innanför verandadörren i ren glädjeyra och sen inte velat komma in igen förrän till våren. Positivt med det är att man slipper vakna i svinottan av snöglad studsande hund, negativt med det är att man måste väcka hundarna och ta bilen till hundvänlig plats (torpet).

Men nu är klockan lunch och hunden som legat modell för den här …

roadkill3

… ligger fortfarande i samma ställning. I sängen på min kudde och har inga som helst planer på att gå upp.

Hundar förstår sig med andra ord inte på lägenheter som inte ligger på bottenplan. De fattar inte att de kan titta ut genom fönstret och se snöklätt tak på ena sidan och på andra sidan faktiskt en snöklädd gångväg och villaområde (utsikten genom sovrumsfönstret).

Det vill säga, här är utsikten från hundhöjd, i vardagsrummet.

IMG_5770

Hmm, ur hundhöjd ser det ut som snöbeklätt radhus. Det är det inte, det är kåken på andra sidan gatan som är ett trevåningshus?

Här är utsikten från EXAKT det ställe Stor låg och sov huvudlöst i sovrummet.

IMG_5771

Är de blinda eller tröga? Dessutom ser sovrummet ut som en fängelsehåla (förvisso med fin ljusstake – jag ÄLSKAR den staken och ja jag skall fixa gardiner) ser jag nu.

Nu till den riktiga funderingen. Jag antar att sovställningen ovan är den som Majabella kallar “död grävling”? Här kallar vi den egentligen “dekapiterad hund”, “hitta huvudet på hunden” eller “roadkill”, men det låter ju så himla otrevligt när det handlar om så rara ärtor. Någon som kan komma på ett bättre ord för HOWL?

Jag tar mig nämligen friheten att anta att ALLA hundar sover så här vid ett eller annat tillfälle.

Och ja, jag gav honom mindre kulor. Stor tyckte att jag inkräktade på hans integritet genom att prata om gåsägg i samma mening som hans kronjuveler.

Oklar hundras – solklar syssla

Posted on | by Victoria | 6 Comments on Oklar hundras – solklar syssla

Det blev så himla trist att färglägga alla hundar svarta, förutom Sintra då, och det här beteendet har inget med ras att göra. Enbart med personlighet. Här har vi en som gör så och en som lite mer värdigt bara tar en liten strumpa och sprätter omkring med. Den lille springer omkring med allt han hittar i munnen, the more the merrier är hans motto i livet och han är som lyckligast när han har knölat in en OnePiece från tvättkorgen ihop med en Ugg ur garderoben. Helst skall verket krönas med en av mina handleder. Jodå, det finns plats för en arm med, viljan är större än munnen.

Vilket är smått oroande inför tatuering på måndag. Hur skall armen ens få en chans att läka innan han har stoppat in den i munnen igen?

bollglad

Ja. Ni är säkert många som känner igen er.

När vi var på middag förra helgen med alla kusiner från olika släkter hade jag kortärmat under kavaj på mig. För att överarmarna ser misshandlade ut och det var människor där som jag inte hade träffat sedan jag var liten. Det blir så himla kymig stämning i en liten stad när snacket börjar gå om hustrumisshandel.

Givetvis fick jag en hoper vallningar medan vi satt där och ville inget annat än att ta av mig alla mina kläder och allra helst kavajen. Men jag var stoisk till en början, ända tills jag kom på att de jag faktiskt inte hade träffat på väldigt länge också har hund. Så jag chansade vilt och tog av mig kavajen (det var antingen det eller att gå hem mitt i varmrätten).

Det är då man inser hundmänniskors gemenskap när den bara är positiv.

Boxerflickans matte (pappas kusin) utropade glatt “ÅH vad skönt att se att det inte bara är jag som ser ut som du, hur ser du ut på benen?”.

Sedan språkade vi lite om hur man enklast tapetserar med kompostgaller, jämförde blåmärken och så slutade det med att vi bestämde dejt eftersom deras flicka är två år och hittills aldrig hade träffat en hund som klarade att trötta ut henne. Vi har aldrig träffat en hund som klarar att trötta ut Liten.

Nu skall vi ha hundfäktning med vadslagning mellan våra två munhundar.

Jag har satt en hunka på Liten.

PS: Ljudet som kommer ur munnen när de stoppar den full med saker/bollar kallas för “murmla”. Bara så ni vet. Helt logiskt, det är så det låter, morrmummel.

Hedebyar

Posted on | by Victoria | 38 Comments on Hedebyar

Vi måste prata om det här med klimakteriet. Även om det får mig att känna mig asgammal.

 

.

Värmevallningar och svettningar

Svettningar och värmevallningar är vanliga besvär. De beror på att kroppens termostat kommer i obalans i samband med de hormonella förändringarna.

En värmevallning brukar upplevas som en värmevåg i höjd med bröstet som förflyttar sig uppåt över halsen, ansiktet och hårfästet. Man blir röd i ansiktet och värmevågen följs av svettningar som utgår från hårfästet och ansiktet. Det kan ibland droppa från håret och ansiktet.

En svettning brukar oftast pågå under två till tre minuter. Men den kan variera i tidslängd från några sekunder till en timme.

Det är vanligt att man vaknar av svettningarna flera gånger varje natt. Ibland kan man behöva byta lakan.

Eftersom de här symtomen beror på att kroppens termostat är i obalans kan också så kallade kylvallningar förekomma. Det är inte lika vanligt som svettningar och värmevallningar. Kylvallningar brukar upplevas som frossa och att man fryser även om man sover under extra täcken.

Hur svåra besvär man har och hur ofta svettningarna, värmevallningarna eller frossan kommer varierar.

Humörsvängningar och sömnproblem

Under åren närmast före och efter den sista mensen är det vanligare med psykiska besvär, som till exempel depressioner. Man kan få lättare förändringar i humöret och bli mer irriterad. Sömnproblem uppträder ofta också under den här perioden av livet.

Källa: 1177.se

 

Humöret är ju en sak. Det är ju som det är förutom att stubinen har blivit ännu kortare. Och lite mer opålitlig.

Men de här hedebyarna som får mig rodna som en mamsell och sedan svettas som en heroinist på avvänjning är inte okay.

Det är alltid 17 grader i lägenheten och de senaste veckorna har det känts som att någon illvillig jävel går och höjer till saunatemperatur sisådär två gånger i timman utan att jag vet om det. Men jag märker det när jag börjar rodna och svettas på insidan huden.

I morse fick jag rusa upp ur sängen halvsju för att jag höll på att drunkna i lakanen. Jag övervägde att gå ut och lägga mig raklång i morgonfrosten (det är ingen snö här – SOM jag ville ha snö), men jag skärpte mig och flyttade mig till vardagsrummet som är lite svalare. En stund åtminstone, till nästa hedeby.

Jag vet att jag påbörjade Operation Klimakterie för flera år sedan, men nu har det blommat ut i sin fulla prakt.

Min mamma hamnade i det här helvetiska påfundet när hon var i 40-årsåldern. Det har inte gått över än för henne, det betyder 30 år av något som liknar en djup depression med svettningar. Med tanke på att jag ärver allt sattyg i rakt nedstigande led från ömma modern och mormodern så gissar jag att även jag är körd på riktigt nu.

Här har jag gått och trallat (nåja) och trott att det bara har varit en extra svår episod av min årliga SAD (höstochvinterdepp). Hah! In my face!

Kan vi prata om det här?

Om någon säger att det går att bota med positivism och vackra tankar så daskar jag den personen i ansiktet med min dyngsvettiga nattröja.

De där jämlikhetsförespråkarna i 30-årsåldern tjoar om lika lön och andra politiska korrektheter.

Kom igen när vi har gett männen en rejäl vallning. DÅ snackar vi jämlikhet på riktigt. Hade det varit män med klimakterie så hade pensionsåldern varit 45, inte 65.

Herregud vad jag är gammal.

// Ättestupan

Och så en till HOWL då

Posted on | by Victoria | 22 Comments on Och så en till HOWL då

Och den här sovställningen kör Stor med. Nästan varje gång han ligger ner, det är sällan han ligger som en “normal” hund och det fascinerar mig att han kan ligga platt på mage med tanke på att hans kulor är lika stora som lårmusklerna. Nästan i alla fall. Borde inte de vara i vägen?

Jag inser att jag har dålig koll på pojkanatomi både när det gäller hundar och män, men det SER obekvämt ut ur kulsynvinkel?

groda3

Ytterligare en variant är att ha bakbenen nästan rakt bakåt, en liten justering från ovanstående bara, men fortfarande mage platt mot golvet. Med eller inte med kulor i vägen?

Så här ligger aldrig Liten. När jag hade två tibetanska terrierflickor var det även där bara en av dem som låg padda, men utan kulor (förklarligt)och det såg mycket skönare ut. Vissa gör det och vissa gör det inte och enligt egen empiri gör 50% av alla hundar det. I alla fall alla mina.

Men, nu skall jag en gång för alla slå hål på myten om höftleder och hundar som ligger så här. Jag har fått så många olika kommentarer genom åren, allt från “oj, när de ligger så är det verkligen fel på höftlederna, det måste du kolla upp” till “åhhh så skönt att han/hon ligger så, då kan man verkligen vara säker på att han/hon har finfina höfter”.

Alla som rör sig i hundkretsar (applicerbart på alla slags djurkretsar och föreningar antar jag) vet hur det kan låta när, kvinnor oftast, har olika och väldigt bestämda åsikter. I hundvärlden är det i alla fall mest bestämda kvinnor som har lite svårt att skilja på fakta och åsikter oavsett om det handlar om anatomi eller uppfostran.

Nåja, då skall jag komma med något banbrytande. Vissa ligger så för att de kan och vill medan andra inte gör det. Och det har absolut inget alls med bra eller dåliga höfter att göra (på riktigt nu, fråga en veterinär). Modellen ovan har förträffliga höfter.

Men det har absolut inget att göra med att han väljer att krossa sina egna gåsäggsstora pungkulor genom att ligga på mage. Han verkar bara tycka att det är gôtt. Medan jag tycker att han ser trasig ut.

(Nej, han har inte fel på de kulorna heller. De råkar bara vara oproportionerligt stora. För han har liten snopp. Stackarn.)

Vi kan väl ha lite empiri här. Hur många har paddhundar? Och vad har de för höfter? 😉

Kvällens HOWL

Posted on | by Victoria | 9 Comments on Kvällens HOWL

Två på en och samma dag alltså. Och idag får Sintra vara med. Det är ju så mycket trevligare med rödbruna kanelbullar än vad det är med svarta. Svarta smakar bränt. Rödbruna är perfektion. Men oavsett färg så är det här nog något alla jyckar gör.

sintrabulle

Och alla bäddar genom att gå ett antal varv innan de kanelbullar sig. Helt oförklarligt beteende, soffan/golvet/sängen kan ju omöjligt bli bekvämare bara för att man har gått ett par varv. Ibland ser man även att de har varvat en stund, påbörjar läggning, men inser att den inte är perfekt än och reser sig igen för att ta ett trekvarts varv till. SEN är det perfekt. Väldigt underhållande och helt ojämförbart med människosovning. Såvitt jag vet i alla fall, jag måste erkänna att jag aldrig har provat att gå fem varv i sängen innan jag lägger mig ner. Det kanske är värt att testa?

Men nu får ni stoppa mig. För jag har berättat om det här beteendet tidigare. Börjar jag pyssla så pysslar jag tills jag “föräter” mig och lägger undan det på obestämd tid. Som hösten jag virkade sex stycken (eller om det var åtta?) julklappsponchos i olika färger. Jag virkade varje ledig stund i två månader, inklusive på lunchrasten. Sen blev jag väldigt mätt på både virkning och ponchos och bytte det mot stickning, sedan bytte jag stickning mot korsstygn, sedan bytte jag korsstygn mot armbandsvävande, sedan bytte jag … etc etc in absurdum.

Jag kan inte göra något med måtta. Fel. Jag kan göra en jäkla massa saker med måtta, rätt mening är; jag kan inte pyssla med måtta.

Men här är ju marknaden så himla obegränsad. Hundar gör ju så mycket konstiga saker så det blir ju inte som att virka samma mönster om och om igen. Däremot betyder ju det här att jag har glömt fota nya skrivbordet, glömt att visa nya cykeln (som jag inte provat än eftersom a) jag surar fortfarande yttepyttelite och b) appen bråkar så jag kan inte cykla till Robbie) och glömt att prata om allt annat som händer även om det inte händer så himla mycket upphetsande just nu.

Det enda upphetsande som har hänt de senaste dagarna är bara ledsamt och sorgligt och hör inte hemma här. Men jag skulle verkligen uppskatta om folk kunde sluta dö tackpåförhand?

Jag måste verkligen hämta min storskärm i Göteborg och min kontorsstol.

Under tiden fortsätter jag HOWL:a på lediga stunder.

Jo, jag gör det. Vid närmare eftertanke tror jag inte att det går att stoppa mig just nu.

Men jag ger ett löfte om att sluta glömma bort alla som är hundointresserade, det gör jag.