Nu har jag funderat över “yttre udden”

Det stämmer inte.

Det KAN inte stämma. Eftersom det just slog mig att “yttre” heter “udare” på strömstadska och han säger ju absolut inte “udare udden/Öddö”.

Jag blir galen. Men innan jag blir helt galen lovar jag att översätta resten för er och komma fram till tävlingens utformning.

Tävlingen var alltså inte att lösa problemet med att jag inte hör vad han säger. Det är ju skittaskigt mot de som inte ens bor i närheten av bohuslän. Där var jag bara nyfiken.

Jag presenterar själva tävlingen imorgon svinotta och under tiden kan ni roa er med att tänka om, jag hävdar fortfarande att han säger “… ett <någonting> …”

Inte ens maken kan höra vad han säger där.

Ursäkta att jag stör mitt i smyckesgörandet?

Men jag tänker ha en liten tävling den här veckan. Som faktiskt handlar om Strömstad.

Så jag börjar med att presentera dialekten hos en riktig Strömstadbo (tack och lov är det inte SÅ många som har så här tung dialekt).

Någon som har lust att ge sig på ett översättningsförsök? Jag missar ETT ord, alldeles i början där snubben berättar att han har varit ute på morgonen och dragit trålen rätt i ett … jamen i ett VADDÅ? Jag tror vi har lyssnat alldeles för många gånger, men det är helt omöjligt att höra.

Nu vill jag gärna höra era översättningar och fnissa lite. Det borde vara lättare om man är lite norsk eller så.

I alla fall, tävlingen. Väldigt inofficiell och bara för att jag tycker att det är en kul grej, det är alltså INTE ett samarbetsinlägg. Däremot har restaurangerna i Strömstad samarbetat och en snubbe har varit spindeln i nätet och tagit på sig att göra en kokbok från Strömstad – Koster som är OERHÖRT vacker. Jag är lite stolt över att en av mina bästa kompisar äger en av restaurangerna i boken och jag är extremt impad av fotona i boken som är tagna av en annan kompis. Men det får jag egentligen inte skriva eftersom hon hatar att få komplimanger och att stå i centrum.

Vi kan väl låtsas att jag inte skrev det då?

I vilket fall som helst så är det en fantastiskt vacker bok som sålde slut i stan snabbare än man hann säga “västkustmat”. Och den är originell så till vida att den bara finns att köpa här, eftersom den inte har något stort förlag bakom sig.

Så här ser den ut.

IMG_5943

Då kan man ju räkna ut att den heter Smaker från 58° N. Vilket för den, eventuellt oinsatta, står för 58 grader nord. Även känd som breddgraden som Strömstad ligger på. Och baksidan ser ut så här.

IMG_5945

Boken består av 290 sidor och jag kan givetvis inte lägga ut alla sidor här. Dels för att det är ganska olagligt och dels för att det skulle bli ett ganska tradigt och långt blogginlägg. Men jag kan ge ett smakprov (höhöhö så fiffigt formulerat när det handlar om en kokbok).

Halva nöjet är de oerhört vackra bilderna.

IMG_5948

Och den andra halvan av nöjet är maten. Såklart.

IMG_5947

Här känner ni nog igen er eftersom det här är en av alla bilder från restaurangen där man ofta hittar mig.

IMG_5946

Vad tycker ni? Är ni intresserade av att tävla om en västkustsk kokbok med vackra bilder som dessutom inte finns i så många exemplar?

Jag måste bara komma på HUR vi skall tävla först, skall klura på det medan ni klurar på om det är en bra idé.

Och så vill jag höra era översättningsförsök på ovanstående klipp. Den som kan lösa VAR han fastnar med trålen får någon slags stjärna i kanten dessutom, för det retar mig att jag inte hör det ordet.

Så, nu kan ni återgå till att tillverka smycken eller vad ni nu gör?

Det här med smycken

Jag är antagligen sist på bollen nu, men lördagen ägnades åt att svära ve och förbannelse över cancer och att vara maktlös. Och så letade jag fotografier, bland alla mina tiotusentals (eller mer) foton medan jag var ledsen, maktlös och heligt förbannad.

Men jag beställde de här. Och jag bestämde att de absolut inte ingår i något som helst köpstopp faktiskt. Gissar att jag är sist på bollen med att köpa och använda de här.

FullSizeRender(2)

De kom idag och nu har jag på mig ett av varje och kommer eventuellt aldrig att ta av mig dem.

Men sen finns det ju andra smycken med, som Behå-Helene har fått mig att snöa in totalt på. Eller ja, det började med att hon visade en ring med safirer som vi inte har råd med alls och den var SÅ fin. Safirer är blå, jag älskar blått och nu vill jag ha en safirring. Eller kanske en med topas åtminstone. Sen berättade Enlisailivet (varför kommer aldrig min man med ringar och frågar om vi skall gifta om oss?) att hon hade varit hos min hovjuvelererare Nordstans Guld och diskuterat ringar med dem. Och då var det ju helkört.

Gårdagkvällen spenderades med att leta på diverse mer eller mindre obskyra auktionssajter efter något slags fynd. Vissa länder är ju betydligt billigare än vad vi är på guld och stenar.

Nu har jag ungefär 67 bokmärken med olika ringar som jag vill ha. Men som fortfarande är för dyra att köpa på chans, de flesta är för dyra för att köpa oavsett chans.

En gång gjorde jag ju det, i Thailand, köpte en ring för fyra papp som jag inte gillade som sedermera värderades till 30 papp av hovjuveleraren och fick bli en av grundplåtarna i en helt annan ring som jag numera aldrig tar av mig. Man kanske inte alltid skall räkna med att ha sådan bonnröta?

Men jag har hittat två sidor där man kan designa sina ringar själv. Rena rama himmelriket och det blir så snyggt att man tuppar av lite om man bara får drömma (om man inte drömmer kommer Lyxfällan och ringer på dörren och tvingar mig att sälja det ändå).

Kolla här.

Screen Shot 2015-02-18 at 16.22.41

Vitguld, safirer och topaser. Och så här ser den ut på en hand. Jag dör snygghetsdöden lite.

Screen Shot 2015-02-18 at 16.22.51

Den ringen kostar bara 1000 DOLLAR. Som hittat.

Sen råkar man hitta en annan modell (det finns alltså hur många som helst att välja mellan). Som är större.

Screen Shot 2015-02-18 at 16.24.23

Alltså ursäkta, men den här står det verkligen mitt namn på. Tyvärr står det även 53.000 DOLLAR på prislappen med.

Man kan säga att anden är villig men köttet är svagt, när man ser den PÅ.

Screen Shot 2015-02-18 at 16.24.35

Om man däremot byter ut safiren mot topas och topaserna vid sidan om mot akvamariner så kan man få den till de facila priset av 3000 dollar.

Jag skall alltså inte köpa den, men man kan väl drömma. Och fortsätta leta på obskyra autionssajter. Jag har hittat en del andra till fyndpriser men det är inget som kan mäta sig med de här två.

Om någon annan drabbas av akut göra ring-sug kan ni gå in på www.gemvara.com. En varning dock, man fastnar. I timmar. För det är läskigt roligt.

Eventuellt lite livsfarligt för plånboken med, om man inte sätter sig på den innan man börjar?

Kärlek och toffelfunderingar?

Ni vet ju redan att Liten bär omkring på tofflor. Helst tofflor eller Uggs, allt med ludd i duger (som till exempel cashmere – jäkla finsmakare).

Det betyder ju att jag för en ständig kamp mellan mig och jycken om att ha åtminstone ETT komplett par tofflor att sätta på fötterna, något som inte är helt lätt.

Exempelvis trodde jag att jag hade överlistat honom häromveckan. Jag plockade upp alla ensamma tofflor och Uggs och lade i en garderob för att sedan fylla på just den garderoben varje gång jag hittar ny ensam toffla. Då borde jag ju så småningom ha flera maka par.

Trodde jag ja. Garderoben har skjutdörrar. Liten hade tydligen järnkoll på vad jag gjorde med “hans” älskade tofflor och någon dag förra veckan tyckte jag att det var lite konstigt att jag bara fyllde på och fyllde på men högen i garderoben blev liksom inte större? Samma dag tog jag tjuven på bar gärning. Ovanligt orutinerat av mig att lägga dem i garderob med skjutdörr faktiskt, djur är klipska och det var med väldig snits han kickade till garderobsdörren med nosen, öppnade därmed dörren till himmelriket och tog för sig.

Nu behöver jag ny plan. Och så behöver jag verkligen hitta makan till mina enda Birkenstocktofflor, den är spårlöst försvunnen och har varit i flera månader. Det retar ihjäl mig.

Men imorse upptäckte jag en helt ny variant av tjuvande när jag vaknade.

Varje kväll när jag går och lägger mig slänger jag kläderna på en stol vid sängen och sedan kliver jag ur tofflorna nedanför sängen. Med vetskapen att de kommer bli snodda, men just det paret brukar inte ta sig längre än till köket under natten. Även små jyckar behöver ju sova.

De senaste nätterna har jag sovit rätt krattigt, mer krattigt än vanligt, men inatt har jag faktiskt stensovit. Bestämde mig redan igår kväll för att jag även skulle få sova tills jag ville gå upp. Inte när klocka, hundar eller annat tycker att jag skall gå upp. Det var svinskönt faktiskt.

DÖM om min förvåning när tofflorna, helt otippat, stod här när jag slog upp mina ljusblå.

IMG_5931

Båda två! Nere vid mina fötter? Bredvid varandra?

Jag vet att jag absolut inte ställde dem där när jag gick och lade mig. Den jycken är full av överraskningar.

Så vi stannade kvar i sängen och kramades. För att han var en raring som inte hade slarvat bort mina tofflor.

IMG_5935

Man får ta de dåliga sidorna med de bra, för han är en jävel på kärlek med.

IMG_5939

Och lika bra på kyssar.

Nu när jag funderar på det så är faktiskt män rätt redundanta när man lever med inte bara en, utan två pusshundar.

Som dessutom ställer fram tofflorna vid fotkanten på morgonen.

Måndag alltså?

Jag kan ju börja med att berätta vad som hände INNAN skiten träffade fläkten.

Jag gjorde naglar som matchade tatueringen.

nails

Eller ja, jag gjorde dem inte. Som vanligt Jessica. Men jag blev väldigt väldigt nöjd.

Sen har jag äntligen, efter TRE veckor som dammsamlarcykel, fått min högertrampa.

Först cyklade jag från Strömstad Station …

IMG_5925

… till pappa.

Vinka till vår bohusgröna port på höger sida?

IMG_5927

Det visade sig vara 0,7 kilometer i uppförsbacke. 700 meter. Och jag trodde aldrig att jag skulle komma fram.

(Hett tips, cykla inte i varmt rum iklädd fleeceonepiece)

Men fram kom jag. Fast Google Maps var lite daterat, det fanns inget hus där det numera finns ett hus och där det bor en pappa.

IMG_5929

Det fanns bara gröna träd, buskar och en vit utemöbel.

Sen tänkte jag variera mig lite och cykla till Halvkusin.

IMG_5923

Men det var alldeles för mycket bilar och såg rent ut sagt livsfarligt ut att hoja där. Sen behövde jag faktiskt vila med, efter mina 700 meter.

Nu funkar den i alla fall. Planen är att cykla sig igenom ett avsnitt av Breaking Bad varje kväll.

Men jag skall absolut inte börja i uppförsbacke eller ha OnePiece på mig. Med tanke på att det var minst 20 kilo sedan jag tränade sist så skall jag cykla naken.

Det känns på något vis passande när jag ändå skall cykla hem till Robbie så småningom?

Och hörrni, tack för alla era värmande hälsningar. Det har varit en jävligt ledsam helg och ledsamheterna är inte slut ännu.

Jag har en enorm lust att ge 2015 en stor fet spark i röven faktiskt.