Admin Ankas DAG!

För det första är det Admin Ankas fölsedag idag och hennes fölsedagar brukar gå som mina, inte SÅ bra. Min theme song för födelsedagar är ju “får man inte va gla på sin fölsedaaaaa …” och den delar jag med mig av idag.

Så, för det första kan vi väl göra något slags kollektivt gratulerande igen. Så skall jag ringa och sjunga för henne och höra nivån på den här födelsedagen, hennes barn brukar få till det, men han den där lagvigde verkar tävla i sämsthet med min.

Medan vi väntar på födelsedagsmirakel (och julklapp) så måste vi prata om en sak. Apropå 80-talet. Jag kom på att jag nästan aldrig lyssnar på musik längre, eftersom han jag delar möbler med alltid skall ha på den förbannade TV:n och det är inte direkt MTV han tittar på.

När jag tittade på Historieätarna och de drog igenom alla gamla låtar kom jag på mig själv med att ligga och LE rart. Fnissa lite nostalgiskt emellanåt (åt musiken alltså) och minnas personer och händelser.

Jag ler INTE i januari vanligtvis. Jag ler MÖJLIGEN i mars för att det snart är april, men absolut inte i januarimörkerregnet. Och jag är så in i helskotta less på att GAD blir så mycket sämre när det är mörkt och trist.

Nu har jag lyssnat på Prince och Devo hela förmiddagen. Istället för bakgrundsbruset av jävla Discovery Channel. Det är ju rena rama terapin för någon med GAD/SAD.

Varför har ingen talat om det?

Hurra, hurra, hurra för Admin Anka – med en jävlaranammalåt anno 1980!

WHIP IT REAL GOOD!

(Räck upp en hand om den låten var en positiv käftsmäll bakåt i tiden 😉 )

Det där hejandet över bäcken alltså

Jag tog mig faktiskt inte bara ut ur sovrummet igår (antagligen enbart för att sängkläderna verkligen behövde tvättas), jag gick även i skogen med två väldigt uttråkade jyckar. De blev jätteglada och jag blev helt utmattad. De badade även i forsande bäck helt frivilligt, jag gjorde det ofrivilligt (med ena foten som slant på en såphal, isig bro av stockar).

Film på glada portugisiska schnauzerretrievers kommer senare, promise.

Efter hemkomst drabbades jag av enormt sötsug och någon gång före jul hade jag köpt färdig pepparkaksdeg. Väldigt mystiskt inköp med tanke på att jag a) inte kan baka pepparkakor ens med färdig deg utan att de blir knaltiga och b) när mamma var här på sitt, en smula, abrupt avslutade besök exploderade ju något i ugnen när hon gjorde kålpudding. Den är såklart inte hellagad än och utan ugn är det faktiskt skitsvårt att baka till och med om man är bra på det.

Men jag kom på att det finns socker i pepparkaksdeg. Och att pepparkaksdeg är SJUKT gott. Så min middag igår bestod av ett halvt paket deg och en låda vindruvor.

Man skulle kunna säga att jag mådde lite tjyvens efter det och jag anar att det kan ha något att göra med kombinationen av bakpulver och druvor. Det försiggick någon slags vintillverkning i min arma mage? Om nu bakpulver funkar ungefär som jäst?

Så jag fick gå och lägga mig igen. Med ett par doftljus. Som somliga brukar säga, “det var fin färg på mina fisar”. Så fina att jag inte riktigt stod ut själv. Dagens tips, pepparkaksdeg och vindruvor är verkligen svingott, men ät det inte om ni har andra åtaganden än sängläge. Typ.

I alla fall. Först kollade jag på Kungafamiljen 2015 (eller vad det nu heter, programmet de gör varje år med just kungafamiljen?). Damn, Carl-Philip har ju blivit en riktig snäcka? Chris ser fortfarande ut som en seriemördare och Daniel … ja … jag kan inte bestämma mig för om han passar in eller inte. Men jag diggar min namne, det är krut i den tjejen, det måste jag säga.

Och sen kollade jag på Historieätarna från 80-talet. Ja jag vet att jag är lite efter som ser allt på Play, men herregud som jag skrattade från första minuten när Erik Haag fick på sig leokallingarna. Fick mig att tänka på 80-talspojkvän och mitt fotoalbum från den tiden. Där finns ett foto på väldigt nyvaket (och sjuuuukt snyggt) ex i exakt likadana kallingar. Dock ej hockeyfrilla, mer Joey Tempest.

Sen slutade jag inte fnissa en enda gång.

IMG_1222.PNG

Särskilt inte här, där Haag bär omkring på ett bildäck hela tiden medan någon intervju om mannen som objekt utfördes.

Musiken var bra, kläderna roliga och … tja … det var KUL. Jag och min vinjästa mage guppade av skratt.

Det enda jag inte fattar är hur det kan vara med på Historieätarna?

80-talet var ju typ i förrgår.

Och för er som hänger här inne och inte var med under 80-talet, hur coola var vi inte? 😉

// Class of 1986

(*viskar tyst att hon saknar 80-talet*)

Är det sommar än?

Aka “Hur länge har jag varit borta?”.

Alltså. Jag vet på riktigt inte hur många dagar som har gått sedan jag skrev inlägget om Småstadsfrun. Någon gång efter det (lite oklar tidsuppfattning här) drabbades jag av något som antagligen kan liknas vid näst intill dödlig influensa. En sådan där man får när man inte har ett välrustat immunförsvar och hänger med halvsnoriga syskonbarn gissar jag, det vill säga sånt som alla som är föräldrar verkar få auto-vaccin mot så fort avkomman trillar ut ur magen medan icke-föräldrar är lite mer vekliga. Eftersom hundar sällan smittas med eventuell förhudsinfektion (särskilt inte till mig) och andra mer hundrelaterade sjukdomar. Kennelhosta är till exempel inte så vanligt att det ger sig på människor (men Stor har faktiskt haft halsfluss en gång, DET trodde inte jag att hundar kunde få, dock osmittsam till människor), inte löss och loppor heller.

Så. Jo. Jag sitter upp nu. För första gången sedan jag satt upp sist (vilket fortfarande var ett oklart antal dagar sedan pga brist på tidsuppfattning). Eventuellt skall jag äta något med.

Har ni övergett mig?

Om ni har det har jag faktiskt full förståelse.

Är det sommar snart eller?

Det här tänkte jag på redan förra året

Men jag är lite lite sinnesslö tydligen.

Allt det här med kärlek bloggare emellan tycker jag är vansinnigt fiffigt. Finns ju liksom ingen anledning att inte sprida just dylik kärlek eftersom jag råkar tro att ett bloggtips inte gör att ni rusar härifrån som om det vore sjutti på Schuttis (eller hur det nu stavas). Jag inbillar mig att ni nickar instämmande, stannar kvar och lägger till ny blogg på valfri läslista. Typ.

Jag är ju generellt kass på att läsa många bloggar, de få som fastnar de fastnar verkligen. Och jag har ett par regler, jag gillar inte särskilt många mammabloggar, ser gärna att minst en hund är deltagande och så är jag en smula petig med språkbruk och stavning.

Döm om min förvåning när jag, via Granntanten (minns inte ens hur längre), fastnade i en mammablogg. Eller ja, det existerar i alla fall ett ganska litet barn i bloggen ganska ofta. Som jag egentligen inte kan relatera till alls eftersom det finns noll barn här.

Men barnet i den här bloggen känns lite som mina hundar. Ibland. Och så finns det en man och en hund också.

I vilket fall som helst så är den skitrolig. Småstadsfrun heter den. Och jag skrattar så jag frustar när jag läser.

Och nej, jag har ingen aning om vem hon som ligger bakom bloggen är, men hon är väldigt rolig. Som bonus försvinner all eventuell “men det kanske hade varit mysigt med barn ändå-tankar” när man läser.

Jag har fullt upp med hundar, katt och man. I omvänd ordning oftast.

Telling it all 2014 continued

Jamen vi fortsätter väl då, på de lite mer roliga årstiderna. Skitmycket roligare att tänka på nu när det är nattsvart, svinkallt och orkanblåst. Båttomten är så blåst att han till och med har fått flytta inomhus för tillfället, för att inte bli en badande och vinkande tomte.

JULI 2014

Alltså den här månaden är gräslig att tänka på i januari, särskilt med tanke på att det är ett HALVÅR kvar till nästa juli. Och förra sommaren måste ju ha varit oslagbar. Men i vilket fall som helst så var det väldigt mycket sol, bad och båt sådär allmänhet. I synnerhet började månaden med att vi var på konsert på Koster två dagar på samma vecka. Först snyggot Petter och sen fettot Plura. Ja ja, jag svär antagligen i kyrkan, men jag tycker fortfarande att Plura är deppig (förlåt Hondjuret), tjock och svettig. Sen kom kusin, kusinman och kusinbarn från USA, Liten tyckte gav mig en hjärtinfarkt genom att ha brutit sig in i kameraväskan under ensamhet och det tog flera dagar innan jag vågade inspektera skadorna. Som tur var visade det sig att han “bara” hade tuggat sönder en blixt och en uppsjö objektivskydd. Inte objektiven. Då var det jävligt nära att han blev stånkad korv.

Sen drog vi på båtsemester och träffade Enlisailivet för första gången (precis innan vi åkte), sedan träffade vi dem fler gånger under semester och fick lära oss medelst youtubefilm hur man viker handdukselefanter. Som såg ut som snoppar. Hennes man måste ha haft orimligt trist på affärsresa i Sri Lanka med tanke på att han inte bara lärde sig det, han filmade en instruktionsvideo med. Det är fortfarande bland det roligaste jag har sett.

Båtsemestern avslutades med bruten tå och en man utskickad på alldeles egen hand för att köpa bruten tå-vänliga skor. Och jag fick de fulaste plastskorna a’la sjukhusmodell som någonsin skådats. Dessutom sjukt opraktiska att ha på båt. Trots det använde jag dem i flera veckor.

Älskade juli kom tillbaka. Jag lovar att aldrig mer klaga när det är 36 grader varmt på båten klockan tio på kvällen. Det var det när vi låg i Tanumsstrand. Och jag klagade. Skall aldrig mer hända, det får bli mitt enda nyårslöfte.

Hade givit ena benet för 36 grader varmt just nu faktiskt.

AUGUSTI 2014

Avslutningsvecka på semestern med tillhörande ångestpåslag och väldigt mycket bad. Mycket för mig alltså, som vanligtvis inte badar i Sverige överhuvudtaget eftersom bad + Victoria = < 30 grader i luften + < 25 grader i vattnet. Det var det i augusti i år och inga maneter. Om det här är växthuseffekten så gillar jag den. Släng batterier i hushållssoporna om det gör att vädret håller i sig för guds skull.

Sen åkte maken Sverige runt och mässade med Mona och Jimmy, först Jönköping, sen Stockholm och slutligen Oslo. Men han fick bara vara med och bygga och riva montrarna, inte när det var mässdags, så han syntes inte särskilt mycket alls. De kanske skämdes över foppatofflorna?

Efter det blev det en RIKTIG skitmånad för pappa fick en stroke och vi hade ingen aning om hur det skulle gå. Med facit i hand gick det jättebra, prisad vare han där uppe. Numera märks inget alls, alla “biverkningarna” från stroken är borta, däremot har han kvar lite biverkningar från rökstoppet. Min, i vanliga fall väldigt diplomatiska pappa, har fått humörsvängningar som kommer när suget kommer. Då gäller det att enbart nicka medhållande till allt tills suget har gått över.

Den biverkningen känns helt okay med tanke på att allt annat är precis som vanligt nu.

SEPTEMBER 2014

Månaden som gick i renovering- och flyttens tecken. Mestadels. Och ett solklart överanvändande av ordet “smutt”. Just smuttarna övergick nog till och med ända in i oktober faktiskt och eftersom jag FORTFARANDE inte har sytt mig någon fondvägg av det, sedan länge, inköpta tyget så kommer jag fortsätta hata smuttarna in i 2015. Men i förrgår bar jag åtminstone hem lånad symaskin och snodd sytråd.

Minst en vecka gick åt till att diskutera garderober med maken dessutom. Jag som lever efter devisen “man kan aldrig ha för mycket förvaring” lever med en hamster som låtsas vara minimalist, men som bara kan slänga grejor/kläder om de är mina. Till slut cementerade jag fast mitt arsle i tvåan (näe, den meningen låter inte så bra, det håller jag med om) och upplyste om att det skulle fortsätta vara fastcementerat tills jag hade fått mina garderober. Då jäklar åktes det till Ikea, köptes och monterades garderober i ett huj, och som bonus fick jag skoskåp och badrumsbyrå. Det där med skoskåpen var en sjukt bra grej. Men så här i efterhand kan vi konstatera att garderoben där jag förvarar mina Uggs och mjuka tofflor inte är hundsäker. Liten kan med andra ord öppna den dörren och förse sig. Vi har gått från sjukt välstädad ny lägenhet med inget alls på golvet till hyfsat välstädat lägenhet med spridda skurar av just Uggs och tofflor på golvet. Där ser man, nu har vi lärt oss det.

Och så tog vi en långhelg i kanonväder och gasade ner till Gulholmen för att träffa Enlisailivet med make en kväll. En miljon miljarders grader varmt i mitten av september. Den här sommaren var inte så kort eller regnade bort som Tomas Ledin påstår faktiskt, den var skitlång och solig.

Mitt i all flyttstress köpte vi ett Mario Kart till Nintendo. Det gick ju inte att vara för goda vänner liksom. Mången kväll ägnades åt att tvåla till varandra i bilspel, då vi tenderar att bli mer sjuåriga är 40 plussare. Man är inte äldre än man gör sig?

Slutligen *trumvirvel* gick JAG på krogen medan maken var hemma, drack orimliga mängder mojitos och pussades med andra gifta män än min egen, blev inte ens onykter, men rapade mynta hela dagen efter.

OKTOBER 2014

Usch, månaden som egentligen var SÅ bra men som blev helt värdo. Vi flyttade på riktigt, ömma modern kom hit med vändande post (OJ det har jag glömt berätta, hon ringde före jul och viftade med vit flagga, numera har vi någon slags vapenvila) och så hade jag och bästa kompisen resa bokad till Florida. Som ställdes in för att jag bet av en halv tand och fick en megainfektion så vi bokade om till …

NOVEMBER 2014

… när det hände andra grejor som utgjorde ett gigantiskt hinder för avresa igen. Två inställda resor inom loppet av en månad är inte bara en katastrof, det är en dubbelkatastrof.

Och så startade köpstoppet, vilket gick jättebra för allmänheten, men inte lika bra för synnerheten. För en gång skull tillhörde inte jag synnerheten.

Jag blev Jan Öyvind Swahn och fick cykelbrillor vilket var lite knepigt i början, men jösses som jag har vant mig. Jag har gått från att byta glasögon hela tiden och ibland till och med ha dubbla till att ta på mig glajjorna first thing in the morning till att ta av dem vid läggdags. Livet med cykelbrillor är verkligen ljuvligt och jag får sjukt mycket positiva och spontana kommentarer på stan av folk som inte fattar att det är fyrglas utan tror att det är en designgrej. Hur roligt som helst.

Sen känns det som att den här månaden var rätt trist. Enda ljuset i andra änden av tunneln var Hollywoodfruarna. Det är väldigt tomt efter The Gunilla nu.

DECEMBER 2014

Minns jag som om det vore i förrgår. Höhöhö.

Och eftersom det var så HIMLA nyss nöjer jag mig med att säga att det BÄSTA på hela månaden var att tomten kom upp på båten.

Men dessvärre, som synes under rubriken, blåser det på både längden och tvären idag så han har fått flytta in i sittbrunnen. Han har ju haft perioder där han legat utslagen som ett fyllo på däck med huvudet över relingen när det bara har blåst litegrand. Den här gången kunde han ha blåst i vattnet för jesus och hans lärjungar som det blåser. Den risken tog vi inte, han blev flyttad igår när larmrapporterna kom.

Imorgon skall jag börja på en årskrönika för 2015, kvartal ett.

Nu jäklar blir det åka av.

Godnatt på er, wherever you are.