Vi är kvar på båten. Trots att det regnar lite. Typ Våga Vägra Höst.
Men vi ligger i hemmahamn. Igår kväll upptäckte maken att vi har fått sällskap på akterdäck, där hundarna intar sina måltider och kanske är lite slarviga med att pilla upp varenda torrfoderkula. Nu trodde inte jag att det fanns utsvultna gråsparvar den här tiden på året. Inte heller att gråsparvar älskade torrfoder för hundar, men jag hade fel.
Vi har haft sällskap av den här herren (är det en herre?) sen igår.
Han knatar omkring en halvmeter ifrån mig och äter hundmat. Utan att vara rädd alls, inte ens för Liten som är väldigt nyfiken på honom. Sen hoppar han upp på relingen och stirrar på mig när det tar slut för att jag skall ge honom mer.
Det känns inte som ett normalt fågelbeteende?
Nettan says:
Han är nog van vid att människor matar honom. Har också ett helt gäng sådana gråsparvar här. De är så gulliga tycker jag.
Victoria says:
Det måste han vara, för han knatade just in helt obekymrat. Medan Liten låg på bordet och tittade. 🙂
Lina says:
Ååhh fick panik efter de första raderna, såg bara framför mig att det skulle komma en text om råttbesök ombord! Så gråsparven kändes som en fantastisk nyhet, onormalt beteende eller ej! =)
Victoria says:
Nej nej, råttor är ju de som lämnar det (sjunkande) skeppet. Här har vi gråsparvar. Eller sparv. I singular 😉
Humlan says:
Han(?) kanske är uppvuxen på en uteservering och nu har det ju blivit mindre folk på vanliga uteserveringar, så ni var väl det närmaste han kom en uteservering…
Söt är han även om man inte vill ha honom på bordet när man äter!
Victoria says:
Näe för på bordet sätter man sitt finaste. Eller så sätter sig det finaste där. I vilket fall som helst så ligger Liten där.
Humlan says:
Liten vet var han hör hemma! 🙂
B-M says:
Men vilken tuff liten krabat!! Mysigt med ett husdjur till 😉
Bibbi says:
Finns inget “normalt” fågelbeteende har jag upptäckt. Han/hon har blivit bortskämd med att matas så det är väl bara för dig att fortsätta mata.
Lena C says:
Haha, påminner om våra blåmesar som pickar på fönstret när talgbollarna är slut under vinter/vår! Sedan sitter de på stolarnas ryggstöd och blänger surt tills man hänger upp nya… Undrar om det är jag som är korkad när jag läser in ett sådant beteende från en fågel – eller om det är dom som lärt sig??? Evolution??? Scary…