För att vara skräckslagen när det handlar om tandläkare har jag slagit något slags personligt rekord den här veckan. Ytterligare ett rekord är minimalt gnäll på bloggen, för att vara mig. Jag tänkte ta igen det nu, eller bara berätta hur veckan har varit och att jag är jätteglad över att det är fredag.

Tanden rök ju i måndags och det gjorde ju okontrollerat ont efteråt. Inte så konstigt kanske, men i min värld överdrivet ont. På riktigt. Jag ringde till tandläkaren och ylade om smärta på måndag eftermiddag, efter en natt utan sömn ringde jag även och ylade (lite högre den här gången) om smärta tisdag morgon och fick till svar att ge det lite tid till. Jag gav det till igår och då ylade jag ännu högre, så jag fick komma igår eftermiddag för en efterkoll.

Det röntgades, det pillades och konstaterades saker. Jag lyssnade inte så noga pga panisk skräck. Men det slutade med att de spolade rent och tillverkades något slags förband indränkt i olika salvor som jag skulle trycka ihop med tänderna en halvtimma efter att ha blivit släppt på fri fot efter tortyrkammare. Återbesök idag och processen upprepades, salva, bita, frisläppt.

Jag har alltså varit hos tandläkaren fyra gånger på en vecka. Det är rekord.

Jag skulle drista mig till att påstå att jag borde få OS-guld i tandläkarbesöksmod efter den här veckan och att det absolut borde vara en gren i det gamla grekiska påfundet. Om gång räknas som en sport så borde tandläkarspring vara en självklar gren.

I själva verket fick jag inte ens ett bokmärke. Men jag fick glada tillrop och komplimanger från både tandsköterska och tandläkare om hur fantastiskt duktig jag har varit som har vågat mig dit så många gånger. Alltid något antar jag, komplimanger är ju inte fy skam.

Om man ser veckan som en helhet har den dock varit bra. Jag har fikat med Hondjuret (med dotter), lekt minion (mitt namn är såklart inte Kevin, det är ju KeVic givetvis, hur bra?), kollat SHF och varit i Göteborg och uträttat saker. Mer detaljer om det senare, imorgon skall vi prata om en tävling som jag tror att ni kommer gilla, men jag behöver er input först. Imorgon som sagt.

Nu till det viktigaste.

Kvällen avslutades med att jag fick ett mail angående beställda ringar från namnsmycken.com (tack för tipset Tina). Jag har spanat på ringar därifrån sedan i början av sommaren och bestämde mig för vad jag ville ha i slutet av förra veckan och har stött och blött utformning tillsammans med Amanda som äger firman och gör alla smycken.

Vilken hejdundrande avslutning på en halvrutten vecka när jag nyss fick ett mail med en bild på en av mina färdiga ringar.

Den är så fin att jag blir alldeles lycklig och jag längtar ihjäl mig till nästa vecka när leveransen av den, och det andra jag beställde förhoppningsvis dyker upp. Jag vill ha den här NU. Den är så rasande cool att jag glömmer tandvärken.

Att jag älskar ringar kommer ju inte som någon överraskning. Men den här är speciell. Verkligen speciell. Den är inte bara snygg, Amanda har även hamrat in ett av mina absoluta favoritcitat enligt önskemål.

 

“Don’t mistake my kindness for weakness. I am kind to everyone, but when someone is unkind to me, weak is not what you are going to remember about me.”

Vilken höjdarfredag det blev.

Sådana här saker gör mig riktigt glad.

Nu längtar jag till nästa vecka, vilket känns lite smått korkat när det ligger en helg framför fötterna på mig, men jag längtar verkligen efter det här paketet med ringarna i. Resten av beställningen består av ett set med tre ringar med orden “tro, hopp och kärlek”. Ett ord på varje ring alltså. På varje ring sitter ett hänge som hör ihop med ordet, ett kors för tro, ett ankare för kärlek och ett hjärta för kärlek.

Och givetvis något för de viktigaste männen i mitt liv. Två knogringar med lurvskallarnas namn på. Men de sistnämnda ringarna har jag inte sett än och det gör ju beställningen ännu mer spännande att vänta på.

Makens namn fick inte vara med den här gången.

Det räcker så bra att det står på insidan av vigselringen väl?

Jösses så barnsligt förväntansfull och glad jag är. Det känns som rena rama julafton.

Ha en riktigt fin fredagkväll, det som är kvar av den, det skall jag ha för jag är jätteglad.

(Ps. Inlägget är INTE sponsrat, som vanligt. Men det är bäst att jag påpekar det. Är det någon som borde sponsra mig så är det ju Ben & Jerry, men de har ju inte fattat grejen alls. Vilket storleken på min rumpa är tacksam för i smyg. Det kunde varit värre.)

Efter att ha konstaterat att partiet för glasögonbågarna vann med en förkrossande majoritet, det var ju nästan bara maken som var (är) i opposition, köpte jag dem idag. Bara bågarna alltså, Synsam har tydligen ensamrätt på Attlings bågar i Sverige och jag vägrar lämna min optiker trots att optikern har lämnat mig och Strömstad för att flytta till sin stora kärlek i Hallsberg.

Det är besvärligt det här med att bli lämnad hela tiden. Nu får jag på något vis posta bågarna till Annica och så får hon fixa så det slutar vara fönsterglas i dem.

Och de är så jäkla snygga. De är verkligen det. Trots makens ihärdiga motstånd.

Till och med asken de kom i och glasögonfodralet är snyggt.

Sedan ballade jag såklart ur och kunde inte låta bli. Har man utstyrseln i garderoben har man ju en viss skyldighet faktiskt.

Jamen ja.

Behöver jag ens säga mer?

De är snygga på så många nivåer att jag ju måste börja någonstans och här råkade jag visst välja att lägga ribban.

Jag ÄLSKAR mina nya glasögonbågar.