Dessutom har flygapparatskameran testats igen. Utan att damma in i ladan. 50 % av flygningarna har alltså genomförts utan incidenter. Eller om man vill vara illvillig, 50 % av avgångarna har kraschat. Flygbolaget Fitterbittan har således inte särskilt hög aktiekurs pga skit bakom spakarna. Lite som JAS när det är Vattenfestival.
Mamma plockades upp på tågstationen vid halvtvå och vi åkte till Ica-Jysk för att handla mat och tältsäng. För det blev ju tältsäng trots allt. Mamma återkommer med recension imorgon. Är den kass får han som sover överallt och utan problem byta med ömma modern.
Sedan var det dags att ta sig tillbaka till skogen igen. Genom hällregn och drivis. Klockan tre var det så mörkt och grått att automatbelysningen i bilen sänktes till kvällsbelysning. Samma belysning som brukar kicka in efter mörkrets inbrott på kvällen. Inte på eftermiddagen när det är påskhelg.
Efter ett par timmar blev det helblå himmel och magiskt solsken. Med älvor som dansade på åkern.
Då var det som sagt dags att flyga igen. Väldigt väldigt försiktigt den här gången. Väääääldigt försiktigt. Överdrivet hönsigt faktiskt.
Men först tog jag ett gruppfoto från flygmaskinen.
Där vi ser ut som hej kom och hjälp mig alla tre.
Då var det bättre att flygfota torpet istället.
Sen filmade jag flygningen som gick så långsamt att man kan tro att det är inspelat i ultrarapid. Det är det alltså inte.
Nu har vi haft fredagsmys på riktigt, med det obligatoriska tillbehöret tacos. Som jag inte ens minns när jag åt sist, så längesedan var det.
Tydligen skall det även tittas på Let’s Dance och annat sådant som man tydligen gör i normala familjer när det är fredag. I det fallet är mamma högst normal och jag får premiärkolla på något jag aldrig sett tidigare.
Jag tänker att man kanske kan smyga upp och lägga sig istället.
Imorgon är det påsklunch på ön och jag fantiserar om vackra filmer med hav och grejor.
Håll tummarna för bättre flygstatistik?
