Dålig stämning?

Trist när man skrapat ihop ett ansenligt antal miljoner och köpt sig en tolv meter lång Windy med ett par år på nacken och premiäråker till Koster över helgen för att för att stila lite. Så får man DEN penisförlängaren på utsidan. På sisådär 30 meter. Och lika många miljoner.

photo

Men å andra sidan verkar de ha fått soppatorsk. Eller så hade de inte råd med varken motor eller drivmedel. För den har inte flyttat sig en centimeter sen förrförra helgen.

finbåt

Går an att stå på flajan med en draja när man ändå inte kan köra båten.

Man kan undra om de måste ta hamnavgiften på krita.

Dessa norrbaggar.

(Och nej, Windyn är inte vår – jag bara lider med killen som råkade hamna just där. Fast till hans fördel så behöver han ingen Stenaterminal för att lägga till, han behöver inte heller ringa lotsbåt när han närmar sig hamn. Men storleken har ju helt klart betydelse.)

Min nya livspartner och min look alike – lycka i fyrkantigt format

Jag gick över till the dark side igår. Har ett abbonemang hos Telenor som jag inte använder. Faktum är att jag inte har den blekaste aning om var sim-kortet är. Och mina teknikfingrar har varit sjukt sugna på att lägga vantarna på den senaste Samsungtelefonen. Missförstå mig rätt. Jag älskar produkter med ett halvtuggat äpple på, men vet att Samsung numera gör bättre telefoner. Dessutom behöver jag ett telefonnummer till eftersom det börjar bli en smula tjatigt att ha samma telefon både privat och i jobb. Och eftersom jag bland annat utvecklar appar för både Android och Apple kan det ju vara käckt att ha lite koll på hur Android faktiskt funkar i verkligheten.

Mmm…jag inser att ovanstående är det jag intalade mig för att ge mig själv lov att åka och köpa telefonskrället. Men å andra sidan har jag ju inte “köpt” den. Mer…plockat ut den på ett redan existerande abbonemang. Som jag förvisso har betalat för alldeles för länge. Men ÄNDÅ, bättre att betala och använda än att betala och inte använda.

Maken kommer gå i taket när han får reda på det. Meeeeen, kolla kolla. Vem behöver en make? Hade ingen aning om att en telefon kunde bli min nya “life companion”?

bild

Nu är det jag, hundarna och Galaxyn. Och till skillnad från maken kommer den här med en lättläst och hanterbar manual. Jag känner att vi kommer leva lyckliga i resten av våra dagar (eller tills det kommer något nytt på marknaden).

Och…trumvirvel! Min look-alike. Min idol. Min bästa och argaste kärring tillika Hollywoodfru kommer tillbaka i TV. Fatta lyckan när jag såg detta på Facebook. Nu skall jag ägna hösten åt att göra ögonbrynsvift ihop med Gunilla. Kanske till och med skall ta ett liknande idolfoto. Fast med hundar i handen  istället för kattungar.

Screen Shot 2013-06-05 at 12.39.11 PM

Kattungarna ser verkligen ut att stormtrivas i händerna på kärringen. Ungefär som dalmatinervalpar i händerna på Cruella de Vil.

Jag återkommer. När jag har dressat om i liknande rosa stass, mörkrött läppstift och lyckats jonglera med mina svintunga jyckar.

Har en känsla av att det kan bli ett riktigt bra fotografi. Ett av mina bättre faktiskt.

// Den Svenska Strömstadfrun

 

Skaffa katt eller håll käft?

Jag fattar inte varför det skall göras skillnad på barn eller hund. Och om det skall göras skillnad så borde det vara till hundägarens fördel, för att ha barn måste ju vara en dröm.

Ni med dagisbarn/hämtning/lämning trötta morgonar. Testa att skaffa en valp. Sen kan vi snacka jobb. Helst när ni har en halvvuxen hund sedan innan.

När alarmet går på mobilen har man åtta tassar av varierande storlek som trampar i ansiktet inom en nanosekund. Som tillägg brukar man även ha tänder i ansiktet och en stor fet tunga som lyckligt slickar hela kinden. Detta måste man värja sig mot innan man ens fått upp ögonen. Två svansar som viftar okontrollerat, ibland i ögonen ibland inte. En som biter i håret medan den andra trampar på luftstrupen.

Att ligga kvar i sängen är inte att tänka på. Man kan försöka. Men då får man ännu fler tassar i ansiktet. Hur nu det är möjligt.

Då hasar man sig mot badrummet, och HOPPAS åtminstone få kissa innan man måste lägga ALL sin fokus på byrackorna. En bra dag behöver man bara snubbla på alla hundben, både de lurviga som springer runt benen och de ätbara som ligger utspridda på golvet. En sämre dag trampar man i en “present” som valpen lämnat under natten.

Sedan njuter man av “stillheten” på toaletten. Där en hund står och tittar uppfordrande för att det tar för lång tid, och den andra biter i allt den kommer åt. Trosorna, knäfläsket (nej, jag visste inte att jag hade knäfläsk innan jag blev med valp första gången) eller i bästa fall badrumsmattan.

Då…är det dags för mat. Till hundarna alltså, för egen del kan jag glömma det ett tag. Herregud, de lät ju mig faktiskt kissa.

Två utsvultna vargar som skall utfodras. Samtidigt! Olika fodersäckar dessutom. Snacka om logistik och springande. Och som vanligt är gräset alltid grönare i den andra hundens mun, det tar sin tid att få rätt hund att äta rätt mat.

Efter maten är det utgång. För få viss tidvinst har jag numera gått tillbaka till barndomens sätt att borsta tänderna (när man var på landet utan vatten), så jag tar med tandborsten ut. Jag borstar alltså tänderna medan hundarna gör sina behov. Dock utan vattenglaset för att skölja, för det har jag inte plats för i mina händer. Primitivt värre.

När detta är gjort är min tanke att få frukost. Så även min hjärna kan vakna till liv. En tallrik yoghurt på stående fot medan hundarna lyckligt strider om vem som kan komma närmast, knycker lite random saker så jag måste släppa tallriken för att plocka fjärrkontrollen/dagstidningen/snusdosan ur munnen på dem. Och varje morgon samma trick. Då ryker yoghurttallriken om jag inte hunnit ställa den på rätt ställe och tillräckligt högt upp. Ny frukost till mig, och så gör vi om allt igen. Och igen och igen och igen.

Duscha länge och skönt kan man glömma. I alla fall om man vill ha huset intakt när man kliver ur duschen. Spänningen är lika olidlig varje gång man kliver ur duschen. Vad kan valpen ha förstört idag? Något billigt (som tidningen jag inte hunnit läsa), eller något dyrt (mina glasögon har fått bytas ett par gånger).

Detta är min morgon. Resten av dagen tar för lång tid att gå igenom.

Ni med barn snackar goja. Ni med barn har även, i de flesta fall, tillverkat dem själva. Jag har betalat för mina monster. Jag får inte heller vara hemma och få betalt om de är sjuka, får inget valpbidrag varje månad och jag får definitivt ingen subventionerad sjukvård. Det finns ingen maxtaxa på hunddagis, ett par dagar kostar lika mycket som en månad för ett barn.

Och ni som både har barn och hund. Försök inte ens. Barnarbete när det gäller hundpassning är fullt lagligt. Låt hunden leka med ungen (eller ungen leka med hunden if you will), så kan ni både kissa och borsta tänderna inomhus.

Men de är rara de små liven. När de sover. Och jag skulle inte byta bort dem för allt smör i Småland. Men gnäll fan inte över att det är jobbigt med ungar. Skaffa katt istället.

Just sayin’

Happy Flaggdag!

Min fantasi måste vara sämst i världen

Gårdagen i möjligheter ställde sig i det blå skåpet och sket skulle man kunna säga. Dessa högtflygande planer jag hade, och vad slutade det med.

Först jobbade jag, och då såg mina kompanjoner så här roade ut:

bild(4)

Zzzzz….

bild(5)

Sen gick vi på promenad, och sa hej till min pappa som bor en spottloska från vårt hus. Men där tog jag inget kort eftersom jag hade fullt upp med att se till att hundarna inte åt upp inredningen. Hur kan man möblera så infernaliskt dumt? Och ha så låga diskbänkar att hundarna kommer åt ALLT undrade jag? Visserligen är hans fru en pygmé på blott 160 cm över jorden, men ändå?

Efter det gick vi hem för att äta och bestämma vad vi (jag) skulle mysa med.

Så jag läste lite blogg.

bild(7)

Och funderade över kärringen i reklamen för Systembolaget. Hon avskräcker ju snarare folk från att handla. Så den hamnar i kategorin reklamjaginteförstår.

Då kollade jag igenom alla mina play-appar som jag betalar en halv förmögenhet för varje månad.

bild(8)

Men hade så dålig fantasi att jag inte hittade något jag var sugen på. Så jag tänkte läsa lite, och scannade därmed utbudet bland alla triljoners böcker på Amazon.

bild(9)

(Man skulle kunna göra en kvalificerad gissning att jag är en vampyrdiggare med tanke på den rekommenderade sektionen)

Inte ens galaxens största bokhandel tilltalade mig, så vad slutade det med?

bild(6)

Att jag lyssnade på en ljudbok i sängen, precis som årets alla andra 365 kvällar. För då somnar jag – oftast.

Innan jag kom så lång som till sömn hade dock puckot till kompis (han som inte dök upp på middagen) ringt och bett om ursäkt femtioelva gånger (jo, han fick en skrapa tidigare på dagen). Han hade även sms:at och talat om att han absolut inte ville såra, och om han skulle mista mig som vän så skulle det vara en katastrof. Tre telefonsamtal, fem meddelanden på Facebook och ett sms senare var det dags att nana kudde ihop med morden i Skärhamn. Och jag somnade på fem röda.

Och vaknade vid midnatt när maken ringde för att säga godnatt. Där hamnade han på min shit-list igen, det är oerhört ogenomtänkt att väcka den björn som sover.

Om jag nu till nöds måste se det från den snälla sidan så vet jag att han trodde att jag var vaken, eftersom vi brukar ringa och säga godnatt. Jag hade bara ingen lust att ringa, eftersom jag är en surkossa.

Skall man summera singellivet och friheten dag ett så var den absolut enda skillnaden att TV:n inte var på.

Men jag försökte ju i alla fall. Nytt försök ikväll. Nu skall jag göra något jag inte brukar göra. Så dålig fantasi kan jag bara inte ha?

Jag leker singel, och det är LJUVLIGT

Jag åkte inte med till Gbg igår, mannen fick åka själv upplyste jag honom om när det var dags att åka hem. Lika bra var det med tanke på att jag var ett åskmoln. Så nu är jag kvar ensam i lägenheten.

När maken hade åkt shejpade jag upp lägenheten. Städade köket, dammade, plockade undan och sedan lade jag mig på soffan och funderade över alla dessa MÖJLIGHETER. Att kunna välja program på TV själv och slippa titta på svartvita dokumentärer om andra världskriget. Ligga och läsa utan att någon tittar på ovan nämnda dokumentärer på pensionärsvolym. Kolla på en film i lugn och ro utan att någon bara finns där och andas samma luft. Eller ligger och fiser i luften jag andas.

Denna veckan är det jag och hundarna. Och vetskapen om att varje sak ligger precis där jag lämnar den, samt att inget extraskräp magiskt dyker upp, är ljuvlig. Det är så här det känns att vara singel.

Enda nackdelen var att båda hundarna bestämde sig för att det var hemskt farligt att vara ensam med matte, och att matte antagligen inte klarar sig själv på natten. Så de var tvungna att ligga och voffa lite när det var läggdags. Särskilt den lille, som i vanliga fall alltid är knäpptyst. Men det gick tack och lov över.

Och nej, jag längtar inte. Men jag kanske längtar i slutet av veckan. Gräset är inte grönare på andra sidan, men det är jävligt skönt att åtminstone få ligga på en annan gräsmatta någon gång ibland. Alldeles ensam. Vilken lyx!

Ikväll tror jag att jag skall pilla navelludd och läsa. Eller kanske kolla på en romantisk komedi.

Jag blir alldeles förvirrad av alla dessa val.