Saxat lite ur sjukvårdsupplysningen:

“Klimakteriet, övergångsåldern, inträffar oftast i 45–55-årsåldern och varar vanligen i två-tre år. Det börjar många gånger med att mensen förändras. De flesta kvinnor får någon form av besvär i övergångsåldern, till exempel svettningar, sömnsvårigheter eller sköra och torra slemhinnor i underlivet.”

Två-tre år…MY ASS. Enligt min stamtavla har jag ärvt alla dåliga egenskaper från min mor. Och hon har som sagt varit konstant förbannad sedan hon var 35 år, gissa hur praktiskt DET var med en klimakteriekärring och en pubertetstrotsare under samma tak? Ja, vi har slagits på riktigt. Hon rev sönder mitt halsband, jag slet sönder hennes tröja, allt medan min stackars styvfar (som är tio cm kortare än både mig och mamma) kämpade med att försöka dra isär oss. Hade hon och mormor varit utställningshundar hade det högst troligt avråtts från att avla vidare på den linjen.

“Klimakteriet skulle kunna liknas vid en omvänd pubertet. Under klimakteriet producerar kroppen allt mindre mängder av det kvinnliga könshormonet östrogen, och några år efter den sista menstruationen är östrogennivån i kroppen lika låg som före puberteten. Det är just den minskade mängden östrogen som gör att man får övergångsbesvär. Det kan bland annat vara vallningar, det vill säga plötsliga inre värmevågor, och svettningar.”

HAHAHAHAHA! Bland annat vara vallningar? BLAND ANNAT? I detta nu (sluta läs om ni inte vill ha bilden på näthinnan) sitter jag i luftkonditionerat hus, iklädd enbart trosor och svettas som om jag hade sprungit New York Marathon i bävernylonoverall. Det har vissa fördelar att jobba hemma, hade jag jobbat i ett kontorslandskap hade det varit högst olämplig klädsel. Troligen otillåtet. Men jag hade antagligen klätt av mig i alla fall. Det enda jobb som skulle fungera hade varit ensam ansvarig för något slags kylrum. Dagab kanske. Men utan arbetskamrater, eftersom det är jättelätt att slå ihjäl irriterande medmänniskor (motmänniskor) med djupfryst grytstek.

“De psykiska problem som kan uppträda i samband med klimakteriet är nedstämdhet, att man lättare blir irriterad och får svängningar i humöret liksom ökad oro och svårt att sova.”

Jag föddes som sagt irriterad. Och irriterande. Så det där med att man “lättare blir irriterad…”, återigen…HAHAHAHAHA! Jag är arg jämt. Svinförbannad. Så här arg:

(Ja, jag svettas i håret. I hårrötterna till och med. Trodde inte det var möjligt)

Sova? Jomenvisstabsolut. Om jag inte vaknar mitt i natten och har en vallning. Och här trodde jag att vallningar bara gjorde att man kanske får lite pattsvett. Fetglöm. Först svettas man (jag) ur varenda por, och sedan är jag arg. För inget alls. Inatt var jag uppe på toa vid fyrasnåret, kunde inte somna om, och låg på allvar och funderade över olika sätt att dräpa en man. Vet ni att man kan injicera något, minns inte vad, i ollonet så karln stendör. Och man efterlämnar inga spår, för hålet i just mannens ollon drar ihop sig så att inte ens en patolog kan se det, plus att ämnet var något som redan finns i kroppen men inte är så bra när det sprutas in i snoppen. Det låter ju som en fullständigt normal nattfundering.

Däremot är jag inte så himla orolig, det har jag inte tid med mellan alla svettbrytningar och vansinnesutbrott.

“Ungefär 7 av 10 kvinnor får besvär under klimakteriet. 3 av dessa har så svåra besvär att det påverkar livskvaliteten negativt.”

HAH! Inte bara min livskvalitet. Även alla som befinner sig i min omedelbara närhet. Jag kan lova att 7 av 10 MÄN har fått en väldigt försämrad livskvalitet även de. Om de stannar hos frugan. Det där med att män byter ut sin fru mot en yngre modell börjar mejka mer sense. Det handlar inte om att vi blir tråkiga och inte har silikontuttar. Det handlar om självbevarelsedrift och de som stannar måste ha någon slags dödslängtan.

“Dessa besvär varar hos de flesta kvinnor i sex månader till ett år, men det finns kvinnor som har kvar besvären i 10-15 år och i enstaka fall hela livet.”

HELA LIVET! Jodå. Hela livet. Kan vara lite besvärligt. En smula jobbigt.

Jag kommer få flytta till en väldigt öde ö. För är den inte öde från början, så lär den bli det efter ett par vallningar.

Jag tror att klimakteriet är anledningen till att det heter Moder Jord. Nu är Moder Jord så gammal att hon har hamnat i klimakteriet, och det sker mer och mer naturkatastrofer. Tsunamis, jordbävningar, översvämningar. Glöm växthuseffekten, det måste vara en manlig och rationell förklaring. Klart som korvspad att det ligger en klimakteriekossa bakom allt som händer.