På gott och ont. Oftast ont, eftersom han driver mig till att vilja spela in “kvinna på gränsen till nervsammanbrott” i nytappning.

Han gillar ju som sagt prylar, vissa prylar. Jag gillar kameror, och fotogrejor, så vi möts någonstans på mitten när det gäller just det. För jag har en kameraväska värdig Bingo Rimér. Förutom att jag inte tar så himla mycket nakenbilder och inte ligger med mina modeller. Det är mycket skog och djur, så att ligga med modellerna blir tidelag, och trots att det inte är olagligt så är det inte min kopp te. (Det borde däremot vara skitolagligt)

I alla fall. Vi är verkligen familjen nörd när det gäller teknikprylar i allmänhet. Och förutom ett par tre väskor med vanliga kameror och tillbehör så har vi en GoPro. En sån där pytteliten videokamera som filmar i vidvinkel och tål allt. Den filmar över vatten, under vatten och…ptja…överallt?

Maken gillar den kameran. Och det är väl den enda kameran han använder. Så det blir mycket tillbehörsköp till just den, av honom. Ibland blir det bra och ibland blir det mindre bra. I helgen skulle den till exempel få följa med ut och åka hummerbåt fastsatt i en ställning han köpte för ett tag sen. För att se hur livet ser ut från båtens synvinkel. Ifall det nu skulle vara av intresse för någon. Problemet var bara att han inte ens hann köra ut från båtplatsen innan han råkade fastna i ställningen, kameran åkte av och och det hördes bara ett “plopp” när den åkte ner i vattnet.

Jadå, den sjönk till botten, in under bryggan, snabbare än maken han säga &%%/&/&%&€%#%&&. Och han blev så oresonligt otåligt förbannad som bara han kan, så han sket i hela kameran och drog ut på sjön. Inte så imponerande.

Men vid ankomst hamn med boxningshummern var han lugnare, det var klart vatten, och med lite assistans fick han upp den. Och den tål ju vatten som sagt. Lugna puckar – den överlevde. Som bonus överlevde maken för att jag slapp slå honom sanslös om han INTE hade plockat upp den.

Den ställningen var med andra ord inte särskilt bra. För meningen var att den skulle ha klarat det.

Idag kom en annan sorts ställning i brevlådan. En som han vill ha till mc-vespa-permobilen. Eller nåt, det är lite oklart vad tanken är bakom alla dessa ställningar. Och då mannekängade han. Medan jag satt i telefon med en kompis. När jag påbörjade samtalet såg han normal ut, och helt plötsligt dök han upp och såg ut så här.

Rullskridskohjälm, ny hjälmkameraställning, kamera och paintballmask.

Ganska ofta lever jag i en familj som får mig att känna mig oerhört normal. Idag är en sådan dag. För maken är supernöjd med köpet.

Och jag lär få anledning att återkomma i ämnet när han verkligen har använt den till vad han nu planerar att använda den till.

Våra användningsområden är inte riktigt likadana när det gäller just den kameran. Skulle man kunna säga, för att uttrycka sig vänligt.