Jag var så vansinnigt kokande arg på tonåringen jag är gift med att det var meningslöst att bråka så taket reste sig, så jag gick helt sonika och la mig i sovrummet med min Kindle. I ren “jag får snart en hjärnbränna-utmattning”.
Givetvis somnade jag. Vid halvtio vaknade jag av att jag a) var hejdlöst kissenödig och b) att två hundar kom inrusande där den ena var arg som fan (Stor) för att Liten var enerverande och fullsketen med hormoner (väldigt mycket könsmogenhet). Och tydligen var absolut bästa stället att trycka till Liten i sängen. På mig. Ytterst oklart om Liten fattade varför, men han la sig i alla fall snällt på rygg medan Stor stod över honom och röt som ett lejon. Underst låg jag. Oerhört bekvämt.
Som avslutning hoppade di två ner på golvet, fortsatte uppgörelsen, och som en extra touch kissade Stor på Liten för att verkligen befästa vem som bestämmer. Liten är tio månader och Stor har varit alldeles för snäll. Fram till nu. Och då skall det tydligen sättas på plats med råge. Så att även matte blir klarvaken på kuppen.
Nåväl, jag vacklade ut på toa för att uträtta mina behov, även om jag hade god lust att kissa på båda två för att visa vem som VERKLIGEN bestämmer. Men jag sansade mig. En liten del av mig var även en smula sugen på att kissa på maken. Är det rangbråk så är det liksom.
Eftersom jag var lite trött, och inte riktigt visste om klockan var halvtio på morgonen eller kvällen så hade jag råkat glömma min spraytan. Men jag blev påmind när jag klev in i badrummet och fick syn på en spegel. Och gjorde ett jämfotahopp i ren skräck.
Jag såg ut som om jag varit i Alperna ett par veckor med Hökarängsgänget. Och lite som Rudolf med röda mulen.
Jag opererade näsan för ett par år sen (hudcancer i nästippen) och hade lätt att få röd näsa före det. Men efter den operationen har jag ÄNNU lättare att få röd näsa. Särskilt om jag har sovit, är varm, är kall eller bara mest hela tiden. Kan knäcka extra som Rudolf, clown eller Ronald McDonald utan lösnäsa. Jag hade sovit och jag var varm. Så igår såg jag ut så här.
Och nu känner jag att jag inte riktigt har jättebrådis ut i badrummet för att se fejjanstatus. Om det har blivit mer eller om det liksom avstannade efter gårdagen. I värsta fall kommer jag se ut som ett blackface. Fast blond. Som när jag var liten och hade vitt afrokrull men alltid var knallbrun på somrarna. Nu med lite sprayade polisonger. Jag hade åtminstone vett och sans att gnugga bort färgen från ögonbrynen. Annars hade det sett ut som om jag hade haft en mördarsnigel ovanför varje öga.
Ja, jag skall snart gå upp och möta verkligheten. Men färgen på överkroppen är skitsnyggt brun. Där överdrev jag tydligen inte mitt sprayande. Det där med att vara smart och bara testa litegrand första gången som Mona gjorde var tydligen inget för mig. Måttfullhet är inte min grej.
Och som sagt. Hade det varit juli hade jag kommit undan med färgen. Kanske lite svårare i november eftersom jag inte har varit i Alperna.
Nu. Upp. Annars kissar jag på mig. Eller på valfri hund eller make.
Kommer jag inte tillbaka vet ni att jag har tuppat av.
Sa jag att jag har ett par viktiga möten idag. Där jag och mitt fejs måste närvara.
Jösses.
