Ibland har man inte roligare än man gör sig?

För det är MÅNDAG. Måndagar är rätt trist faktiskt.

Nu vet inte jag hur ni funkar, men även om måndagar sådär rent allmänt är piss, så är tisdagmorgonar min stora försovningsdag. Har alltid varit, kommer antagligen alltid vara.

Min okvalificerade gissning?

Helgen vilar man på. Och äter mycket, gärna saker med ost. Min helg har gått i halloumins tecken. Grillad sådan. Löjligt gott. Söndag kväll kämpar man med att förlänga helgen, men har ändå två vilodagar i bagaget när det är dags att knata upp på måndag morgon. Tisdag däremot. Då har man en natt med för lite sömn och allmän måndagskoma bakom sig.

Helt värdo. Men så funkar jag.

Så jag började veckan med ett högst kvalitativt tatueringstest. Det här blev jag.

Screen Shot 2014-02-16 at 12.33.23 PM

Vill ni göra testet finns det på den här länken.

Så.

Då är det klappat och klart.

Att hitta en meningsfull text bland alla meningsfulla texter som finns borde ju rimligtvis inte vara några som helst problem.

Eller bestämma plats på kroppen.

Det verkar som att en gaddning av “FitterBittan” i tribalinspirerade bokstäver över ryggslutet inte var så himla opassande ändå.

När maken slår på stort

Jo, jag vet att jag inte gav några som helst instruktioner när det gällde necessären. MEN, med tanke på att han själv har en i storlek ohemulus gigantus så trodde jag att han skulle haja att jag behövde något liknande. Eller för all del ännu större eftersom jag behöver få plats med så oerhört mycket mer för att ens komma i närheten av att kunna sminka bort ett decennium eller två.

En portabel plastikkirurg hade ju varit extra praktiskt att kunna knöla ner i necessären till exempel?

Dessutom vet han om att jag har alla mina snygghetsgrejor i en jäkla bokpåse. Den här.

bild 2(5)

En STOR tygkasse. Som visserligen behövde rensas och sorteras. Och då är det ju praktiskt med lite fack tänker jag.

Den här kom han hem med.

bild 1(6)

En sån där smal “mormorsnecessär” med noll fack. 40 spänn på Rusta. Gissningsvis håller dragkedjan i någon vecka eller så. Dragkedjan som dessutom är snyggt neongrön.

Men okay, han får pluspoäng för det marina temat. Inte lika många poäng för storleken.

När jag hade knölat ner allt som man faktiskt MÅSTE ha (och då använder jag nästan inget smink alls – en maskara, en ögonskugga och ett puder) så kom jag halvvägs. Sen var den proppfull. Kvar står schampo, balsam och min hårborste. Alldeles necessärlösa. I den fick jag plats med ansiktstvätt, ansiktskräm, antistatgegga till håret, några lypsyl av varierande sort och sminket som tar just ingen plats alls. Inget mer.

Näe, jag har inte skällt på honom alls faktiskt. Mitt snälla jag är impad över att han vågade sig på att köpa något utan konsultation, mitt mindre snälla jag kommer gå ut och köpa en ny imorgon.

En där jag får plats med grejorna som numera står vid sidan om. Och kanske som bonus får plats med en resehårtork och plattång också.

Och som av en slump upptäckte jag vad min bästaste borste hette. Jag hade ingen aning om att den ens hette något.

bild(8)

Efter diskussionerna hos Mona var det ju minst sagt underhållande.

Jag använder alltså en ollonborste när jag fönar håret?

Har det något med ollonborre att göra?

Spänningen är olidlig

Maken drog iväg för att göra ärenden med svärfar. Jag bad honom köpa en necessär åt mig, för jag har ingen koll på mina grejor i den här staden. Just nu ligger alla mina necessärsaker i en plastpåse som ligger i en tygbokpåse.

Jag skickade iväg honom utan några som helst specifikationer. Mina ord var:

-Kan du köpa en necessär åt mig?

Inget mer. Och han ställde inte heller några motfrågor.

Vad kommer han komma hem med månntro?

Vardagsspänning. På en söndag.

Man borde lära sig av både andras och egna misstag

Men tydligen gör man inte det. Vardagsspänning liksom.

Jag brukar alltid ha Linnex hemma. Världens bästa liniment och dessutom i stift så man slipper grotta med fingrarna i det. Trots det kan jag inte räkna gångerna jag gjort som Granntanten.

Klabba på Linnex på axlarna, klia sig i nacken och som grandios avslutning klia sig i ögat. Dumt. Jättedumt.

Men nu har jag inte hittat mitt stift på ett tag och det där som thaiplejset har luktar så gott.

Igår när jag var där såg jag att de sålde sådana burkar. Och fick tipset att blanda det med babyolja för att använda till fotmassage. Eller annan massage med för all del. Vilket påminner mig om att han den där stökige lovade mig just en fotmassage igår, men lämpligt nog “glömde” han det och pep ner i sin älskade källare innan jag han säga “fotorgasm”.

Nåväl. Jag köpte en sån här.

20140215-215435.jpg

Kungaliniment minsann. För att slippa ha axlarna som örhängen även fortsättningsvis.

Men jag är ju inte van vid att grotta ner fingrarna i en burk. Ändå gjorde jag just det före läggdags igår. Och axlarna tackade mig genom att trilla ner någonstans i höjd med röven (vilket kanske inte säger så mycket eftersom röven börjar någonstans under skulderbladen). Sen tvättade jag händerna och gick och lade mig.

Men jag glömde tvätta under naglarna.

Morgonen började med att jag kliade mig i mungipan, som snabbt domnade bort. Eftersom jag inte fattade varför så slickade jag för säkerhets skull lite tvångsmässigt i nämnda mungipa. Då domnade tungspetsen bort.

Avslutningsvis gnuggade jag mig i ögonen.

Det var rekordartat korkat.

Efter att ha skrubbat ögat rent från liniment med Svinto, toaborste och 80 liter vatten ihop med sminkremover kan jag nu konstatera att vänsterögat har ungefär hälften så många ögonfransar som högerögat. Och att de kvarvarande är väldigt centrerade. Samt att underlocket på ögat ser lite…misshandlat ut.

20140215-220516.jpg

“How YOU doin’?”

Men axlarna mår finemang tackar som frågar.

Vårtecken?

Nu vet inte ni det här kanske, men JAG vet. Och några till av mina närmast sörjande. Vår blir det först när jag målar naglarna i piffig vårfärg, men det har jag inte gjort ännu.

Strömstads version av Groundhog Day.

Men det skall komma naturligt då jag får lite feeling.

Idag var jag ju och blev mörbultad på thaiplejset och är i vanlig ordning lika förvånad över hur en liten människa kan ha så hårda nypor. Men axlarna har hoppat ner ett par snäpp och jag kan inte ha dem som örhängen längre. Det är ju för all del positivt.

Nu kommer det konstiga. Trots hällregn på tvären och en man hemma som retar livet ur mig genom att bara stöka ner men aldrig göra fint så börjar jag få lite feeling.

Jag är genomsugen på en tatuering till. Vill även rota igenom min garderob för att hitta a) kläder som passar, b) kläder med lite färg som inte är i samma färg som valfri mögelsort och c) helt enkelt göra lite garderobsfynd (de där kläderna man inte sett sen solen började gå ner klockan tre på eftermiddagen).

Nu säger jag inte att det här är ristat i sten och att det ÄR vår. Men det spritter lite här och där (och inte där ni tror…snuskhumrar) så man vet aldrig.

Risken finns att jag äntrar hufvudstaden till helgen i blommiga byxor, pippigula skor och…solglasögon.

Som jag längtar efter att ha på mig solglajjor.

Men första frågan är; vad och var skall jag tatuera mig?

(Och givetvis kommer jag meddela så fort naglarna är målade i vårfärg, jag är faktiskt mer pålitlig än SMHI när det gäller vårens ankomst)