Lite lite radiotystnad är det okay?

Vi turas om att ha man flu här hemma. Igår hade jag inte riktigt tid att ha den manliga varianten eftersom jag var tvungen att göra viktiga saker.

Resten av tiden turas vi om att gå till doktorn. Vilket kan tyckas fjolligt. Men han den där jag är gift med har lungor (eller luftrör – jag är ingen läkare) som i vila låter som…ungefär som magen gör när man har ätit något och har världens magknip. Det piper inte, det är ett gurglande läte från, vilken kroppsdel det nu kommer ifrån?

Ungefär som dödsrosslingar (om man kollar för mycket på Greys Anatomy)? För jag har ingen aning om hur dylika låter i verkligheten.

Vad vill jag säga med det här då. Jo, jag tar en time out den här veckan. Gör det som är absolut nödvändigt och just inget mer än så.

Jag minns inte ens när jag hade en riktig time out senast. Vinterkräkan 2010 kanske?

Inte ens när jag hade genomgått min senaste operation i handen 2011 och var superduperskitmycketsjukskriven hade jag en riktig time out. Vill minnas att den operationen sammanföll med en riktigt pissig deadline. Enhandsjobb är klart underskattat. Ej att förväxla med handjobb.

Man skulle kunna kalla det en o-tajm out?

Så, nu tänker jag tajma ut fram till söndag.

Under tiden kan ni roa mig i kommentarsfältet?

Men här händer just exakt inget alls värt att skriva om.

Bortsett från mardrömmar, brända katter och bråkiga hundar.

Är det okay?

Bränd katt skyr elden?

Ett måste på mitt nattduksbord är doftljus och jag tänder alltid ett när jag går och lägger mig. Lite SPA-känsla innan det är dags att sova.

Igår tände jag som vanligt ett. Sen kom katten ner från sin säng som är ovanför min säng. Och trappan upp i loftsängen går ovanför nattduksbordet.

Det kan hända att just gårdagens doftljus var placerat precis där bläcknoskatten tar avstamp för att hoppa upp i trappan. Det kan även hända att det kom in en skitjobbig hund precis när hon hade gottat till sig hos mig och inte riktigt var beredd att lägga benen på ryggen och fly (hon har inte fattat att hon är en utmärkt fäktare).

Det kan till slut hända att jag fick gå upp ur sängen, klättra upp för trappan och kolla så inte katten stod i lågor.

Det gjorde hon såklart inte.

Men svanstippen var lite…svedd.

Bränt hår luktar verkligen apskaft.

Kvällens lärdom; flytta doftljuset och varna katten i god tid.

Inatt skall jag sittsova och överdosera hostmedicin.

Vad gör ni?

Tillfälligt avbrott

Jag fick tillbaka min man flu. Vad är rimligheten att den tar ett varv till?

Han den där som jag glatt delade med mig till förrförra veckan är såklart inte ett dugg frisk. Luftrören låter som…något slags japanskt dataspel när han andas och inatt tyckte han tydligen att det var läge att vara generös. Även sjukdomar skall delas i nöd och lust. Tydligen.

Men jag har ju redan varit sjuk?

Därav noll dagshund och både jag och maken har sovit hela dagen.

Nu har jag varit uppe och kvällskissat så nu är det dags för bingen igen.

Min enda fundering är om det kan vara någon slags deklarationsallergi.

Det märker vi imorgon.

Godmorgon, middag och natt hörrni.

20140503-222522.jpg

Dagens Hund

Är den här lilla raringen.

bild(8)

Liten som väldigt väldigt liten. Bara fem veckor gammal. Så hjärteknipande söt och mest bara ljuvlig.

Sen blev han större och är förvisso fortfarande precis lika ljuvlig och mammas pojk. Förutom när han är ensam hemma. Stor går snällt och lägger sig när de är ensamma, eftersom han vill ligga och beklaga sin ensamma tillvaro i stillhet. Liten, som inte biter i saker när han inte är ensam, förvandlas till en seek and destroy missil. Ibland klarar vi att hundsäkra, men oftast inte.

Senaste gången han målsökte hittade han en liten bal med toapapper som vi inte hade ställt in på toaletten. Givetvis visste vi inte om att vi inte hade ställt in den på toa eftersom den låg lite gömd under kökssoffan.

Då ser det ut så här när man kliver in och den skyldige har just inget försvar alls eftersom han promenerar omkring mitt på brottsplatsen. Den store gjorde inte det.

photo 4

Man ser på tungan hur jobbigt och slitsamt han har haft det med att strimla Lambi till konfetti över hela köksgolvet.

Sen suckar man, fortsätter älska ihjäl honom och så sopar man upp det.

Det här med kärlek…eller nåt?

Just nu är jag svinirriterad på make nummer ett, för han är schuuuuk och det är SÅ synd om honom.

Det är bara det att han har varit sjuk i en dryg vecka och ägnat den tiden åt att hosta lungorna ur sig och redan första dagen sa jag till honom att knata till vårdcentralen för att få medicin. Sen sa jag det även dag två och dag tre med, för hostan var inte av det snälla slaget och jag tyckte lite synd om honom.

Men näe, det var ingen fara. Sa mannen som, till skillnad från många andra män, inte brukar gnälla när han är sjuk. Och så var han ute i en vecka, med hostan från hell, och gjorde saker dygnet jäkla runt. Som att åka båt jättefort utan jacka, vara på torpet och greja med…gud vet vad i två dagar, bära saker till obebodd lägenhet som måste styras upp lite och slutligen ägna kvällarna åt källaren och åt att riva våtrumstapet i nämnda lägenhet.

Har det gått över? Svar nej.

Valde han just idag till dagen där han kände för att klappa ihop och gå till läkaren? Svar ja.

Tycker jag synd om honom, han som ränt runt som en illbatting den senaste veckan, när han är ynklig idag? Svar nej.

Om man orkar göra allt sådant där i en vecka samtidigt som man låter som Marwin Gaye (dov och hes röst som skulle kunna vara sexig om inte den äkta hälften kände sig mordisk) och hostar så man nästan spyr utan att göra ett skit åt det så är det bara sjukt irriterande att han “väljer” en dag när han har TID att tycka synd om sig själv.

Jag känner lite “men för helvete om du hade gått till läkaren dag ett och bett om medicin så hade det inte gått så långt att du mår svinkass idag så hålla bara käften”.

Dessutom sover jag inte så himla gott bredvid någon som har lagt till ytterligare ett nattljud till sin repertoar. Hostningar som ger utslag på Richterskalan. Då tappar man lite tålamod. Om man nu hade haft något från början.

Nu hoppas jag bara på att det är jävligt mycket sömnmedelsaktiga preparat i den där hostmedicinen han skall gå och hämta ut.

Sen tänker man på sms:et man fick av maken nummer två som man fick för ett par veckor sedan.

photo 5(1)

Jag är verkligen så lyckligt lottad som har två underbaringar runt mig.

Mitt liv är komplett och lika underbart som en bal på slottet.

Bortsett från att ingen av mina människomän är någon Prince Charming.