Just nu är jag svinirriterad på make nummer ett, för han är schuuuuk och det är SÅ synd om honom.
Det är bara det att han har varit sjuk i en dryg vecka och ägnat den tiden åt att hosta lungorna ur sig och redan första dagen sa jag till honom att knata till vårdcentralen för att få medicin. Sen sa jag det även dag två och dag tre med, för hostan var inte av det snälla slaget och jag tyckte lite synd om honom.
Men näe, det var ingen fara. Sa mannen som, till skillnad från många andra män, inte brukar gnälla när han är sjuk. Och så var han ute i en vecka, med hostan från hell, och gjorde saker dygnet jäkla runt. Som att åka båt jättefort utan jacka, vara på torpet och greja med…gud vet vad i två dagar, bära saker till obebodd lägenhet som måste styras upp lite och slutligen ägna kvällarna åt källaren och åt att riva våtrumstapet i nämnda lägenhet.
Har det gått över? Svar nej.
Valde han just idag till dagen där han kände för att klappa ihop och gå till läkaren? Svar ja.
Tycker jag synd om honom, han som ränt runt som en illbatting den senaste veckan, när han är ynklig idag? Svar nej.
Om man orkar göra allt sådant där i en vecka samtidigt som man låter som Marwin Gaye (dov och hes röst som skulle kunna vara sexig om inte den äkta hälften kände sig mordisk) och hostar så man nästan spyr utan att göra ett skit åt det så är det bara sjukt irriterande att han “väljer” en dag när han har TID att tycka synd om sig själv.
Jag känner lite “men för helvete om du hade gått till läkaren dag ett och bett om medicin så hade det inte gått så långt att du mår svinkass idag så hålla bara käften”.
Dessutom sover jag inte så himla gott bredvid någon som har lagt till ytterligare ett nattljud till sin repertoar. Hostningar som ger utslag på Richterskalan. Då tappar man lite tålamod. Om man nu hade haft något från början.
Nu hoppas jag bara på att det är jävligt mycket sömnmedelsaktiga preparat i den där hostmedicinen han skall gå och hämta ut.
Sen tänker man på sms:et man fick av maken nummer två som man fick för ett par veckor sedan.
Jag är verkligen så lyckligt lottad som har två underbaringar runt mig.
Mitt liv är komplett och lika underbart som en bal på slottet.
Bortsett från att ingen av mina människomän är någon Prince Charming.
Karin says:
Ja,”the man flu” är ju inte att leka med…här har vi andra grejor p g en av hundarna blev idag pga antagligen nyfkenhet attackerad av ett vildsvin,75 stygn senare .är jag så glad att hon fortfararande är hos oss…
Victoria says:
Men herregud!!! Stackars liten och stackars er. Vilken jävla mardröm på ren svenska. Hur går det för henne?
Karin says:
Tack!!!,tror vi överlever det här också….?
Victoria says:
Men alltså, 75 stygn? Hur går det? Lilla raringen, ge henne en stor nospuss från mig.
Karin says:
Hoppashoppas,att hon klarar detta….dom där jävlarna hugger ju nedifrån med sina betar,därför blev hon totalt “uppsprättad”tackåtack f ditt support
Victoria says:
Hur går det? Jag är bekymrad.
Kristina says:
Men hosta är något man får ibland. Det är normalt och det går över på tre-fyra veckor. Oftast mår man ju OK i övrigt. Det är ju innan man fick hostan, när man bara var förkyld, som man mådde risigt. Så jag fattar att man inte springer iväg till doktorn.
Victoria says:
Jamen han är ju inte ett dugg mansfjollig. Han var inte minsta lilla förkyld (det var däremot jag) och så pang fick han pipiga luftrör och årtiondets hosta. Sådär så att det lät lunginflammationsaktigt…det kändes inte helt okay att gå med? Nåja, han fick medicin. Så jag hoppas på sömn inatt. För min egen del *hej ego* 🙂
I mitt huvud says:
Men nu får du baske mig förklara för en som inte lyckas hitta någon make nr 1 ens, hur 17 du lyckats få 2 på kroken!
Victoria says:
Det är INTE ngt att sträva efter. Lovar 🙂
I mitt huvud says:
Nej, jag har ingn ambition att ha 2 män, men 1 skulle jag gärna ha.
I min värld says:
Isch för sån hosta!! Öronproppar a la grande är att rekommendera och massor av Coccilana (hostmedusin)
Sen får du nog ta och avslöja make nr 2 snart 🙂 *nyfiken i en strut*
Victoria says:
Öronproppar (lurar) sover jag ju alltid med 😉 Men inatt hoppas man på sömn medelst stark hostmedicin.
Det kommer det kommer…snart hehe.
MissK says:
När ska vi få höra historien bakom make nr 2 ???
Den historien låter mer spännande än en sjuk make som inte haft vett o gå till läkaren
Granntanten says:
Jag är ledsen men jo det hade han. För om han fått sjukan av dig och du snott den av mig, så vet jag hur den där sjukan betett sig. Och jag gick till doktorn rätt direkt och blev snordålig ändå och låter som om jag klämt ett par helrör whisky till frukost varje morgon…
Victoria says:
Vaddå “jo det hade han”?
Jag håller med om att han BORDE gått till läkaren tidigare. Typ när jag sa till honom första gången. För inatt har han hostat tills han nästan kräks och då var det typ dag åtta med sjukan idag. Bara hosta och taggtråd i halsen. Gissningsvis låter han som du…förutom att du antagligen är sexigare eftersom jag inte är arg på dig 😉
Granntanten says:
Han hade låtit lika jävlig ändå. Det är man flu from hell det där, har du inte förstått det? I så fall var det inte min sjuka du hade. Och i så fall är det inte den han har. Och i så fall är han bara dum i huvudet som inte fattade att han hade mått bättre nu om han gått tidigare. Bra va? 😀