Idag fick jag ÄNTLIGEN svaret på röntgen. Inga farligheter, “bara” senor och nerver som fortsätter bråka.
Meeeen, i alla fall ingen mer operation. De får klura ut någon annan lösning helt enkelt.
Och det firar jag med att sitta utanför den här affären.
Oklart vem som firar egentligen.
Och vad som kommer inhandlas utan min vetskap.
Jag vet inte jag, men borde det inte vara jag som går in i någon av mina favoritaffärer och går loss med kreditkortet?
Spänningen är olidlig.
Jag har inte yppat ett ord på sex dagar? Hur är det ens möjligt?
Och nej, jag har fortfarande inget ordentligt internet, vilket driver mig till vansinnets gräns. För det funkar sådärbra med bara telefon.
Maken lever, om någon nu undrade, men fortfarande på lånad tid. Ytterst oklart ännu vad straffet blir och när det verkställs.
I alla fall, jag måste delge ett fantastiskt recept som jag drömde ihop inatt.
Jag drömde om Granntanten. Som i verkligheten är sjukt sympatisk och som jag SÅ ser fram emot att träffa igen. Eller snarare, jag såg fram emot det ända till drömmen. Hon var en utpressande häxa som skulle tvinga mig att rigga ett val, jag misslyckades och hon bad mig dra åt helvete. Jösses så arg hon var.
Men hon hade bakat och jag var snabb som en iller med att sno en bit av hennes bakverk. En gummybear cheesecake. Som antagligen inte finns i verkligheten. Men det låter onekligen som en god idé. Tänk cheesecake med lite frisk godissmak och ett täcke av smälta gummibjörnar.
I drömmen var det skitgott. Och dessutom väldigt tjusigt.
Antagligen betyder drömmen att jag har dåligt samvete för att jag inte har gratulerat henne till examen (och att hon bakar väldigt mycket samt att jag var godissugen?). För det har jag. Dåligt samvete alltså.
Så jag säger ett stort grattis här och nu.
Och så undrar jag om någon känner sig manad att baka nattens cheesecake eller om det verkar vara en dålig idé?
Nu skall jag fortsätta försöka få internet att funka. Så jag kan berätta om viktigheter som korvfiske, nedtrillade måsbäbisar och nyrenoverade badrum utan att skalla väggen i ren frustration.
Imorgon skall jag även få resultatet på min röntgen.
Något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.
Vad gör ni?
Jag har inte yppat ett ord på sex dagar? Hur är det ens möjligt?
Och nej, jag har fortfarande inget ordentligt internet, vilket driver mig till vansinnets gräns. För det funkar sådärbra med bara telefon.
Maken lever, om någon nu undrade, men fortfarande på lånad tid. Ytterst oklart ännu vad straffet blir och när det verkställs.
I alla fall, jag måste delge ett fantastiskt recept som jag drömde ihop inatt.
Jag drömde om Granntanten. Som i verkligheten är sjukt sympatisk och som jag SÅ ser fram emot att träffa igen. Eller snarare, jag såg fram emot det ända till drömmen. Hon var en utpressande häxa som skulle tvinga mig att rigga ett val, jag misslyckades och hon bad mig dra åt helvete. Jösses så arg hon var.
Men hon hade bakat och jag var snabb som en iller med att sno en bit av hennes bakverk. En gummybear cheesecake. Som antagligen inte finns i verkligheten. Men det låter onekligen som en god idé. Tänk cheesecake med lite frisk godissmak och ett täcke av smälta gummibjörnar.
I drömmen var det skitgott. Och dessutom väldigt tjusigt.
Antagligen betyder drömmen att jag har dåligt samvete för att jag inte har gratulerat henne till examen (och att hon bakar väldigt mycket samt att jag var godissugen?). För det har jag. Dåligt samvete alltså.
Så jag säger ett stort grattis här och nu.
Och så undrar jag om någon känner sig manad att baka nattens cheesecake eller om det verkar vara en dålig idé?
Nu skall jag fortsätta försöka få internet att funka. Så jag kan berätta om viktigheter som korvfiske, nedtrillade måsbäbisar och nyrenoverade badrum utan att skalla väggen i ren frustration.
Imorgon skall jag även få resultatet på min röntgen.
Något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.
Vad gör ni?
Idag slår sökorden alla rekord.
Sorry, men…de här sökningarna får till och med mig att börja fundera på om det finns hopp för mänskligheten.
Jag är tveksam.
Tetrapak alltså?
Idag har jag spenderat tid med att titta på havet (90% av min vakna tid), lekt korvfiske med hundarna och filmat deras “dyk” (8% av min tid), förbannat YouTube som är den enda jäkla videotjänsten som tror att alla filmar med telefonen “stående” (1,5% av min tid) och tilltalat maken genom att gräla om vilken hamn på Koster som syns från verandan (0,5% av min tid).
Jag gick vinnande ur diskussionen om hamnen med meningen “låter det rimligt att jag som bott i den här stugan i 44 år och pappa som bott här i 67 år vet sämre än du vad vi ser från köksfönstret och även jag är uppvuxen i den här förbannade skärgården?”. Detta efter att maken rev fram något jäkla sjökort och envisades med att det faktiskt var omöjligt att se just den hamnen eftersom det ligger en ö i vägen.
Hans svar “jo när du säger det så låter det ju helt klart rimligare att du har rätt, men det stämmer bara inte”.
Då gick jag och lade mig.
Det tar sig.
Vi har säkert växlat fem meningar idag. Ovanstående diskussion inkluderad.
Imorgon skall jag gräla med YouTube igen så alla får det höga nöjet att beskåda korvfiske med galaxens mest badkrukiga vattenhundar.