SEX dagar???

Jag har inte yppat ett ord på sex dagar? Hur är det ens möjligt?

Och nej, jag har fortfarande inget ordentligt internet, vilket driver mig till vansinnets gräns. För det funkar sådärbra med bara telefon.

Maken lever, om någon nu undrade, men fortfarande på lånad tid. Ytterst oklart ännu vad straffet blir och när det verkställs.

I alla fall, jag måste delge ett fantastiskt recept som jag drömde ihop inatt.

Jag drömde om Granntanten. Som i verkligheten är sjukt sympatisk och som jag SÅ ser fram emot att träffa igen. Eller snarare, jag såg fram emot det ända till drömmen. Hon var en utpressande häxa som skulle tvinga mig att rigga ett val, jag misslyckades och hon bad mig dra åt helvete. Jösses så arg hon var.

Men hon hade bakat och jag var snabb som en iller med att sno en bit av hennes bakverk. En gummybear cheesecake. Som antagligen inte finns i verkligheten. Men det låter onekligen som en god idé. Tänk cheesecake med lite frisk godissmak och ett täcke av smälta gummibjörnar.

I drömmen var det skitgott. Och dessutom väldigt tjusigt.

Antagligen betyder drömmen att jag har dåligt samvete för att jag inte har gratulerat henne till examen (och att hon bakar väldigt mycket samt att jag var godissugen?). För det har jag. Dåligt samvete alltså.

Så jag säger ett stort grattis här och nu.

Och så undrar jag om någon känner sig manad att baka nattens cheesecake eller om det verkar vara en dålig idé?

Nu skall jag fortsätta försöka få internet att funka. Så jag kan berätta om viktigheter som korvfiske, nedtrillade måsbäbisar och nyrenoverade badrum utan att skalla väggen i ren frustration.

Imorgon skall jag även få resultatet på min röntgen.

Något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.

Vad gör ni?

SEX dagar???

Jag har inte yppat ett ord på sex dagar? Hur är det ens möjligt?

Och nej, jag har fortfarande inget ordentligt internet, vilket driver mig till vansinnets gräns. För det funkar sådärbra med bara telefon.

Maken lever, om någon nu undrade, men fortfarande på lånad tid. Ytterst oklart ännu vad straffet blir och när det verkställs.

I alla fall, jag måste delge ett fantastiskt recept som jag drömde ihop inatt.

Jag drömde om Granntanten. Som i verkligheten är sjukt sympatisk och som jag SÅ ser fram emot att träffa igen. Eller snarare, jag såg fram emot det ända till drömmen. Hon var en utpressande häxa som skulle tvinga mig att rigga ett val, jag misslyckades och hon bad mig dra åt helvete. Jösses så arg hon var.

Men hon hade bakat och jag var snabb som en iller med att sno en bit av hennes bakverk. En gummybear cheesecake. Som antagligen inte finns i verkligheten. Men det låter onekligen som en god idé. Tänk cheesecake med lite frisk godissmak och ett täcke av smälta gummibjörnar.

I drömmen var det skitgott. Och dessutom väldigt tjusigt.

Antagligen betyder drömmen att jag har dåligt samvete för att jag inte har gratulerat henne till examen (och att hon bakar väldigt mycket samt att jag var godissugen?). För det har jag. Dåligt samvete alltså.

Så jag säger ett stort grattis här och nu.

Och så undrar jag om någon känner sig manad att baka nattens cheesecake eller om det verkar vara en dålig idé?

Nu skall jag fortsätta försöka få internet att funka. Så jag kan berätta om viktigheter som korvfiske, nedtrillade måsbäbisar och nyrenoverade badrum utan att skalla väggen i ren frustration.

Imorgon skall jag även få resultatet på min röntgen.

Något jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning.

Vad gör ni?

Korvfiske

Idag har jag spenderat tid med att titta på havet (90% av min vakna tid), lekt korvfiske med hundarna och filmat deras “dyk” (8% av min tid), förbannat YouTube som är den enda jäkla videotjänsten som tror att alla filmar med telefonen “stående” (1,5% av min tid) och tilltalat maken genom att gräla om vilken hamn på Koster som syns från verandan (0,5% av min tid).

Jag gick vinnande ur diskussionen om hamnen med meningen “låter det rimligt att jag som bott i den här stugan i 44 år och pappa som bott här i 67 år vet sämre än du vad vi ser från köksfönstret och även jag är uppvuxen i den här förbannade skärgården?”. Detta efter att maken rev fram något jäkla sjökort och envisades med att det faktiskt var omöjligt att se just den hamnen eftersom det ligger en ö i vägen.

Hans svar “jo när du säger det så låter det ju helt klart rimligare att du har rätt, men det stämmer bara inte”.

Då gick jag och lade mig.

Det tar sig.

Vi har säkert växlat fem meningar idag. Ovanstående diskussion inkluderad.

Imorgon skall jag gräla med YouTube igen så alla får det höga nöjet att beskåda korvfiske med galaxens mest badkrukiga vattenhundar.

Äckliga äckliga djur

Igår kväll gick jag och lade mig ganska sent. Kunde inte somna eftersom magen var…lite upprörd över något, oklart vad. Vid något tillfälle när jag var uppe kliade jag mig på magen och fastnade i något. Som i mörkret såg ut som ett sår. Inga konstigheter, jag trodde såklart att det var Liten som hade fått tag i en valk när under någon av sina “jag är unghund och jag hoppar/leker/biter-stunder”. Jag menar, fick han tag i bröstvårtan så ligger det ju närmare till hands att han får tag i magen.

Det var inte en sårskorpa som kliade. Det var en fästing.

20140603-124934-46174634.jpg

Så omtänksamt av hundarna att dela med sig. Av de äckligaste djur jag vet. Dessutom finns det ingen fästingplockare här och jag fick inte bort den med naglarna.

Till slut fick en tång göra jobbet. Och idag ser det ut så här.

20140603-125323-46403553.jpg

Nej, det sitter inte kvar några fästingben. Det råkar bara vara en liten leverfläck precis bredvid.

Så här skall det inte se ut.

Och jag är inte sugen på att äta penicillin alls, men jag inser att jag måste till någon slags läkare.

Hundarna får gärna dela med sig av allt. Men jag drar gränsen vid fästingar.