Synvilla och ögonmått

Nu har jag letat stora mattor på Ikeas hemsida. Det är bara att glömma. Det existerar inga tillräckligt stora mattor som är … vad hette det … långluggade? Bara av typen strävhåriga eller inte håriga alls. Jo det fanns en, skitsnygg, som var stor och luggig men den var mestadels benvit. Här är inga ben vita nästan någonsin, så det verkar oerhört opraktiskt. Hundarnas ben är mest smutsgrå och mina ben drar åt det bårhuslila hållet. Fördelaktigast färg hade varit gråkamoflage, om det nu är en färg.

Och det måste ju såklart vara matta med just lång lugg. Annars blir det inget hundrum. Hundbarnen tycker inte det är kul med platta mattor och det hundbarnen vill ha det får hundbarnen. Såklart.

Vi får helt enkelt slå på stort och åka till Happy Price i Tanumshede (jag kan nästan inte skriva det utan att fnissa lite). Men de har mattor och det var ju norra bohusläns variant av GeKås.

Men alltså kolla här, maken måste ha varit påverkad av något när han mätte och kontrollmätte.

Visst ter det sig helt jäkla osannolikt att det skall få plats en tvåsitsig bäddsoffa mellan garderoberna?

IMG_5192

Dörren är normalbred. Något stämmer inte.

Att soffan är 157 cm bred tvivlar jag inte på eftersom den bäddar framåt och vecklar ut en säng på 120 cm, då låter ju totalbredden på soffan helt rimlig. Vad som däremot låter allt annat än rimligt är att utrymmet mellan garderoberna är 158 cm. Det kan det bara inte vara? Och ja, i så fall hänger det på det berömda hittefåret som sagt. Men det kan bara INTE vara det? Det är mer troligt att det är fel på tumstocken?

Jyckarna har även fått en leksaks- och benhörna i smutten.

IMG_5191

De hade en del prylar kan man säga. Återstår att se hur länge det kommer se ut så.

Sedan konstaterade jag vad vi verkligen behöver.

Halkskydd för mattor. Kilometervis. Eller superlim.

För jag är skitless på att lägga rätt mattorna, som inte ens är överdrivet många, varje gång jyckarna så mycket som andats på dem.

Jamen Happy Price idag då?

(Och en kopp förebyggande sprit)

En tegelsten igen alltså

Jag hävdar med bestämdhet att det är knark i Apple-produkter. Och jag är en Applepundare. Varje gång det är ett nytt telefonsläpp chockeras jag av BEHOVET som uppstår. Trots att jag alltid har den senaste modellen och är nöjd och inte kan tänka mig att jag någonsin skulle känna längtan efter något nyare och bättre.

Sen kommer Apples årliga presskonferens där de presenterar alla nyheter och jag sitter som fastnaglad, med ögon stora som tennisbollar, i fascination över de nyaste tillskotten i äpplefamiljen. Och så börjar det krypa i mig av habegär.

En abstinens över något jag inte ens visste att jag ville ha, som om det vore metaamfetamin i prylarna.

Den här gången var det givetvis iPhone 6 Plus som lockade.

VARJE år samma sak. Jag var sjukt nöjd med min storpadda, ända tills de presenterade minipaddan. I år var jag lika nöjd (nåja nästan i alla fall) med min iPhone 5s (inte lika nöjd med den sunkiga batteritiden och att den blir så varm att det går att steka ägg på den när den sitter på laddning eller när processorn i den går på högvarv). Jag bokade såklart på släppdatum den 19 september och har sedan dess blängt på femman och tyckt att den kändes ungefär lika modern som en Nokia 3510.

I förrgår kom avin på posten.

Den är stor. Den är faktiskt så stor att jag knappt behöver läsglasögon för att kunna använda den.

IMG_0672

Skillnaden mellan den och min Nokia 3510, eller förlåt, jag menar givetvis min 5s.

Den är lika stor som en halv minipadda.

IMG_5157

Och den är till och med så här mycket större än min Samsung Galaxy.

IMG_5158

Och jag älskar den. Abstinensen är stillad. Åtminstone ett år framöver.

När jag berättade för PGW om telefonens ankomst kom den absolut roligaste kommentaren någonsin. En bekanting till henne hade uttalat sig om telefonen.

“Jag gillar den verkligen men man ser fånig ut när man pratar i den, man ser ut som man står och lutar sig mot en dörr”

Det skulle kunna vara det roligaste jag hört på länge.

Min kommentar, som inte alls spelar i samma liga som ovanstående, var:

“Vi har alltså gått från våra första tegelstenstelefoner, till minitelefoner och är numera tillbaka i tegelstensträsket, det är bara sjukt mycket mer sofistikerade tegelstenar numera”

Och ja, maken är orimligt avundsjuk. Eftersom jag beställde den i smyg i tron att han hade gjort samma sak, som alltid i dessa äpplefamiljtävlingar. Det hade han inte.

Det är lite dålig stämning här hemma nu.

Men jag är verkligen skitnöjd över att ha fått min Applefix för i år.

Inredningsfunderingar minsann

Det där förhatliga mellanrummet (ja, ytterligare skitdålig Göteborgsordvits) som inte går att göra något med driver mig till vansinne. Det är fortfarande ett icke-rum som fyller ingen funktion alls, förutom som walk through closet (jag hade hellre sett en walk in closet) om ni frågar mig.

Frågar ni däremot jyckarna, särskilt Liten, så är det ett svinbra rum. En jättestor hundlekstuga dit man släpar alla sina byten. Allt från tillåtna leksaker till tofflor, skor och allt som ivrigt tjuvas ur tvättkorgen.

IMG_5167

Som sagt. En walk through closet/lekstuga.

Det är alltså inte en staty med boll som sitter i hörnet, det är såklart Liten som blickar ut över sina domäner.

Nu när jag kikar på bilden kommer jag att tänka på när jag kom gående med Liten under båtsemestern och vi mötte en rar farbror som slog sig för knäna och sa “men stackars lilla hunden som har fått gips på benet nu när det är sommar och allt”.

Det där benet med långstrumpa är onekligen en synvilla. Farbrorn blev glad när han såg hur det egentligen låg till och att det var byrackans lite originella teckning. En lång, en kort = en halv morsesignal, men inte gipsat ben.

Igår mätte maken avståndet mellan garderoberna och kom fram till att vår bäddsoffa får plats där, även om det kommer hänga på hittefåret. Sjukt praktiskt om det funkar. Då tänker jag att soffan får stå där, med ett litet bord framför. Inte den myshörna jag hade tänkt från början, mer en mysvägg, med lite belysning på endera garderobskortsida. Och i smutten står katträdet så Mini kan sitta högt uppe och gäcka jyckarna samtidigt som hon får finfin utsikt genom fönstret. Det skall även inhandlas en leksakskorg till samma smutt så man slipper vada genom ett hav av hundleksaker och så är planen att lära dem att ta en sak i taget och sedan lägga tillbaka det de inte använder (man kan väl drömma?). Eller så har man åtminstone ett ställe att plocka undan alla spridda skurar av leksaker.

Det här måste vara hundmänniskors motsvarighet till barnmänniskors spridda legobitar?

Men då kommer samvetet. De älskar ju det rummet och framför allt mattan. Att greja med ben eller bara använda mattan som sovplats har blivit enormt poppis.

IMG_5170

Har jag hjärta att göra så här mot jyckarnas favoritrum?

Och vad skall jag göra med resten av rummet?

Jag är inte bra på det här med inredning alls. Men att kasta bort all yta i ett skitstort rum känns ju lagom korkat.

Några synpunkter eller andra idéer?

Det här rummet går till historien som det mest korkat ogenomtänkta jag någonsin haft att göra med.

(Nej, det blev ingen båttur, vädret gick från klarblått till chockgrått)

Hörrni göteborgare i (humhum) yngre medelåldern?

Ingrid gav mig en nostalgitanke i kommentarsfältet till bilåkandet i stan. Eftersom somliga föreslog kollektivtrafik istället för bil och jag fick krypa till korset och erkänna att jag inte åkt kommunalsnöre sedan man åkte på papperskuponger och de såg ut så här:

Screen Shot 2014-10-11 at 12.53.13
Bilden lånad från bloggen Nostalgorama

Nu snackar vi 80-tal. Häften med 21 kuponger och det kostade en kupong till stan om man var under 16 år, två när man var på fel sida 16-strecket. Om jag inte minns helt fel? Först på gymnasiet fick vi månadskort (man var tvungen att ha ett visst antal kilometer till skolan för att få de hett eftertraktade papperskorten).

Varje gång man fick nytt häfte doftade det frihet. Det kändes som att hela världen låg framför fötterna och man kunde åka orimligt mycket buss till skojiga ställen, som exempelvis Liseberg. På den tiden var ju inte föräldrarna särskilt hönsiga.

MEN…och nu behöver jag hjälp. Det kan inte bara varit jag som minns det här. Använda kuponger sparade man och de var hårdvaluta. För man gjorde någon slags kupongorigami och längst kupongfläta vann. Oklart vad man vann, äran antar jag, men jag vet att min fläta hängde runt den obligatoriska spegelväggen i flickrummet med ljusblå vävtapet på radonväggarna och heltäckningsmatta som antagligen stod för ursprunget till Ebola med tanke på vilken smittohärd det måste varit.

Nåväl. Flätorna såg ut så här.

Gum wrapper chain

Fast här har någon gjort en kedja av tuggummipapper istället.

Och den här bilden förklarar väl lite bättre hur man gjorde.

93be80535f70da19759bc15650d4690e

Snälla säg att det inte bara var mitt tonårsjag som pysslade med sådana saker?

Nu blev jag extremnostalgisk.

Uppdatering: PGW påminde mig om att påminna eventuellt yngre läsare att detta hände sig på den tiden det från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskrivas … när internet alltså inte hade hunnit bli en kortlivad fluga (Inez Uusman hade lite fel), på TV fanns bara två kanaler och man sysselsatte sig med andra saker än man gör idag. Typ kottar, barkbåtar och kupongkedjor.

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Även maken har ju haft glasögon och en hoper synfel, men efter att ha stött och blött eventuell operation i flera år gjorde han ju slag i saken förra våren. Och det blev skitbra. De gamla (nåja – medelålders) linserna plockades ut ur ögonen och slängdes i närmaste papperskorg för att ersättas med flång nya direkt ur paketet. Eller var nu konstgjorda linser kommer ifrån? Burkar?

I alla fall, han har verkligen varit asnöjd, redan från första dagen. Egentligen är han asnöjd fortfarande. Mest nöjd har han varit över att kunna kasta sina glasögon i samma papperskorg som hans gamla linser ligger och han spenderade de första månaderna efter operationen med att högljutt och dagligen deklamera “ÅH VAD DET ÄR SKÖNT ATT AAAALDRIG MER BEHÖVA GLASÖGON” och “JAG KAN INTE ENS FÅ ÅLDERSSTARR (det kan du, pilutta dig)”. I samband med högljudd deklamering brukade han även försöka se lite medlidsam ut, vilket alltid misslyckades kapitalt eftersom han hade örsnibbarna att tacka för att mungiporna inte skulle kunna vränga ansiktet ut och in i skadeglatt leende.

Och jo’rå, han ser fortfarade svinbra. Men på sistone har det varit lite si och så med synen när skymningen lagt sig och sommarljuset har försvunnit. Till sist kröp han till korset och bad mig ringa och beställa tid hos optikern. Jag följde ju med, men jag var inte med inne i undersökningsrummet, så jag visste ju bara att han fick läsglasögon, inte vad han fick för glas.

Igår när jag och ömme fadern var på chokladpromenad (motionsgång och inmundigande av en 200 grams chokladkaka simultant – kan varmt rekommenderas) ringde maken, han hade fått sms av optikern att glasögonen var klara och undrade om vi kunde kila inom och hämta dem. Aber natürlich.

Hämtade, gick hem, gav honom glajjorna och sedan läste jag på pappret vad det var för styrkor. Och så började jag gapskratta (i en illa dold skadeglad tonart). Styrkorna för att se på nära håll var inte att leka med. Fortfarande inget som har med operationen att göra, det där med nära håll är tydligen att räkna med när fan blir gammal och religiös oavsett.

Maken snörpte självklart på munnen medan jag och ömme fadern fortsatte kikna av skratt och sa “jamen jag behöver ju inte ha dem ofta ALLS, inte som DU som inte ens kan kolla vad klockan är utan läsglajjor”, medan han illblängde surt på mig.

Vi spenderade gårdagkvällen framför TV:n, han med den evigt superlimmade paddan i handen såklart. Inga konstigheter. Förrän jag kikade upp och faktiskt betraktade honom.

IMG_5159

Jag fick onda läsglasögonsögat ungefär en sekund efter att han hörde knäppet från telefonkameran.

Japp, jag är skadeglad. Och han är läskigt lik sin pappa nu. Glasögon framskjutna på näsan och en tänkarhand under hakorna. I sin gubbfåtölj.

Helt plötsligt blev livet med sex par glasögon en lite lättare börda att bära.

Man kanske skulle ta sig en sväng på böljan den blå idag?