Förlåt. Jag skulle bara gå in i en enda affär och köpa en julklapp och det var JÄKLIGT korkat med tanke på shoppingnöden. Man kan säga att det inte blev någon julklapp, men det blev hoppsansa några saker till mig *skäms som hund*

Men jag återkommer om det. Jag ville bara skynda mig att skriva det så jag inte hann mörka det för det var DÅLIGT av mig. Först dagen i kronologisk ordning. Shoppingen kom sist.

I förmiddags skulle jag vara i Gbg och visst, jag hade läst de braskade löpsedlarna om OVÄDRET på västkusten som var på ingång.

(Ursäkta, men jag kommer alltid och för evigt tycka att de här löpen är kissibyxanroliga, amen)

Men jag tänkte “Hah, västkusten och E6:an har aldrig oväder och halka och jag skall till Blöteborg, den där bajskylan kommer inte vara hos MIG”.

Gick upp 06:00, som den duktiga och ansvarsfulla kvinna jag är kollade jag vädret. Först på nätet och sedan ut genom fönstret. Nätet och fönstret var väldigt oeniga eftersom nätet envisades med att fortsätta braska på om bajskyla medan fönstret sa regn och åska. Jo åska. I december. Det åskade hela kvällen igår med. Regn och plusgrader sa fönstret och då sa jag “vad var det jag sa, då behöver jag inte ta god tid på mig” till mig själv.

Jag kom hela vägen till påfarten på motorvägen innan jag fick äta upp de orden. Ut på motorvägen medan termometern sjönk flera grader och det började snöslaskregna. Med tanke på att exakt noll saltbilar hade hunnit ut ännu var det SNORHALT. Halka kommer ju liksom alltid lite förvånande här. Jag har stor bil, jag har vinterdäck och jag har fyrhjulsdrift med antispinn. Efter tre småsladdar på motorvägen insåg jag att normal fart inte var att tänka på, då skulle jag hamna i diket ihop med andra bilar som antagligen hade gett sig ut med samma “tjoande” inställning som jag. Underkylt snöblaskregn är inte att föredra om man vill hålla sig på vägen istället för vid sidan om den.

(Sen mötte jag/blev omkörd av minst tio saltbilar – jag var bara ute lite tidigare än de var)

Efter många svordomar kom jag slutligen till ett helt torrlagt Göteborg. Där det dessutom var sex plusgrader istället för runt nollan.

Snabbt ärende, skutt in i bilen igen för att åka tillbaka till väntande hundar i tron att vädret nu hade förflyttat sig annorstädes. Eller åtminstone haft vett på att lugna sig lite eftersom det inte var så okristligt tidigt, det var varmare och saltbilarna hade hunnit göra sin grej.

Och det gick finemang. I tio mil.

Men jag hann stanna här först, för att gå in på macken och köpa snus och dricka och som bonus stå still i rondell för att ta kort på det jag funderar över VARJE gång jag åker här.

VEM exakt tyckte att det var ett bra namn på en golfbana och hur sugen blir man på att vara med i golfklubb med det namnet?

<insert hysteriskt tröttfniss här>

Bonuspoäng till den som vet exakt var jag är.

Efter att ha tagit kort på den ståndsmässiga skylten (ännu mer tröttfniss) kom jag inte långt förrän temperaturen gick ner på nollan igen och det blev lika bajshalkigt igen. Extrahalkigt i omkörningsfilen kan man säga. För det var inte blask, det var krispig is med fruset regn under.

Kom en bit, fick syn på blåljus framför mig (blåljus framför är så mycket mer fördelaktigt än bakom då det oftast inte betyder att man har gjort något dumt) och fick upp kameran.

 

 

När bil med problem faktiskt får poliseskort inser man att det faktiskt är skithalt på riktigt. De körde ju inte bakom bilen för att den hade gjort något dumt, den körde högst troligt där för att verkligen visa att att här var ett fordon som krävde duktig inbromsning. Det ser ju inte ens ut som om jag befinner mig på västkusten, snarare som att jag KÖR Hurtigruten med bil.

Nåja, jag kom helskinnad tillbaka till den lilla staden, där det för övrigt fortfarande åskade och tänkte vara smart och rusa in i onämnbar butik för att köpa en julklapp (japp, nu skäms jag igen) lite kvickt när jag för en gång skull inte hade hundarna med mig. Och det gick totalt överstyr. Jag kom inte ut med en enda julklapp, men däremot en polotröja, en kofta, en blus och ett par tofflor. Där och då var jag genuint jätteglad och nöjd och nu sitter jag i eftertankens kranka blekhet och mår pyton. Sex veckor utan att köpa ens en endaste liten onödig penna förstördes idag och känslan är exakt den samma som när man går på diet, men ändå trycker i sig en påse chips och en 200 grams chokladkaka.

Verkligen exakt samma känsla. Läxa lärd och jag ber om ursäkt från botten av mitt svarta hjärta. Jag skall sitta här och må pyton och göra avbön resten av kvällen. Jag är talanglös.

Sen kom jag hem och det här låg i brevlådan.

Och det här gills INTE vill jag bara säga. Beviset finns HÄR.

Behå-Helene var inte särdeles imponerad av mina gubbkalsonger och jag gav henne fria händer. Nåja, nästan fria händer i alla fall, jag sa att jag gillade sömlöst. Eftersom jag är skitdålig på att köpa just underkläder så börjar vi med babysteps, sexigheten tar vi senare. Tre par svinsköna trosor utan sömmar.

Så nu sitter jag här i underkläder …

… och zombieapokalypstisha och mår lite dåligt över min attack i klädbutiken.

Ja, det var ett tvättäkta återfall. Abstinensen tog över och jag missbrukade igen.

Där fick jag för att jag har tyckt att de här sex veckorna inte har varit ett större problem förrän de senaste dagarna.

Det betyder med andra ord att jag inte är en vardagsmissbrukare utan snarare periodare.

På’t igen.

Förlåt och allt det där, men jag mörkade i alla fall inte och ljög om det.

Om man nu nödvändigtvis skall se mörkret från den ljusa sidan (och så stod det rea överallt).

Nu skall inte jag gå ut mer förrän i april och jag måste fila på en plan på hur jag skall lösa julklappsköpandet eftersom jag tydligen är OPÅLITLIG.