Går det inte att laga med gaffa är det inte trasigt …

Posted on | by Victoria | 17 Comments on Går det inte att laga med gaffa är det inte trasigt …

… sa antagligen norrmannen framför mig på vägen idag.

IMG_5903

Det absolut roligaste var att han stod parkerad vid sidan av vägen, jag såg honom på långt håll stående i vägrenen och han tejpade och tejpade och tejpade. Gissningsvis hade han tappat del av stötfångare medan han körde och det var nog en smula irriterande om den låg mot vägen och förde väsen under körning. Precis när jag var framme vid hans tejpverkstad körde han ut framför mig.

En sjukt fiffig norrman som åkte omkring med väldigt mycket gaffa i bilen helt enkelt? För sedan satt stötfångaren där den skulle ända tills våra vägar skildes åt sisådär fyra mil senare.

Jag har alltså varit på vägen idag igen, men före jag gav mig ut för att kika på gaffatejpade bilar gjorde jag något jag inte gjort på säkert 30 år. Jag gick de tio meter vi har till biblioteket (det ligger tvärsöver gatan), fixade lånekort och lånade en bok. KORS i taket. Enbart för att jag lackade ur på alla internethandlare igår när jag skulle beställa rekommenderad bok (ingår inte i köpstoppet) och det var TVÅ TILL FEM dagars leveranstid?

Herregud, det går ju snabbare att handla från Kina än från valfri internetbokhandel?

Börjar bli dags att shejpa upp sig och kliva in i 2000-talet kära boklådor.

IMG_5902

Fascinationen och stoltheten i att äga ett sådant. Och att det var både lätt och gratis att kliva över gatan och få önskad bok direkt. Förvirringen i att det är fyra bibliotek inblandade och man inte visste om bok som stod noterad som lånbar faktiskt fanns HÄR eller på något av de andra tre bibblorna. Men jag får öva på det här med boklåneri så kanske jag fattar till slut, himla fiffigt påfund det här.

I övrigt har jag mest varit snygg idag. För äntligen äntligen äntligen finns det jeans som inte är stuprör. Så JÄKLA snygga. Här bröt jag däremot köpstoppet, för jag insåg att de inte skulle finnas kvar i april och det stod mitt namn på dem. Jag har verkligen längtat efter jeans där man kan stoppa in snygga stövlar, stövletter och vad man nu har mer UNDER byxbenen. För har man lite bredare ända och smala vader blir man (jag) till slut lite less på att se ut som om jag har kalkonben.

jeansfram

Det var ju dessa du var sugen på Behå-Helene? Miss Me från Plain Vanilla.

Dagens outfit, och jag kände mig faktiskt snygg på riktigt för första gången på jäkligt länge, de jeansen, mina älskade skitgamla cowboyboots och rutit flanellskjorta. Ursäkta modebloggningen, men jag är så in i bänken lycklig över bootcuten så jag blir synvilligt mindre sälformad.

De är dessutom lika sköna som de är snygga, så nu idkar jag lite koppleriverksamhet här. Är koppleri fortfarande olagligt förresten? I så fall idkar jag inte koppleri, jag presenterar bara två personer för varandra *visslar oskyldigt*.

PV-Johanna, säg hej till Behå-Helene. Behå-Helene, det här är PV-Johanna.

Johanna tränar jättemycket och ofta på gym (jag försöker låta bli att fnissa här – hon GÖR faktiskt det – fast jag kanske överdrev lite med JÄTTEMYCKET och JÄTTEOFTA). Helene tycker det är svårt att hitta jeans (vem gör inte det). Så, nu kan ni prata med varandra om träningskläder och jeans och sådant?

Så här fina är de bakifrån.

jeansbak

Fickorna är som små (stora i min storlek) konstverk. Vill man se hur de sitter på lite mer piffig rumpa rekommenderar jag direktlänken ovan istället för att fortsätta kika på min bajlåda.

Det har verkligen gått rätt bra med köpstoppet, så jag ber verkligen om ursäkt för mitt återfall. Men just idag var det värt det och gör mig extra lyrisk. Nu är det ju faktiskt bara en och en halv månad kvar tills köpstoppet är slut, så vi skall diskutera det i ett annat inlägg. SOM jag har kämpat.

Sen kom jag hem och var trött, påbörjade det här inlägget och fick syn på mina tår på fotot med jeansen framifrån.

Herregud, det gick ju att vika tånaglarna under tårna och nagellacket har verkligen sett bättre tider. Jag är skitkass på att ta hand om mina fötter själv och jag ser det tydligen inte heller. Om jag inte skärskådar ett foto. Jag är väl medveten om min enorma viktuppgång, men jag trodde inte det var så illa att magen tydligen har varit i vägen för fötterna? Dessutom har jag långa fötter.

Nåja, jag slängde på mig mysbrallor och knatade ner till thaimassageplejset och bad om akut åtgärd och benmassage, vilket jag fick. Det finns få saker som är skönare än när någon annan tar hand om ens fötter faktiskt.

IMG_5907

Nu har jag prinsessfötter och det känns som att gå på matta vävd av enhörningshår och disneykaniner.

Den här dagen är härmed lagd till handlingarna och jag kommer inte resa arslet ur soffan förrän det är dags att gå till sängen. Under tiden kikar jag på rörläggarsonen med myntinkastet som äntligen har fått tummen ur SITT arsle och börjat fixa högertrampan på min skitfina födelsedagspresent som stått oanvänd i två veckor pga högertrampbrist.

Väldigt meningsfull present.

IMG_5909

Ja, han svär ramsor på bilden och jag är sugen på att stoppa en peng i rörläggarsprickan. Men jag har lärt mig den hårda vägen att undvika dylika impulser. Sist jag gjorde det (en femkrona) så märkte han det inte, gick på toa på båten, pengen trillade ner i holken och sen när han spolade förstördes hela toakvarnen.

Gissa vem som fick skulden för det?

Hur är det möjligt att man inte ens märker att man går runt med en femma i kallingarna?

Hade jag orkat hade jag även visat boken jag lånade på biblioteket, tror att den ligger i mångas intresse, men jag orkar inte.

Vi sparar boken tills imorgon, okay?

Påskägget i tatueringen

Posted on | by Victoria | 40 Comments on Påskägget i tatueringen

Om man är nörd och dessutom spelnörd så vet man precis vad ett påskägg i ett spel eller i ett datorprogram är. Om man inte är det så skall jag förklara.

De som sitter och lirar med programmering av spel och program brukar gömma “påskägg” i sina produkter. Utan att någon vet det. Typ en nördig graffititag fast i datorn. De coola killarna sprayar väggar, nördarna är lite mer skillade och skriver kodsnuttar som gör skojiga saker.

Nu låtsas jag att snoppen på armen är ett påskägg. För vi har ju kommit fram till att det är en snopp. Men det är det ju såklart inte egentligen, när man kollar helheten.

Jag tror att jag är en sån där typ som kan få allt att se ut som en snopp. Eller något annat snuskigt. Det är nog tur att jag aldrig behövt göra ett rorschachtest, jag skulle vara helt körd och bli inslängt på något slags institut där klädkoden är vita jackor med knytbara ärmar (ej att förväxlas med knytblus).

För egentligen ser ju snoppen ut så här.

IMG_5893

Nej, det står som sagt fortfarande inte Värnamo.

Och så ser den ut så här.

IMG_5892

Inte direkt ett iögonfallande könsorgan någonstans. Om man inte heter Victoria, tar ett foto och croppar det skitmycket för att ALLA skall bli lika snuskiga i hjärnan som hon själv är.

Men nu vet jag ju att ni kommer se snoppen hela tiden. Och fler snoppar med när man verkligen letar.

Om man nu bortser från det kan jag berätta att tatueringen faktiskt är läkt och färdig och jag tycker att den är fantastiskt fin och blå. Det står var och en helt fritt att ogilla den, vissa gillar tatueringar andra gör det inte och nu kommer ytterligare diskussion som vi tar i samma blandade smågrupper under kvällen 😉

Jag var tvungen att pipa lite på Mona igår när hon skrev om plastikoperationer och injektioner och att nyckelmeningen i det var att “man gör det för sin egen skull”. Först och främst vill jag bara understryka att jag absolut inte har något emot varken plastikoperationer (förutom när det går lite till överdrift som det gjorde i det här inlägget) eller något i den stilen. Man behöver inte ens ha en ursäkt för att göra det, var och en blir salig på sitt sätt och jag gör ingen skillnad på att förändra utseendet med smink eller med en skalpell. Vill man och kan man så gör man. Punkt. Ingen jäkla shaming. Själv är jag sjukt sugen på att få lite mindre snipiga och tunna läppar och bli av med flodfåran mellan ögonen. Kan dessutom botox göra att jag aldrig mer får migrän kan jag tänka mig att tuta in litervis i pannan.

Men! Den jäkla skatan i Bromma gillar inte mina tatueringar. Helt okay. Hon får ogilla dem.

Då kommer det vi skall prata om i smågrupperna.

För mig är tatueringar extremt personligt och något man verkligen gör för sin egen skull. 99% av min tid som Fantomen ute på gatorna i stan är det exakt noll andra människor som ens ser dem. Och så länge folk är fördomsfulla (som den lagvidgde) och hävdar att det bara är sjömän och kåkfarare som är gaddade väljer jag dessutom att dölja dem ibland. Eftersom folk dömer boken efter omslaget. Jag kan inte ändra på andras åsikter så jag väljer att anpassa mig. Det dör jag faktiskt inte av och jag har heller inget behov av att tvinga folk att ändra åsikt till min åsikt, det är ju liksom charmen med åsikter.

I min värld är det samma med kläder, smink, piercings, plastikoperationer und so weiter in absurdum.

Man går inte i mysbyxor på Nobelfest och man degar inte i soffan iklädd frasig sidenklänning (eller ja, jag gör inte det i alla fall?). Man behöver inte dö för sina principer och hela livet är en enda stor anpassningsfas.

Vad det hela kokar ner till är just det jag pep till Brommaskatan om är att tatueringar och skönhetsingrepp är ungefär samma sak. Så länge man själv är nöjd är det finemang.

Givetvis höll hon inte med. Säger man pirra om säckkärra så håller man såklart inte med. Men vi är eniga om att vi är oeniga och det är kul att dividera om oviktiga saker.

Men visst är jag inte helt ute och cyklar?

Gör man något för sig själv och sin skull så spelar det väl ingen roll om det är underlivsplastik eller en tatuerad nyckelpiga under foten?

Eller?

(PS: Jag ÄLSKAR sådana här funderingar, tack för att du sa emot mig Mona 🙂 )

(PS 2: Om ni vill se en av alla miljoners miljarders nördiga påskägg som finns så öppna google.se på datorn, skriv “do a barrel roll” i sökfältet och kika sen på skärmen. Sådant tilltalar min inre nörd så mycket att jag fnissar så magen guppar.)

Tatueringen och överraskningen

Posted on | by Victoria | 24 Comments on Tatueringen och överraskningen

Häromdagen noterade jag en liten del av en våg och såg något som kanske bara jag ser.

jaha

Dela in er i smågrupper och diskutera bilden så pratar vi om det i eftermiddag.

Då skall vi även prata om det lite mer ingående.

// Freud

Illbattingen och gårdagen

Posted on | by Victoria | 12 Comments on Illbattingen och gårdagen

Jag var i Göteborg igår (igen) och Behå-Helene och jag har försökt få till någon slags dejt ett tag nu eftersom hon bor en nysning ifrån motorvägen mellan småstaden och storstaden. Vi har inte lyckats, har det inte varit jag som haft bråttom så har det varit hon,

Ända tills igår. När jag mer eller mindre skrev ett mail samtidigt som jag klev ut genom dörren för att påbörja resan neråt för att fråga om hon var hemma och ville ha besök när jag åkte uppåt igen. Vaddå framförhållning? Sådant är ju onödigt. Döm om min förvåning när hon, trots total brist på framförhållning, faktiskt hade tid och skrev “kom hit på vägen hem”.

Äntligen fick vi till det.

Jag ringde på vägen för att fråga efter adress och under telefonsamtalet fick jag även information om hennes två knasiga katter. Att den ena var supersocial och kärvänlig (Otto) medan den andra var mer snorkig och troligen inte skulle bevärdiga mig med mer än en blick (Oscar), kanske inte ens en blick om han inte var på humör. Sådant är oerhört praktiskt att veta när man älskar djur och skall träffa djur, för man blir så ledsen när man tror att hunden/katten/hästen bara tokdissar just bara mig.

Men nu var jag ju beredd. Otto skulle vara knasig och social (dessutom den enda katt jag hört talas som som älskar snö och leker med snöbollar) medan Oscar var svårflirtad och kunde sätta den dryga sidan till. Fint så. Information glasklar.

Väl framme möttes jag i dörren av Helene och sedan kom Oscar. OSCAR? Som inte var ett dugg dryg för han flirtade med mig, kelade med mig, nosade på mig och låtsades åtminstone att han gillade mig eftersom jag fick klappa honom jättemycket. Då började jag undra om hon möjligen hade tagit fel på sina katter, för Oscar var en oerhört trevlig och varmt välkomnande kattherre. Om han ansågs vara lite asocial så var ju mina förväntningar på Otto enorma.

Man kan säga att Otto inte välkomnade mig lika varmt alls. Och SOM jag försökte gå ner på kattnivå för att visa mig från min allra bästa sida. Icke då. Han placerade sig på sin filt och så somnade han. Utan att varken ha flirtat eller kelat, mer sagt “tjena tjena vem du nu är och vad gör du här?” lite nonchalant i förbifarten.

Katter alltså?

Jag måste faktiskt visa omedelbums. Något som inte har med katter att göra. Men jag fick en tröja som jag är sjukt nöjd med, har på mig idag och fnissar under lugg. Oerhört underhållande reklamtext faktiskt. Säljer och tillverkar man bh:ar så måste ju det här vara bland de bästa texterna att ha på en tisha.

IMG_5872

Jag fnissar nöjt och hoppas på kommentarer på stan.

Nå. Vi fikade och pratade skit, vilket var fantastiskt trevligt. Sen kom son och man hem och sonen var mäkta upprörd när han kom in. Rusade förbi mig, fram till mamma, viskade i hennes öra och blängde på mig (han teamade med Otto i början kan man säga). Förstod inte alls vad jag hade gjort för hemskt mer än att jag satt i deras soffa, men sen trillade polletten ner.

Jag hade TJUVAT deras parkering. En parkeringspirat var jag. Och det skulle SKVALLRAS om.

De hade stor uppfart, när jag kom stod en bil och en hästkärra där och det fanns gott om plats för mig och bilen så jag ställde mig såklart där. Utan att tänka på att ömme fadern och sonen inte var hemma och att det faktiskt var deras plats. Mycket upprörande. Men väldigt väldigt underhållande att det var så upprörande. Jag fick spendera lång tid med att göra avbön och tala om att jag vanligtvis inte är en parkeringstjuv, men det råkade bli så.

Sonen förlät mig. Efter att ha sett mina naglar och ha upptäckt att de kunde kittla honom. Även han var mer lättflirtat än Otto (ja, det kan hända att jag har orimligt svårt att smälta att en kissekatt faktiskt dissade mig). Dessutom var det en väldigt rolig son som diskuterade allt mellan himmel och jord. Numera vet jag att han vill köra dumper när han blir stor. Vem vill inte det liksom?

Inte hade jag vett på att åka hem heller. Eller ja, jag var på väg ett par gånger men det kom samtalsämnen i vägen. Och katter. Sen gjorde det inte saken enklare när de hade en vansinnigt bekväm soffa faktiskt. Jättesvår att ta sig ur och hade det inte blivit läggdags för lillkillen hade jag antagligen suttit kvar än.

Men vi gick husesyn. Jag älskade huset. Helenes favoritfärg är blått. Min favoritfärg är blått. Större delen av insidan av huset var blått. Idag sitter jag och undrar varför i HELA friden jag inte blev tillfrågad om färgerna inför ommålningen av lägenheten så även jag kunde få blå väggar i sovrummet. Och så smider jag ondskefulla planer om viss ommålning. Hur är det MÖJLIGT att jag inte ens lade mig i ommålningen. GNAH! (Det var så sjukt fint med blå väggar varförharjagintedetisovrummetåtminstone???)

Sen tog vi kort framför trosställningen.

IMG_5858

Och jag låtsades vara lika petite och finlemmad som Helene.

Det är jag inte.

IMG_5859

Bara om jag böjer på knäna. (Jag passar verkligen inte på kort)

Och här är den flirtiga katten Oscar.

IMG_5861

Som enligt sin dumma mamma kan vara dryg.

Den snorkiga katten låg här och älskade mig inte ett dugg.

IMG_5868

Han upplyste mest bara om hur viktigt det är att ha rena fötter och att de måste tvättas även om man är så trött att man inte ens orkar ha öppna ögon. Eller så öppnade han inte ögonen för att han inte ville SE MIG?

Det är väldigt rart med husdjur faktiskt.

Nu vet ni varför jag inte hann hem till The Gunilla igår. Trots att jag körde som en illbatting. Men jag kikade på programmet klockan fem imorse och älskade det. Jag älskar även Samir, herregud så befriande chosefri den snubben är, plus att han har världens mysigaste dialekt och pratar med hela kroppen. Det går inte att låta bli att skratta åt och med honom. Gunilla lyckades ju som vanligt vara en diva.

Men alltså, Martin Melin? Verkligen? Han vann Robinson för över 20 år sedan, behöver han verkligen vara med i en dylik såpa? Bonden var den enda jag inte visste vem det var, men nu är kommande måndagar spikade.

Sen måste jag erkänna, det är en smula underhållande att de här tvivelaktiga stjärnorna fick vara i Flen. Med töntkock och töntbutler (eller vad han nu var)? Det enda jag vet om Flen är att det finns en stor fabrik där som gör lastbilsmotorer. Nu finns det även avdankade dokusåpastjärnor.

I vilket fall som helst så hade jag en sjukt trevlig dag, tack så hemskt mycket för att du orkade med mig Helene. Jag hoppas att vi gör om det (om jag lovar att inte tjuva parkeringen?).

Nu skall jag bara sammanföra dig med PV-Johanna så du får bootcutjeans och hon får underkläder.

Och har ni vägarna förbi Stenungsund, åk dit och be henne om bh-hjälp. Jag är INTE sponsrad, men hon var den som fick mig att börja använda BH efter att ha avskytt det i 15 år.

Det är banne mig storartat på riktigt.

Pysseldag med vårdande egenskaper

Posted on | by Victoria | 17 Comments on Pysseldag med vårdande egenskaper

Jag sitter vid skrivbordet. Igen. Halleluja! Och det är banne mig själavård att sitta på hyfsat ergonomisk stol med Tempuröverdrag och återigen ha FLERA skärmar. Min storskärm har varit mer saknad än vad jag var medveten om, mest för att jag ser den utan glasögon.

IMG_5851

Det fattas en skärm på bilden. Ritplattan. Eftersom även den fungerar som skärm om man så vill, men det vill jag inte. Den “handarbetar” jag med i soffan. Min MacBook Pro fungerar som vanligt alldeles utmärkt som stordator även om det är lite svårt att se den som stordator i jämförelse med min gigantiska skärm. Datorn ser mer ut som en minipadda på stativ bredvid skärmen.

Fascinerande nog, eftersom jag är en nörd i allmänhet och tekniknörd i synnerhet, räknade jag ut att min skärm är åtta år gammal. Det är i princip jämförbart med att fortfarande ha en tjockskärm med dagens mått mätt. Än mer fascinerande är att jag fortfarande inte hittat eller intresserat mig för någon annan extern skärm. Efter åtta år är den fortfarande oslagbar att jobba med. Det man sparar på gungor tar man igen på karuseller. Typ.

Så. Efter att ha spenderat födelsedagen med att agera dramatisk femåring blev det fantastiskt bra. Nåja, skrivbordet blev fantastiskt bra. Den där motionscykeln som skymtas bakom skärmen har jag fortfarande inte använt eftersom gåvogivaren lyckades med konststycket att sabba gängan till högertrampan när han monterade ihop den. Det är oerhört komplicerat att försöka motionera på cykel med bara en trampa. Den presenten var ju verkligen jättebra? Först fick jag den inte på födelsedagen, sen när jag fick den monterades den under så mycket svordomar och könsord att det fick Kapten Haddock att framstå som frikyrklig och slutligen saknar den en trampa. Fortfarande. Trots att jag ber om trampmontering varje dag och har gjort i två veckor.

Det kommer sluta med att jag får jaga hit ömme fadern. Med tanke på hur himla snabbt det gick med skrivbordet menar jag. Utlovat bygge på fredagen, diskussion om utseendeönskemål samma kväll, måndagen efter körde han 20 mil tur och retur för att köpa ben och bänkskivor och sedan kom han hit och platsbyggde direkt. Och här sitter jag och HINDRAS från att motionera på grund av en trampa?

Tänk så vältränad jag hade hunnit bli?

Den uppmärksamme noterar två saker till i bild. Dels att jag har ett skitstort (pun intended) foto öppet där Liten gåbajsar/balansbajsar (mer om det strax) och att det faktiskt står en symaskin till höger. Den är inte min. Det är den lånade. Styvmor fick den i present, men kommer inte riktigt överens med den eftersom den uppför sig lite modernare än hennes gamla. Jag tyckte den var svinbra så jag tänker fortsätta glömma att lämna tillbaka den ett tag till.

Gåbajsaren då. Eller vad som snarare ser ut som en balansbajs som stilleben.

IMG_5852

Liten gör det onekligen betydligt mer besvärligt och besynnerligt än vad som är nödvändigt. Framfötterna långt bakom bakfötterna och bakfötterna där framfötterna borde vara. Det ÄR verkligen ett smärre mirakel att han inte har trillat i sin egen avföring. Men ja, det är så han gör och var och en blir salig på sitt sätt?

Själv njuter jag högljutt av två saker till just nu. Jag sitter med inpackning, en konsumpåse runt håret och en handduk över det. Minns inte ens när jag var så här snäll mot varken mig själv eller håret senast.

IMG_5853

Den uppmärksamme noterar såklart tjuven i bakgrunden som inte har en susning om att han till och med blir fotad på bar gärning. Väldigt underhållande.

Och så njuter jag av en sak till. Jag fick en massagegrunka av han som inte kan montera högertrampor.

IMG_5854

Antingen hänger man den runt halsen och låtsas att det står en skitsnygg massör med sina varma mjuka händer bakom ryggen. En som kanske ser lite ut som Robbie. Eller så gör man som jag gör exakt nu. Slutar upp med snuskiga fantasier och sätter den i korsryggen medan man skriver.

Jag rekommenderar dock inte längre användande än kanske 15 minuter. Det är nämligen så skönt att man skulle kunna somna sittande, vilket kan te sig en smula opraktiskt och kanske lite farligt när man är gammal och benskör vid ett skrivbord.

Och som vanligt bör man vara uppmärksam. Bakom mig ligger Stor. I sedvanlig paddställning med bakbenen.

Nu saknar jag bara en sak från mitt gamla skrivbord. Min handledspåse till tangentbordet för att avlasta handen så jag slipper få så infernaliskt ont när jag behöver använda vänsterhanden. Den handledspåsen ser ut som en liten liten saccosäck och var hopplös att hitta när jag köpte den för evigheter sedan och jag minns såklart inte var jag köpte den eller ens vad det var för märke. Däremot noterade jag med all oönskvärd tydlighet att den var väldigt sönderbiten av liten hund när jag skulle packa med den i torsdags. Golvet i kontorsrummet i Gbg är numera en dödsfälla (bra mot inbrottstjuvar) då det ligger små små plastkulor utspridda ÖVERALLT.

Vågar man ropa hej före bäcken och hoppas på en bra vecka när det är måndag och jag är på gott humör över både hårvård och själavård?

Det låter nästan lite för positivt för att komma från mig, särskilt en sketen måndag i februari.

Nu skall jag leta handledssaccosäck på nätet och tillverka en kopia av den här skylten som jag såg på båtmässan.

FullSizeRender(3)

Och sen skall jag sätta upp den med superlim på väggen ovanför skrivbordet.

Vad gör ni?

Väldigt Viktigt PS: Idag är det premiär för Realitystjärnorna på Godset. Med allas vår Gunilla, två från förra säsongens Paradise Hotel och vilkadetnuvarmer. Det räcker med vetskapen att Gunilla är med. 20.00 börjar det, vi ses här som vanligt utgår jag ifrån?