I eftertankens kranka blekhet

Jag dricker typ aldrig. Är i det närmaste nykterist, utan att vara just helnykterist. För att det är totalt meningslöst och mest bara irriterande att vara precis som man alltid är, men vakna med huvudvärk. Eftersom jag inte skiftar personlighet alls i takt med inmundigande av alkoholhaltiga drycker, det märks inte på mig om jag dricker. (Helt sant, fråga de som står mig närmast, inget ljug alls)

De senaste fem åren kan jag räkna på ena handens fingrar hur mycket jag druckit i centiliter. Något glas champagne här och ett glas vin där, för att inte vara oartig. Det är allt.

Men igår fick jag rävar bakom öronen emedan jag var lite lack på maken, så när svärfar bjöd oss på middag på stadens favoritkrog beställde jag en Mojito före maten. Sen beställde jag två till. Under tiden kom en kompis inknatande på krogen utan fru och sen kom “Herr Ångest” med särbo.

Då for fan i mig. Så jag fortsatte pimpla eftersom jag tyckte det var MIN TUR. Jag skickade därmed hem maken för att ta hand om hundarna medan jag satt kvar med frufri kompis, ångestmannen och flickvännen. Allt medan jag fortsatte hiva i mig mojitos. Typ decenniets bläcka var det tänkt, men det hände liksom inget. Det hände så lite att jag började misstänka alkoholfritt (vilket inte hade förvånat mig eftersom servitören frågade om jag VERKLIGEN var säker på att det var en vanlig Mojito jag menade vid varje beställning och inte en “virgin”).

Eller ja, en sak hände. Jag pussades med den frufria mannen och bad att få det utlagt på FB för att reta maken.

IMG_1153.JPG

Det är alltså biverkningar av mojitos. Man pussar på andra gifta män än sin egen. Nu vet både jag och ni det.

När krogen stängde och det var dags att gå hem och jag tog min nota visade det sig att jag hade druckit sex 8:or och fem 4:or.

Alltså????

Orkar inte räkna, men det är väl mer än en halv liter sprit? Utan att bli direkt påverkad (till skillnad från mitt sällskap).

Men näe. Det var inte värt det. Jag har lite ont i håret idag, och är löjligt trött.

Fem år igen till nästa gång och nästa pussattack med andra ord. Alkohol är verkligen meningslöst.

Och så kan jag ha råkat beställa resa till Florida med min bästa och äldsta vän, 31 oktober till 10 november.

Men de detaljerna tar vi sen

När jag har slutat förbanna min egen tröttma.

Jag är ett PUCKO

Med sämre inlärningsförmåga än ett spädbarn. Det här med orsak och verkan är tydligen inte min grej alls.

Ni vet. Ni har koll på hur det går för mig när jag har vattenglas bredvid datorn och en hund med lång viftig svans och en hund med en lång viftig nos. Den med svansen gör det oftast inte med mening medan den med murbräckenosen gör det på rent jävelstyg.

Jo. Det är sant. Stor vet precis vad han gör. Han är mitt älsklingsludd, men vet exakt vad man skall göra för att få uppmärksamhet. Och det är på det berömda håret att jag har klarat mig så här länge.

Minns ni bonusdatorn? Jag lämnade ju in tre trasiga datorer, räknade med att få tillbaka en lagad men fick tillbaka en till. Den som Stor välte ut ett glas Cola i förra hösten? Som det slog blå blixtar ur innan den stendog? Den lyckades ju min magiker till kompis laga. Lyckan.

Så länge varade det. Ända tills idag.

Jyckarna var hungriga. Jag skulle “bara” göra klart ett par grejor innan jag reste mig för att utfodra dem. Under tiden hällde jag upp pyttelite vatten i mitt glas för att svälja ner min medicin med. I ögonvrån såg jag hur Stor fick vittring på vattenglaset, han siktade med näsan, rammade glaset innan jag hann ta det i handen och med samma precision som en slipad legosoldat sopade han till det med näbben så att allt innehåll hamnade rakt över tangentbordet.

Nu står den här.

image

 

På tork. Efter att ha stendött ungefär en nanosekund efter att vattnet landade på (och i) den.

Nu har jag alltså bredband men ingen dator. Hundarna har däremot fått både uppmärksamhet och mat.

Jag är inte särdeles imponerad av mig själv. Inte kan jag skylla det på någon annan heller.

Jag har back up. Men vad hjälper det när jag inte har någon dator som orkar med de tunga programmen.

Nu tänker jag dra någon gammal över mig och vänta till imorgon och hoppas att ett mirakel inträffar under natten.

Avdelningen Hur Många Moderkort Kan Man Fritera Under En Livstid

(Jag hoppas att jag har fyllt min kvot nu?)

Nån hederlig som vill haka på?

Blev SJUKT sugen när jag såg den här på Facebook.

image

Jag känner mig orimligt hederlig faktiskt. Och när min älsklingsperson att avsky faktiskt säger det här om lägenheten…

image

 

Sällan skådad lyx alltså?

Vem hänkar på?

Det hade verkligen varit så värt det att hoppa över till andra sidan dammen enbart för att få bo i det Perssonska Palatset. Och jag hade ändå tänkt mig en tripp dit i höst.

Men övriga frågor hopar sig. Varför skall hon hyra ut den? Var skall hon bo medan hon hyr ut den? Har hon lyckats lura in sig hos intet ont anande snubbe?

Herregud som jag längtar efter nästa säsong av Hollywoodfruarna.

Det absolut enda positiva med hösten – Gunilla Persson är mitt ljus i mörkret.

Bloggträff i New York?

Buffébantning

Vi blev kvar i Tanumsstrand. Dels för att buffén från fredagen var ljuvlig och dels för att vädret blev piss, skit och extra allt. Men mest på grund av buffén.

Jag är inte en bufféperson. Älskar inte julbord, eller lunchbufféer. Äter man med ögonen blir det för mycket och för rörigt. Men den här var HELT fantastisk och jag drömde våta drömmar om glassbuffén natten mellan fredagen och lördagen och igår var glassen det enda jag kunde tänka på och längta efter.

Jag var så fokuserad på buffén att jag ägnade lördagen åt att prata enbart om den och att jag ville flytta hit och köpa ett “åkband” eller något slags månadskort på Tanumsstrand. Begeistrad. Hänförd. Drabbad av en av de sju dödssynderna; frosseri. Bästa synden som finns.

Men alltså. Har man en sådan servering och lyckas servera allt i form av havets läckerheter såsom musslor, krabbklor, räkor, lax och gud vet vad mer. Plus olika köttiga tilltugg, serranoskinka, mozarellasallad, fetaostsallad och ungefär en triljard fler röror och rätter med olika ostar i. Inte nog med det, den varma avdelningen var även den gigantisk. Potatisgratäng, pommes, klyftpotatis, kycklingspett, karré, pizza, lasagne, olika korvar och antagligen många fler saker som jag har glömt nu, då förtjänar man folkets jubel och en natt till i just den här hamnen för att få härja bland maten en kväll till.

photo 1(9)

Tre sådana här bord fulla med mat. TRE!

Men det som hägrade, efter tre påfyllningar av mat, var efterrättsdelen.

Först den här.

photo 3(6)

Jag har sagt att jag är laktosintolerant va? Men att jag väljer att förtränga det eftersom jag älskar glass. Två bägare med lakritssås i fredags och två igår. Efter bägare två frågade jag maken om han visste ifall det var väldigt dyrt att köpa hem en mjukglassmaskin som den här. Ytterst osäkert om han ens tog mig på allvar, men allvarlig var jag.

Och så kulglass såklart.

photo 2(9)

Maken får säga vad han vill. Antingen flyttar jag hit eller så köper vi en mjukglassmaskin.

Jyckarna var ju kvar på båten, men som den goda matte jag är smugglade jag såklart ut en bägare till dem när det var dags att gå. Gissa om jag var den mest populära matten i världen.

photo 4(4)

Den här fick hundarna dela på. Det går att köpa evig kärlek. Det funkar tydligen både på mig och jyckarna när det handlar om glass. Och ost.

Sen gick vi förbi Monas båt i hamnen.

photo 5(2)

Efter det somnade jag med magen i vädret, vaknade idag, lämnade bufféhamnen och drog till Bovallstrand. Här fick vi världens bästa hamnplats med tanke på vädret (som är fint igen), längst ut och längst bort alldeles ensamma. Det är bara att gå rätt ut på akterdäck i bara mässingen och plumsa ner i vattnet.

Eller ja. Bara och bara. För de som inte är så badkrukiga är det ett trovärdigt scenario. I mitt fall handlar det mer om att gå ut på akterdäck, sjåpa sig i en kvart och sedan bli iknuffad av maken. Det har jag gjort. Badat efter iknuffning alltså. Och det är faktiskt alldeles ljuvligt.

Nu skall jag fortsätta sitta och titta på det här och carpa the hell outta diem.

20140727-200536-72336861.jpg

Men jag måste fråga. Har alla kommentatorer tagit semester eller?

Enligt bloggen är ni fler än vanligt som hänger här inne, men det har aldrig varit så tyst som nu.

Lever ni?

Wordfeud

Jag är en sopa. En sopa som hatar att förlora och en resign är en förlust.

Tiden rann ifrån mig och alla namn på pågående spel försvann ur listan och jag är inte bara en förlorare. Jag är en irriterad förlorare.

Lägg till mig igen hörrni.

Nu lovar jag att aldrig mer låta tiden försvinna.

Mina nerver klarar inte en sådan idiotförlust till.