Men jag har nästan haft sorg idag ju. Och så har jag pratat extremt mycket i telefon.
Tänkte däremot att jag skulle visa min osannolikt snygga outfit under fruarna igår. Nu när jag liksom lirar på gränsen till modeblogg.
Burberrymössa, pinnglasögon, plyschonepiece med leopardmönster och fårkofta.
Det är kanske synd att man inte ser de koboltblå uggsen på fötterna?
Osannolikt är nog nyckelordet. Snyggt är kanske mer tveksamt. Men praktiskt nog frös jag inte. Och jag tycker att vi är något på spåren med idéerna om kafferep. Tisdagar klockan åtta har vi ju deprimerande tomt i schemat numera, så det är väl en bra fortsatt tid för dejt?
Jag har en fråga jag vill dryfta. En bra dejtfråga hoppas jag. Som har med bloggportalen att göra.
När dagen idag var nästan slut tänkte jag måla lite och lyssna på ljudbok. För att rensa arbetsminnet i hjärnan. Det är omöjligt att fokusera på något annat än vilket val av färg man vill ha på blommorna och det är ljuvligt att känna sig helt tom och luftig mellan öronen.
Jag skulle bara måla en liten liten stund, sen skulle jag säga hej hej här.
Tre timmar senare med ett flertal “jag skall bara” förstod jag inte alls hur det hade gått till att en hel sida var klar och klockan var jättemycket.
Nu har jag inget kvar i skallen.
Det känns lite som “jag har lite problem närminnet och så har jag även problem med närminnet”.
När man rensar arbetsminnet ryker tydligen delar av enhetsminnet också.
Men det är tack och lov temporärt och fortfarande fånigt avslappnande.
Jag känner extrem samhörighet med Doris.
