Category: Klimakteriekossan

PokémonPolare

Posted on | by Victoria | 34 Comments on PokémonPolare

Så heter gruppen på Facebook. Den är alldeles ny och jag gjorde den hemlig för att vi skall kunna spela utan att ALLA vet var, hur och varför vi gör saker. Ni får alltså leta upp den och snällt ansöka om inträde. Det är ju bara att hoppas på att jag inte har blodsockerbrist och är hungrig för då är jag sjukt otrevlig. Med ålder brukar visdom komma. Men inte mitt fall, det blir bara svårare att dölja och hantera, så jag kommer ha dåligt samvete resten av livet över mitt beteende när jag sprang på Hondjuret på Coop igår. Hunger gör mig till ett monster och jag simultanfräste åt både henne och maken. Förlåt?

(Edit: eftersom jag var mer än lovligt blåst som blondin när jag gjorde gruppen var det ju såklart ingen som hittade den. Nu lade jag direktlänken högst upp på högersidan. Det går nog inte att missa. Tror jag? // Förhoppningsfull … kan ju även vara lite praktiskt att lägga den här med. PokémonPolare på Facebook. Klicka där. Nivån på min tankegång idag är grym, jag behöver verkligen sova utan clowner inatt))

När vi kom hem åt jag och sedan blev jag snäll. Jättesnäll. Så snäll att jag tålmodigt hjälpte maken att evolva och appraisa och dona.

Efter mat och prat gick jag intet ont anande och lade mig. Jag brukar gå och lägga mig intet ont anande, jag borde kanske inte göra det, men likt förbannat gör jag det.

Med sänglampan som enda ljuskälla låg jag och skrev det föregående blogginlägget så jag var grymt fokuserad. Make med hundar kom upp och makejäveln ställde sig bredvid sängen och först såg jag inte (för att jag inte tittade) utan viftade bort honom och fräste skitirriterat åt honom igen. Då körde han upp ansiktet mellan sänglampan och paddan och DÅ SÅG JAG…

img_1993

…och så började jag gallskrika och vifta med armarna i vad som kändes som flera minuter. Hundarna hann börja klättra på mig medan jag skrek för de tyckte att jag uppförde mig så skojigt som lekte med dem. Maken hann gå och tända taklampan medan han skrattade så tårarna sprutade. Då var jag så räddarg att jag var klarvaken och aldrig mer ville sova.

Det är illa nog att kolla på kortet när taklampan är tänd i bakgrunden. Jag vågade inte ens ta kortet när det var släckt så det verkligen skulle synas hur det såg ut.

Han hade såklart beställt masken på nätet och den låg i brevlådan när vi var uppe och hämtade posten. Han gömde den i en byxficka som den illvilliga TYP han är och där låg den medan vi satt och njöt av värmen och fångade pokémons, medan vi var och handlade, medan vi åt, medan jag var trevlig och tålmodig med hans förbannade pokémons. Ända till jag gick och lade mig och då smög han in och körde upp ansiktet i fejan på mig.

Jag är livrädd för clowner och dockor. Även om dockor är lite udda så är väl clowner fullkomligt vidriga och det tycker väl nästan alla? Alla utom hundar i alla fall, för hundar tycker att det är JÄTTEROLIGT.

De hade världens roligaste avslutning på sin kväll och det har aldrig varit så kul för två hundar att gå och lägga sig.

Nu vet ni varför blogginlägget avslutades lite bryskt och varför ingen domare någonsin skulle döma mig för mord.

Varför lär jag mig inte? Så här i efterhand vet jag ju att det var sattyg på gång, han kan aldrig dölja det. Däremot kan han hoppas på att jag är disträ.

Det är dags att ägna orimligt mycket tid åt att planera hämnd.

Jag skall bara ta en eftermiddagslur först, eftersom jag inte sov så mycket inatt.

AV FÖRKLARLIGA SKÄL.

Blasa

Posted on | by Victoria | Leave a Comment on Blasa

​​

Okay, en grupp för gamla spelare som hänger här inne?

Posted on | by Victoria | 14 Comments on Okay, en grupp för gamla spelare som hänger här inne?

Vad tror ni om det? På Facebook alltså?

Ikväll satt tant och farbror på torget, omringade av kids på sparkcykel (det heter inte ens sparkcykel va?), och fångade pockisar från tre lurade pokéstops.

Cadierbaren på Grand i all ära, men att sitta här den 14 september i 25-gradig värme och luftfuktighet jämförbar med Thailand, det är en sällsam känsla.


Farbror har som vanligt en rörläggarröv där det inte bara får plats enkronor. Man skulle kunna kasta ner hela plånboken utan att han hade märkt det. Kanske även handväskan.

Om man bortser från att utbudet av pokémons är ungefär en miljon gånger bättre på Grand får man nog lov att säga att det är ett ganska trevligt ställe att jaga pokémons. Man bör då även bortse från att vädret är ganska ovanligt. Det hade varit synnerligen otrevligt att sitta där i normalt septemberväder med regn på tvären och ruggig blötkyla in i benmärgen. Men en kväll som den här, galaxer i mina braxer, som Kapten Zoom sade.

Jag lyckades skrapa ihop ett gäng så jag kunde evolva och få tre nya i Pokédexen. 

Men vad säger ni om en grupp på FB där vi kan hänga och peppa varandra, vara superpepp och ivrigt heja på de som inte har börjat spela än så att de faktiskt gör just det.

Medan ni funderar över det skall jag gå och ta livet av maken. Långsamt och plågsamt. Och jag kan lova att alla domare i världen kommer ha förståelse och ingen kommer straffa mig.

Jag lovar också att berätta anledningen imorgon. När vilopulsen har gått ner och händerna har slutat darra. Då skall jag även berätta vilken jävla häxa jag är när jag råkar träffa Hondjur på Coop.

Imorgon alltså. Nu skall jag andas i påse och fundera över olika tortyrtekniker.

Soffa provlegad under fredagsfilm

Posted on | by Victoria | 33 Comments on Soffa provlegad under fredagsfilm

Och det var jättelängesedan jag nästan somnade minst femton gånger under EN film, vilket ger soffan klart godkänt medan filmen inte får särskilt bra betyg. Filmen får inte betyg alls faktiskt, så himla dålig var den. Den senaste Bourne-filmen, riktigt usel. Ingen dialog och flera stycken orimligt långa biljakter. De kvaddade fler bilar än vad de yppade ord. Med tanke på vilka skådisar som var med kändes det som ett sällsynt slöseri på kvalitetsagerande. Tommy Lee Jones, Matt Damon, Alicia Wiklander och Julia Stiles. Eller ja, kanske logiskt? De hade inte råd med manusförfattare efter att ha anställt skådisarna?

De hade lika gärna kunnat ha finska statister i huvudrollerna eftersom a) de ändå inte sa något och b) när de väl sa något tillförde det inget till handlingen utan var helt orelaterat. En minut in i filmen presenterades något som hette Iron Hand. Saker som presenteras i början av böcker och filmer brukar vara väsentligt för handlingen och det är såklart ingen slump. Det ingår typ i grundkursen för spänningshöjande åtgärder för bok- och manusförfattare.

Jag vet fortfarande inte vad det är och nu är filmen slut.

Dessutom brukar jag vara en någorlunda tyst filmkollare, men ikväll tror jag att jag frågade maken vem som jagade och vem som blev jagad varje gång de sprang omkring ackompanjerade av dramatisk musik. Och varje gång Tommy Lee Jones pratade i telefon frågade jag vem han pratade med, det fattade jag inte en enda gång.

Någon skulle avslöja något á la Assange kändes det som. Bourne såklart. Bourne blev jagad av CIA och Bourne i sin tur jagade någon annan. Eller flera andra, fortfarande oklart om alla han jagade var på samma sida. Borne fick till synes helt slumpmässig hjälp av någon som inte varken kände honom eller kände till honom sedan tidigare. Också oklart varför, kanske framstod han bara som en hyvens snubbe. Med pistoler.

Här ligger jag på min nya godkända soffa och har ingen aning om vad jag just tittat på, men dåligt var det i alla fall.

Mitt minne är inte bra så jag minns inte riktigt om jag någonsin tagit kort på det hemska vardagsrummet. Ursäkta upprepning om jag redan har gjort det, eftersom jag för säkerhets skull tog en förebild i förrgår. 


Det enda fina i bild är min lilla trattkantarell till vänster i bild. Och mattan. Mattan tycker jag väldigt mycket om. Den har bara ingen fördelaktig placering. 

Jag vet inte om det syns hur små sofforna är, så ni får bara ta mig på orden. Det är en tresitssoffa och en tvåsitssoffa som jag älskade när jag köpte dem. På den tiden var det modernt med hörnsoffor i fuskskinn och lampa med ståltentakler i hörnet. Att hitta en soffa i skinn som inte var en hörnsoffa och därtill blå utan att bli ruinerad var omöjligt. Sedan hittade jag de här två Barbiesofforna och var jätteglad. Det ligger ju inte för mig att slänga saker och som vi vet är jag ju värdelös på inredning så när det var dags att möblera torpet gjorde man som Kajsa Warg. Man tog det man hade och allt var bättre än bäddsoffan med musbajs som stod här innan. Då blev det 90-tal med skinnsoffor och väldigt mycket furu.

Det syns kanske inte heller hur överdimensionerat soffbordet är? När hundarna går runt bordet river svansarna ner allt i varje sväng och hörnen ger blåmärke på knä.

Förståååååår ni varför jag behöver hjälp nu? Det enda positiva är att jag åtminstone besitter tillräckligt mycket självinsikt för att se att allt är fult.

Istället för att fokusera inomhus har ju kära maken dessutom lagt ner en förmögenhet på att hålla på och bygga sitt garage som ingen förstår vad han skall ha till. Varje gång jag har slitit mitt hår i förtvivlan över inomhuset har han svarat att det självklart skall fixas men det är ju ingen idé att fixa med nya möbler förrän vi har tagit hit snickare och målat och gjort sådana saker som en snickare gör.

Nu har han gullat med garaget sedan i november förra året och det är fortfarande inte klart. Men till det köper han inredning hela tiden. Garaget kommer aldrig bli färdigt för det är så vansinnigt roligt att hålla på med. Han kommer aldrig ta initiativ att kalla hit snickare för att fixa väggarna här nere, på övervåningen och för att styra upp trappan.

Soffan gjorde det lättare att andas i vardagsrummet. Jag tror det är första gången jag ligger i soffan här, minimal skinnsoffa är så oerhört obekvämt. Och den är nougatbrun, eftersom ni talade om för mig att nougatbrunt och turkos passar finfint ihop. Nougatbrunt passar även väldigt bra ihop med lösspringande hundtassavtryck. Nougatbrunt blev riktigt fint.

Nu ser det ut så här.


Soffbordet åkte ut i garaget och fram kom sidobordet istället.

Det blev till och med mys på riktigt.


För jag fick feeling. Divan på divanen och jag stormtrivs tydligen så mycket att jag bara fortsätter prata skit under min filt på andra sidan soffan.

Hundarna har inte riktigt haft några åsikter än. Eller jo, de verkar tycka att den är riktigt bra när den är tom. Skinn är ju bra att liksom “slajda” ner i perfekt position och det går ju inte här. Stor ligger i knävecket på mig och den lille på golvet. Jag får återkomma med eventuella klagomål.

Nu skall jag vara tyst och inte skriva mer trams. Men jag är väldigt nöjd, för den var billig också.

Ibland är jag dumsnål. Det är inte ofta, men ibland.

Creating space minsann

Posted on | by Victoria | 30 Comments on Creating space minsann

Ikväll blev mitt livs första life hack klart och stoltheten vet inga gränser. Är det månne sådant skryt som luktar illa eller får man vara sådär sjukt nöjd utan biverkningar?

Förresten, det kanske inte heter life hack om man har använt en Ikeaprodukt? Då heter det Ikea hack va?

I vilket fall som helst blev det helt fantastiskt, jag har aldrig inredningshackat något någonsin och nu skall ni minsann få höra.

Ni vet ju att Mini har sin klätterställning för att slippa hamna näsa mot näsa med någon hund. Hon är ju en försagd liten raring. När vi flyttade ut till torpet satte vi kattlådan på toaletten. För att slippa ha den mitt i möblemanget. Det visade sig vara en urusel idé, katten höll sig från tidig morgon till sena kvällen för att vara helt säker på att få uträtta sina behov ostört.

Låda på toan var alltså bara att glömma. I lägenheten hade hon ju en hel “fönstersmutt” med sina saker, allt från ställningen till toaletten, men det finns inga självklara kattsmuttar på torpet. På torpets undervåning är murstocken det mest centrala och på ena sidan är köket, andra sidan är något som blivit matrum (dvs där alla kläder ligger efter tvätt både före och efter de har blivit vikta – om vi hade förvaringsproblem i lägenheten är det inget i jämförelse – här har vi EN garderob) och på tredje och sista sidan är vardagsrummet, väldigt gamla skinnsoffor, väldigt gamla bokhyllor med matchande soffbord och tv-bänk. I furu. Jag vill gråta när jag skriver det.

Minis ställning står mellan matrummet och vardagsrummet och vi insåg rätt kvickt att vi inte hade så mycket att välja på. Om inte katten skulle få njursvikt av att hålla sig hela dagarna var det bara att ställa kisslådan nedanför ställningen. För att Mini skulle få tillräckligt med privatliv hamnade dessutom fyra kompostgaller bakom stolarna på den sidan.

Det kittlar ju inte direkt dödsskönt i kistan att tänka på att faktiskt använda matrummet till det ett matrum skall vara. Om man nu skulle envisas med att göra det kan man ändå bara sitta på ena sidan. Kompostgallren står i vägen på den andra. Tanken på att käka pannbiff medan Mini får för sig att lägga en laddning är inte kul. Heller.

Alltså, det är verkligen gränslöst det där man gör för sina pälsbäbisar.

Matrummet är alltså en etta med sovalkov och kokvrå för katt. Och även garderob med vikbord.

Nu är jag som vanligt sist på bollen när det handlar om inredning eftersom jag inte har något Pinterestkonto och glömmer varför man skall ha det och spara piffiga urklipp. Det ÄR ju för sådana problem jag just listade. Men det kom jag på först nu, jag minns alltså inte var eller vem som stod för tipset och kan inte ära den som äras bör, men FAAAAN vad bra det blev.

Först från det här hållet då. Där man helt enkelt ser så mycket som möjligt. Kolla ställningen och det hålrutiga locket till vänster.


Jag glömde ta före-bilder. Det stod en drös kompostgaller där. Nu står soffbordet HOL från Ikea på samma ställe som pannbifflådan (skomakarlåda? Kattpotta?).

För det ser ut så här om man kollare närmare.


Känslan av att slippa kompostgaller bakom stolar är obeskrivlig. Alltså bara tänk hur det såg ut? En plastlåda med sand vid väggen, fyra stycken galler för avskildhet mot stolarna och ständigt en miljon sandkorn på golvet. Eftersom katter är renliga rackare som lägger mycket tid och jobb på att gömma, gömma och gömma. Dock inte så renliga att de hämtar dammsugaren efter varje toabesök. 

Vi kikar ännu närmare.


Någon har sågat en lucka i kortsidan. Stor nog för kattflicka, liten nog för att inte släppa igenom några lurviga pappskallar. Denna någon är inte jag. Maken gillar ju att såga, vem är jag att gå emellan en man och hans verktyg.

Skall jag vara brutalt ärlig är det “någon annan” som gjort allt som krävde fysisk ansträngning. Men jag visste vad jag ville ha och hur jag ville ha det, mamma och styvfar bodde på torpet och passade alla djuren under bröllopshelgen. Först fick de stanna på vägen och köpa HOL från hylla 32 och fack 29 i Uddevalla. Sedan bad jag styvfadern det finaste jag kunde för att han skulle sätta ihop den åt mig, när det var gjort och de hade åkt hem fick maken såga beordrat antal rutor för perfekt luckstorlek.

Sedan kom det lite saker i vägen. Amerikaner skulle vinkas på och ätas med eftersom de skulle hem till Trump-landet (Jesus alltså!). Jobb som skulle göras och annat som är svårt att bara skita i (det är ju det kattpottan är till för hö hö hö).

Nu står den där och gömmer inte bara toalett utan även reservdelar till toan. En kartong sand och minst en spade. Vi har haft kattoa med lock innan, men det är ju töntigt att ens försöka jämföra.

Men jag skulle verkligen vilja veta hur tankarna gick när de skapade soffbordet? Vi har två av den mindre fyrkantiga modellen sedan tidigare. De står under mitt skrivbord och innehållet består av täcken och kuddar till eventuella gäster. Ett soffbord med samma håll … näe, jag kan bara fundera över hur mycket mat och dryck som kommer trilla ner i hålen.

Men som kattoa med lock och förvaring av toasaker, elva minikatter av tio möjliga! Till och med billigare än värstingtoan. Går ni i toabryderier, frukta ej mer. Åk till Ikea. Även om ni får lov att ställa toan i badrummet skadat det ju inte med mindre sand på golvet och snyggare möbel? Bästa, bästa, BÄSTA.

Jag har fått feeling. Imorgon kommer den nougatbruna soffan med divan. För att inte glömma det har jag redan tagit före-bilden och den är hemsk. Trots mina desperata resor till Jysk för att köpa allt som fanns är det fortfarande hemskt.

Ni kan väl tänka fina och vänliga tankar så det liksom skiter sig innan vi ens börjar?

Tack på förhand.