Var precis vad jag hade idag. Vilket väder. Vilken himmel och vilket solsken. Och på det hade jag lunchdejt med min listiga optikerkamrat (som vägrar ge upp mitt dubbelseende och har gett sig fan på att det skall gå att lösa med kontaktlinser på något sätt).
Först käkade vi. På restaurang, vilket är rena rama lyxlunchen för mig som aldrig någonsin går ut och äter lunch eftersom jag alltid äter hemma. Och så försökte vi uppdatera varandra om vad som hänt i respektive liv på en timma. Det gick inte. Eller ja, mitt liv gick nog att uppdatera ganska snabbt, hennes är aningens mer spännande.
Sedan sprang hon tillbaka till jobbet medan jag inte gjorde det, för det var alldeles för fint väder. Så jag, Simon och Segwayen snurrade några varv på stan och sa hej till lokalbefolkningen medan vi uträttade lite ärenden. Jag har varit på ett strålande humör i två dagar, vilket är lite skrämmande. Flaggan i topp liksom. Var är Murphy?
När jag hade snurrat ett antal varv på stadens gator och torg åkte jag tillbaka till optikern för att leka med linser.
Dels färgade linser, för att det var väldigt väldigt roligt och dels linser som kanske kan tvinga ögonen att sluta se dubbelt hela tiden. Jag har ju haft linser i hela mitt liv, ända tills jag sällade mig till de svårt dubbelseendes skara och det suger.
Vi har provat alla möjliga idéer, men inget har funkat hittills. Men idag kom genombrottet. Med två väldigt olika linser lyckades jag bli av med dubbelseendet upp till ett tiotal meter åtminstone. För första gången kunde jag se på TV utan glajjor, däremot hade huset mitt emot fortfarande två skorstenar. Som egentligen bara är en. Ett gigantiskt steg som vi hoppas kunna finslipa imorgon. Håll tummarna.
Jag kommer aldrig få perfekt syn med linser, men bara tanken på att kunna bada från båten med linser och faktiskt se EN båt istället för två och slippa utsätta mig för misstaget att kanske kliva på grannbåten iklädd bikini, bli utskälld av eventuell grannbåtsfru och skapa dålig semesterstämning hade ju varit orimligt trevligt. Det är ju sådant som lätt händer när man ser dubbelt tänker jag?
Sen provade vi linser i olika färger. Vilket var oerhört underhållande. Jag har ju väldigt ljusa ögon (isblågrå) och därmed blir en del färger lite extra … konstiga.
Vad sägs om lila?
Hade jag haft mörkare ögon hade lila inte sett ut som mormors hårläggningsvätska. Nu har jag inte mörkare ögon så det blev väldigt lila. (På det andra ögat har jag mandarin, det blev däremot naturligt ljusbruntgrönt, det ser mörkare ut på bilden.)
Eftersom vi inte kom på att vi skulle ta kort på alla färgerna blev det bara två foton, av alla färger vi roade oss med att testa.
Den här färgen skall jag i alla fall inte ha. Den skrämde slaget på både optiker och optikerkunder.
Linsen är knallgul. Och jag såg ut som en rymdvarelse.
Har man lite mörkare ögon är gult skitsnyggt. Gult på mörkt blå ögon blir jättenaturlig grönaktig färg. Gult på ljusa ögon fick mig att se ut som en marskatt.
Jag har haft färgade linser sedan slutet av 80-talet och alltid bruna. Vilket jag själv tyckte var svinsnyggt och det såg faktiskt helt naturligt ut. Alla tyckte det var snyggt.
Sen började jag jobba ihop med maken som då inte var påtänkt som make.
Han vägrade prata med mig när jag hade linserna i. Vilket komplicerade saker en smula eftersom vi satt mitt emot varandra. För jag såg OTÄCK ut. Och arg. Det sistnämnda såg jag inte som ett problem, jag var ju nästan alltid arg på honom?
Jamen det var min dag. Utan någon som helst livsleda.
Har ni haft färgade linser?
