Dö inte nu. Det gjorde nästan jag. Hade jag haft en sådan där hjärtmätningsapparat påkopplad så hade den visat ett rakt streck i minst 30 sekunder när jag drabbades av temporär sinnesförvirring och gick ner i källaren för att kolla på en specifik sak. Den specifika saken syntes knappt. Men en hel hoper andra saker syntes väldigt tydligt.
Och det är här han lever sällare. Mannen som är svinbra som projektstartare, men en helt värdelös avslutare. Vilket ger mig frustrationsarmsvett.
Han berättade att han hade lånat något slags elfordon som inte var en cykel, inte en moppe och något annat heller som han kunde förklara. Och så blev han skitarg när jag inte fattade exakt vad han menade när han suckade och kastratskrek “men vad är det du inte fattar, den har en elmotor, en sadel och styre och två små hjul?”.
En minicykel låter det som. Med motor. Men näe, han fortsatte skrika som en korgosse tills han gav upp och sa åt mig att gå ner och kolla. Det gjorde jag och det var då hjärtat stannade en stund.
Jag tänker inte säga var den är. Den här, väldigt talande bilden, av ett av rummen i fastighetens källare får vara lite “finn något med hjul och motor”.
Har ni hittat den?
Bra. KUNDE HAN INTE HA SAGT ATT DET VAR SOM EN SPARKCYKEL MED SADEL OCH MOTOR?
Då hade jag fattat, eftersom det är just vad det är.
Sen tittade jag inte på den mer, jag stod mest storögt och kikade på alla “projekt”. Och röran. Snubben har allt, och lite till.
Det här är en arbetsbänk?
Mmmm.
Man ser att han har haft en plan en gång, det sitter ju faktiskt en liten bråkdel av alla saker på väggskivan. Men inte så mycket. Nu fick jag armsvett igen. Och pattsvett.
En källare i ett hyreshus är ju dessutom ganska enorm och jag har ju berättat förut att han sysslade med att inreda det gamla pannrummet för att göra man cave / gästrum. Han slet som ett djur med att såga ner den gamla oljetanken (vi installerade bergvärme för ett gäng år sedan, tanken blev meningslös och tog bara plats) och sedan bila bort hela betongsockeln som den stod på. Sen kom det hantverkare och drog el, satte upp väggar och skapade en ytterdörr till det nya rummet. Golvet skulle han göra själv och sedan skulle det placeras en dubbelsäng samt skrivbord och dator där nere.
Skräckslagen bestämde jag mig för att kolla där med. Jag har inte gjort det på flera månader, inte sen hantverkarna vara klara med sin del.
Här är ytterdörren till pannrumsrummet. Maken har till och med satt upp en tjusig dörrkläpp.
Förväntningarna var skyhöga.
Sen öppnade jag dörren.
En man, en dator, en dammsugare och ett gäng tomma ölflaskor (alkoholfria – Carlsberg Non Alcoholic är faktiskt skitgoda). Inget golv och ingen säng. Det enda som har hänt sedan hantverkarna lämnade plejset är alltså att han har installerat sin speldator och ställt dit en dammsugare som sällskap.
Det är nämligen bara roligt att påbörja. Finliret är trist. Då påbörjar man istället ett nytt projekt som man inte avslutar. Som till exempel torpet. Där alla rum är påbörjade. ALLA. Man snavar över vinkelslipar och vedklyvar var man än sätter fötterna.
Den här mannen säger att jag har för mycket skor.
Vi kan ta en skodiskussion när han har slutat använda 200 kvadratmeter källare och gud vet hur många kvadratmeter torp som hamstergryt.
Gör han färdigt alla sina projekt (som är bra projekt om de bara blir klara) så lovar jag att äta upp ett par skor samt slänga minst hälften.
Until then vill jag inte höra ett ord om skor. Inte. Ett. Ord.
Någon som känner igen sig eller är det bara vi?
PJAK/Anna says:
Det där med att påbörja projekt känner jag igen men här är maken förbjuden att ha fler än 5 igång sedan måste någat avslutas. Har dock hjälp av hans bror och med fru att hålla honom därinom…..
Victoria says:
Kan du skicka hit hans bror med fru också tack?
PJAK/Anna says:
Jag ber dem ta ett varv på sin semester. Men jag ska låna dem först…….
Enlisailivet says:
Måste återuppliva en gammal ICQ-förkortning.
ROTFMLAO
Jösses!!!!
Victoria says:
Dumma dig. Nu fnissar jag. Eller roflar.
I min värld says:
Hm sambon köpte hästtransport (nej vi äger ingen häst) när han kom på den briljanta idén att eftersom tant (jag) började bli trött och inte ville/orkade/hade lust att köra långturer på mc-n så skulle hojarna lastas där i och vi skulle färdas bekvämt i bilen DESSUTOM skulle transporten inredas med fältkök, nerfällbara sängar, utrullningsbar markis a’la husbil. Detta var för två år sen och transporten står fortfarande i hans brors lada nedplockad i bitar och väntar. Sen ska jag inte nämna hur hans kontor ser ut efter x antal veckors “städning” eller hur “hans hörna” vid soffan ser ut där det också är work in progress. Så nej det är inte bara hos dig det sker såna saker :-/
Victoria says:
Det måste ju vara någon störning?
I min värld says:
Japp en manlig störning. Nu har sambon bytt jobb o får en veckas ledigt då ska han bygga klart transporten …….. Säger han. Fortsättning följer m a o 😀
Carinaiuddevalla says:
El-scooter
Victoria says:
Åh. Tack. Heter det så. Men håll med om att det hade varit förbaskat mycket enklare att förstå om han hade sagt sparkcykel med sadel och motor?
Humlan says:
En sparkcykel med sadel och motor är väl den enklaste och bästa beskrivningen! Sedan spelar det väl inte så stor roll vad det/den heter!
Bibbi says:
1998 hade vi en vattenskada. Hela nedervåningen var full med varmvatten. Eftersom vi hade funderat på att bygga om lite så tog vi kontanersättning från försäkringsbolaget för maken skulle själv. Nu är det 2015 och köket är NÄSTAN klart, vardagsrummet är NÄSTAN klart, badummet INTE ALLS och den lilla gången mellan kök och vardagsrum har råbetonggolv, halva väggar och inget undertak. Eftersom vi flyttade ut köket i det som en gång var matrum så skulle vi bygga ut så vi fick en hall. Har inte hänt. Vårt enda “fungerande” badrum (på övervåningen) har ett stort hål bredvid golvbrunnen så hade jag inte köpt en duschkabin så hade vi inte haft någonstans att duscha. Sonen, som numera är 21 år, blev av med småbarnstapeterna med kaniner för två år sedan. Han levde dessutom utan en riktig dörr i flera år innan jag fick frispel och satte upp dörrjäveln som stått i arbetsrummet lika lång tid. Gissar att våra makar på något underligt sätt är släkt. Definitvt besläktade i alla fall.
Victoria says:
Säker på att han inte är från trakten? Men det där var faktiskt värre. Du gav mig dock en idé. Vattenskador händer ju så lätt och man behöver ju inte ta kontantersättning *visslar oskyldigt*
PGW says:
Men det var ju fint att en av hans dammsugarkompisar håller honom sällskap.
Humlan says:
Precis min tanke!
Victoria says:
Han väljer verkligen sällskap med omsorg?
Humlan says:
Hade du velat stå bredvid honom och tittat på medan han spelar?
Bara uppmuntra och beundra, inte störa.
Inget att sitta på, inget att göra.
😉
Victoria says:
Jag skulle ju för all del kunna sitta på dammsugaren? Men nejtack. Det kommer dröja innan jag kikar ner där igen. Och det kommer troligen inte vara med beundran i blick 😉
Behå-Helene says:
Här påbörjas inget. Noll. Nada.
Annika K says:
Här är det så att maken inte startar nått projekt alls. Händer typ Nada. Han gör så liiiiiiiiiiiiiiiiite som möjligt.
Behå-Helene says:
Bekant med det. Älskar sin dator mest av allt och sitter i sin “mancave”.
Victoria says:
Var glad över det. Och kåt och tacksam 🙂
Annika K says:
😛 😛
Ingrid says:
Projekt som inte blir slutförda känner jag igen, men inte riktigt på samma nivå som din make. Då skulle jag faktiskt bli lite galen känner jag 😀
Victoria says:
Jag är galen. Jag får ju armsvett bara av att tänka på att det ser ut så tre våningar ner 🙂
I mitt huvud says:
Jag är ju då singel så hemma hos mig varken startas eller avslutas några projekt.
B-M says:
Min bättre (?) hälft brukar iofs avsluta alla påbörjade projekt. Men vår snickarbod ser ut ungefär som i er källare.
Man vet att det finns en arbetsbänk där under berget av prylar någonstans. Golvytan blir bara mindre o mindre för varje gång jag kikar in där.
Ber han mig hämta något så kan jag stå där länge och stirra utan att hitta något. Då brukar han dessutom ha mage att bli irriterad för att jag inte hittar i hans kreativa kaos 😉