Min lille toffelhjälte

Jag är skrämmande nöjd med flytten so far. Kan bero på att jag sov som en bäbis inatt. En sån där snäll bäbis utan kolik som sover alltså. Herregud vad jag har glömt av hur det känns att sova i en skön säng, i MIN säng. Jag har alltså missat ett år av sovande i världens skönaste säng enbart för att det hade gått troll i sovrummet med mitt sovande (och att jag blev lite rädd för att gå upp och ner i trappan efter att maken trillade bort fem trappsteg och lade sig raklång – jag litade inte riktigt på varken trappan eller maken efter det).

John Blund attackerade mig innan jag hade hunnit stoppa in hörlurarna och ta av mig läsglasögonen och jag har inte vaknat en enda gång under natten. Inte ens när Diskreto (makens ironiska X-Men namn) gick och lade sig, inte när han snarkade och inte när han fes.

Minns inte ens när det hände senast.

Så imorse vaknade jag pigg och utvilad som en mört av att det började ljusna. Konstaterade att vi behöver rullgardin eftersom ljus är likamed skitpigg Liten som gärna studsar i ansiktet på mig medan Stor och husse ligger kvar och muttrar. Det var bara att ta Liten och knata ut. Men blå himmel, ett generellt bra humör och känslan av att vara utsövd gjorde mig…riktigt trevlig. Trevligare än jag brukar vara i svinottan i alla fall.

Sen käkade jag frulle och konstaterade att det var ganska trevligt att bo med fönster utan insynsskydd så man även ser ut. Åtminstone när vädret ser ut så här.

IMG_5032

Jag har ju inte haft utsikt på snart ett år. Även om det bara råkar vara en himmel och ett hustak så är det i alla fall inte lite halvdunkelt hela tiden oavsett väder och årstid.

Sen var det dags att vänta på bredbandsinstallatör. Som skulle komma mellan 8-16. Jävligt imponerande specifik tid faktiskt. Under tiden fortsatte jag bråka med dator och egna installationer, vilket inte går så bra av olika skäl. Vansinnigt irriterande att helt plötsligt vara begränsad. En dator hänger sig var femte minut och den andra saknar alldeles för mycket programvara.

Då konstaterade jag ytterligare en fördel med skoskåp. Liten kan inte sno 50 par vänsterskor och gömma. De enda han kan sno är mina tofflor. Något han gör med glädje och energi. Tofflor är kärlek, tycker Liten, och snodde först en och lade sig i pappas fåtölj.

IMG_5041

Som bonus fick han en fjärrkontroll.

Sen chillade han lite i icke-rummet. Med alla sina leksaker och både en hussesko och mattetoffel.

IMG_5033

Och dammsugaren. Den vore ju dumt att flytta på tydligen.

Sen sov toffelhjälten lite i soffan.

IMG_5043

Och avslutningsvis en hälsning till Mona som tycker att lille Kenneth skadar henne.

Testa att bo med två munhundar som gärna stoppar det käraste de har (matte) i munnen så fort de blir glada. Med lite större trut än Kenneth, multiplicerat med två. Så här såg JAG ut så sent som i förmiddags.

IMG_5031

Mina kärleksbett. Och det här är bara mina sexiga lår. Snacka om “bengräl”, där ligger Gunilla Persson i lä.

Nu längtar jag bara efter att få gå och lägga mig igen. Och sova bäbissömn igen.

Det är väl helt okay att kasta sig i bingen vid åttahugget i alla fall?

Nu flyttar jag…litegrand åtminstone

Efter, är det fem nätter, i varsin lägenhet var det dags att snacka ihop sig lite med jyckarna och bestämma oss för att det kändes okay att flytta upp till husse. Han har ju trots allt monterat garderober och idag var han i Gbg och hämtade soffa, soffbord och monster-TV:n.

Nu har vi alltså något slags vardagsrum.

IMG_0925.JPG

Där Stor redan har intagit soffan (även om det knappt syns), maken sitter i handikappfotöljen (efter påminnelse om att ha koll på att fjärrkontrollen inte råkar hamna i Litens mun) och datorer och doftljus står på sin plats mitt på soffbordet.

Sen har vi ett icke-rum. Alternativt en jävligt stor walk through closet. Med spridda skurar av hundleksaker och ben i förgrunden.

IMG_0921.JPG

Med bara två garderober och just inget mer. Funderingen kvarstår att göra det till mysrum. Jag vill ta upp FatBoy-hängmattan, men har inte sanktionerat det med den envisa mannen. Lite mattor, lite läshörna, lite skrivbord och en hängmatta. Hur bra som helst tänker jag.

Och så har vi ett kök. Med köksbordet från Gbg. Men köket ser fortfarande ut som en krigszon där soldaterna krigar genom att kasta diverse verktyg och Sikaflex på varandra istället för normala vapen. Inget har med andra ord förändrats eller förbättrats sedan förra bilden.

Slutligen har vi ett sovrum. Med älsklingssängen som jag inte sovit i på ett år. Den med tjockaste Tempurmadrassen. Men jag hade en så lång period av insomnia i sovrummet i Gbg att jag började förknippa rummet med sömnproblem och hamnade i en ond cirkel. Inget fel på sängen, bara fel på rummet och då flyttade jag ju ner i gästrummet med mitt bolltäcke och kom ur den värsta insomniaspiralen.

IMG_0924.JPG

Snopplampa (lagad), VILLAGE CANDLE-ljus (så Mona ger fan i att skälla på mig), bolltäcket och nyrena lakan. Och Litens BIA-bädd såklart.

För att sätta lite sprätt på tillvaron sprayade jag även sängen med den här som jag hittade när jag möblerade om från badrum till badrum.

IMG_0920.JPG

Det enda som hände i form av manlig fägring var att jag fick sällskap av Liten. Inte fy skam det heller.

IMG_0922.JPG

Nu ligger jag nyduschad med händerna sedesamt på täcket och bara njuter av sängen och sällskapet.

De äldre herrarna sitter i vardagsrummet och kollar på TV.

Och jävlar vad skönt det är att ha sovrummet i ena änden av lägenheten och vardagsrummet i den andra, istället för att försöka somna med TV och snubbe en halvmeter från huvudkudden.

Imorgon är det dags att flytta upp ytterkläder och det vi har i köksskåpen.

Eller så gör jag det i övermorgon. Nu är åtminstone det värsta över.

Och så får vi fast bredband installerat.

Är det här vad som kallas “från koja till slott”?

Näe, jag är fortfarande inte redo att släppa tvåan. Jag bara bidar min tid. Vad tror ni om oddsen att jag, återigen, inte har en aning om var jag är när jag vaknar imorgon? Ilandsproblemet med för många boenden är ett jäkla aber.

Godnatt på er.

Och så levde de lyckliga på varsin våning ;)

Det har varit lite hektiskt idag, men nu är garderoberna uppe och även skoskåp nummer två.

Nu är finliret kvar och med lite tur och en herrans massa jobb kan vi vara uppflyttade imorgon.

Givetvis skall maken ägna kvällen och natten åt finliret.

Givetvis sa vi godnatt och gick till varsin lägenhet för ett par timmar sen.

Och givetjävlavis vet jag att han spenderar 50% av tiden där uppe i sin fotölj framför TV:n.

Men det är det värt. För jag hoppas på lika mycket sömn inatt igen.

Sällsynt mycket plats i sängen med bara jyckarna och katten som sällskap, och väldigt väldigt tyst och stillsamt.

Det kan nog bli bra det här med särboskapet.

Imorgon kommer nya bilder, stay tuned.

Åh så snäll han är…

…och inte har han några baktankar heller. Maken alltså. Som samlar pluspoäng men blir genomskådad.

Igår kväll kom han ner och rapporterade monteringsstatus nån gång vid 22:00. Det vill säga, inte färdig, många timmar kvar.

Snällheten bestod i att han gentilt erbjöd sig att sova där uppe, för att slippa väcka mig som ändå sover så dåligt. För det skulle ju bli sent. Jähääättesent.

Vad han menade var “Åhhhhhh…äntligen får jag sova min första natt i älsklingssängen. Ensam dessutom. Och så länge jag vill imorgon utan studsande hundar. SCORE!”.

Vilket syntes på hela hans kroppsspråk. De små grå spelade änglaharpa och dansade hambo i skallen på honom.

Jag låtsades bli väldigt besviken och gramse, pussade honom motvilligt godnatt, stängde och låste ytterdörren och sedan skuttade jag med hoppsasteg in i sovrummet med mina två håriga män, medan jag tänkte “En natt utan snarkningar och fisar som låter som muskötskott. Och imorgon har jag garderober och skoskåp. WIN!””

Vi började med pyjamasparty. Stor vann på knock-out genom att sätta sig på mitt bröst.

IMG_1168.JPG

Sedan lade de sig tillrätta på makens sida i sängen medan jag satte på en ljudbok.

IMG_1169.JPG

En tillrättalagd svart bredvid en annan tillrättalagd svart. Även om det inte syns.

Jag skulle kunna vänja mig vid det här.

Om det inte vore för att han har de schyssta skoskåpen.

Woop…woop!

Rädd eller förväntansfull?

Sent omsider kom han hem, efter att ha spenderat timmar på Ikea (jösses så glad jag är att jag inte var med) på ett sprudlande glatt humör. Oroväckande glatt. Givetvis hade han spankulerat på fler avdelningar än bara garderobsavdelningen, men än så länge vet jag inte var han befunnit sig rent geografiskt i varuhuset.

Men vår lille apportör fick en alldeles egen fotboll, som han vägrade släppa. Det var kärlek vid första ögonkastet. Eller vid första munkastet, kanske man skall säga när det handlar om munhundar. Liten fick bollen och sedan satt han som en staty i soffan med den i munnen.

IMG_4999

När Stor kom i närheten morrade han så lågt att det knappt gick att höra. Stor hörde det i alla fall inte, men Liten är inte en högljudd vaktare. Släppte gjorde han inte i alla fall utan fortsatte att stolt att stillebensitta med den i munnen. Sådär så det inte gick att låta bli att le lite åt honom.

Så jag filmade. Trots att det inte är optimalt att filma svart hund när det inte är dagsljus. Men bollen syns ju.

 

Man kan sammanfatta det med “den som gapar efter mycket mister bollen men får ett ben istället”. Ungefär.

Sen kvistade maken glatt upp i trean med orden “jag har köpt lite mer, men vet inte vad du kommer tycka så jag går upp och monterar”.

Klockan 22:00?

Han kom ner igen halvfem imorse och då vaknade jag när han dödstrött kastade sig i sängen med orden “vi får kika imorgon, jag hoppas du kommer gilla det jag köpte”. Fortfarande på ett orimligt glatt humör?

Sedan dess har jag varit vaken, men inte varit uppe och tittat. För jag väntar på att han med nattskiftet skall vakna eftersom han vill gå med. Med skräckblandad förtjusning (eller förtjusande skräckblandning) väntar jag. För det kan vara precis vad som helst med tanke på att han är som en unge i en godisbutik på Ikea.

OM han har köpt garderober så vet jag att de inte är monterade. Känner jag honom rätt har han monterat ihop alla “överraskningsprylar” under natten. De eventuella garderoberna är sekundära.

Och han kan ha köpt hur mycket som helst med tanke på att han faktiskt tog med sig släpkärran ner.

En skitnöjd familjemedlem har vi ju i alla fall och det är Liten. Bollen var ju som synes värsta bästa grejen.

Ursäkta mig medan jag går och nervösbajsar lite.