Jag åkte till köpcentret som Gud glömde och norrmännen hittade. Köpcentret som jag avskyr, men vissa affärer finns inte i stan. Nordens största shoppingcenter, som enkom är byggt för norrmännen, sisådär ett par kilometer från norska gränsen.
Jag har en förkärlek för teknikaffärer, såsom Elgiganten, Teknikmagasinet och ytterligare en teknikbutik som inte är en kedja utan bara finns där. Ser ut som en kontrabandsbutik för norrmän. Och är troligen just det.
Man skulle kunna tycka att maken borde vara tacksam över just den teknikintresserade delen. Det är ju butiker han gillar med. Men icke då, idag var det JÅBBIT för att jag skulle titta på alla lurar och läsa specarna, eller titta på allt kablage och läsa specarna etcetera in absurdum. Vi snackar om mannen som kontrollerar millimeter på skruvdimensioner. Han borde ju i allra högsta grad vara kåt, glad och tacksam över att inte ha en fru som släpar in honom på Louis Vuitton och tvingar honom att välja väskor?
Fast nä. Dit tar jag honom aldrig. Skulle han se de priserna skulle han få den stora dåndimpen. Men otacksamheten visste i alla fall inga gränser.
Första anhalten var Sportshoppen. Jag hade två planer med dagen. Det ena var att leta upp ett par Nike Air Max för att promenera i, det andra var att kolla om det fanns någon butik som sålde UGG eftersom jag är frostskadad om fötterna sommar som vinter.
Jag har hund, har man hund så går man, går man mycket gör det ont i fötterna, gör det ont i fötterna blir skorna utslitna. Ungefär så. Där hittade jag ett par knallblå Air Max, och råkade även hitta ett par mycket sköna yogabyxor och en tröja. Maken gick på egen hand och lyckades faktiskt köpa tre tröjor till sig själv som inte var fula. Amazing.
Sen Elgiganto. Scannade utbudet av spel, köpte fodral till telefonen, lite trista kablar och frågade ärkepuckot som jobbade där vad jag skulle göra med mitt telefonproblem. Det går inte att ringa till mig om inte jag ringer ut först. Oerhört opraktiskt. Men han var till ungefär lika mycket nytta som om jag hade frågat cafébiträdet. Faktum är att cafébiträdet antagligen var till mer nytta, för hon utfodrade mig åtminstone. Telefonproblem kvar med andra ord.
Efter det till kontrabandsbutiken. Där maken höll på att få ett riktigt frispel på mig för att jag med expeditens hjälp skulle gå igenom alla lurars bra och dåliga sidor (jag samlar på hörlurar, man skulle kunna kalla mig ljudfreak – och mina bästa är de jag kan sova med så jag slipper höra att jag är gift – eller vem jag är gift med). Sen petade jag på precis allt annat i hela butiken, köpte lurarna, batterier och ytterligare kablar. Ja, jag vet – jag är inte jättekvinnlig i min shopping hela tiden.
Efter det trodde maken att det äntligen var dags att åka hem. Men icke. Jag snubblade på den enda butiken i kommunen som säljer UGG:s. Han den där barlasten satte sig på en stol medan jag valde färg. Eller rättare sagt, de var så varma och mysiga oavsett färg att jag var ädel nog att låta maken välja färg. Och han valde svart. Dödstrist. Men strunt samma, det blev ett par svarta ljuvligheter med ludd i.
När jag var klar där fick maken välja butik. Och han valde Rusta. Kan vara en av hans absoluta favoritaffärer. Vi är inte helt eniga där (heller). Snacka om att fingra på allt. Vi skulle ha toapapper men kom ut med hundben, leksaker, handtvål, tvättkorg och gudvetvadmer.
Avslutningsvis gick vi till godisbutiken. En av de godisbutiker som finns i anslutning till shoppingcentret. Samma storlek på godisbutikerna som på hela NK.
Någon som kan gissa vad som är mest svindyrt i Norge och vad de beskattar som vi inte har skatt på…ännu…i Sverige?
Ja, det står två KILO
Man kan konstatera att försäljningen inte direkt är riktad till svenskar?
Och så fick jag veckans klubba av maken. Iklädd de obligatoriska foppatofflorna. So sexy.
Givetvis har de inte bara sockerskatt och köper godis i Lisebergsförpackningar, de har såklart en skyhög tobaksskatt också.
Sen åkte vi hem. Delade ut presenter till hundarna, packade upp allt vi hade köpt och jag tog på mig träningskläderna.
Nu sitter jag i soffan med träningskläder på och övar på att öva på att träna. Det här med träningskläder är ju en osedvanligt bekväm lördagsklädsel när man äter chips och godis. Och just nu äter jag väldigt mycket chips och godis. Medan jag torkar av mig på det fiffiga träningsmaterialet som byxorna är gjorda av.
Jag skall byta till UGG:sen alldeles strax och luta mig tillbaka och titta på en film. En sak i sänder för sjutton. Först köper jag kläderna, sen sitter jag in dem, och om man har varit på 500 kvadratmeter godisbutik så säger det sig själv att det här inte är rätt dag att börja banta på.
Det där med rätt dag är egentligen oerhört svårt att hitta i almanackan.
Vad har ni gjort idag?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
