Barnarbete i medelåldern

Det här inlägget skulle ha funnits här igår. Men bloggappen ville inte det. För bloggappen har levt sitt eget liv efter den senaste uppdateringen och är helt dum i huvudet. Om nu en app kan vara dum i huvudet. Det känns så?

I alla fulla fall. Fortfarande pappahäng och SOM han blåste mig. Jag var absolut inte beredd på en dylik luring. Det min ömme fader hatar mest just nu är först och främst att han har blivit tvingad att sluta röka, efter 50 år med pipa i truten är det inget man gör i en handvändning. Det han hatar näst mest är ju såklart att han inte får köra bil förrän det är “all systems clear”. Det betyder två saker. Se för guds skull till att han har något att göra. Annars blir det lite barskt.

Eftersom styvmoderns bil hade fått lite illvilliga kommentarer på senaste besiktningen för att däcken var utslitna så satte vi oss i hennes bil för att åka runt till däckfirmorna här i närheten. När vi kom till första däckfirman ville pappa prompt att jag skulle gå ut och fråga om pris för att kränga de gamla däcken av fälgen och på med de nya, och så en balansering av däcken såklart. Och jag kunde inte för mitt liv förstå varför han inte skulle fråga själv, eftersom jag inte vet ett skit om däckkrängning och vad det skall kosta. Jag visste inte ens vad jag skulle fråga utan ett manus från pappa. Vet inte heller hur jag kunde trampa rakt i fällan utan att fatta det heller, men jag gissar att jag trodde att jag var för gammal för att bli utnyttjad som blond dotter.

Det var jag inte. För gammal för att åka på en luring av pappa som blond dotter alltså. Tveksamt däremot om jag väckte några slags amorösa känslor hos ynglingen som jobbade på däckfirman eftersom han antagligen hade kunnat vara mitt barnbarn, men jag fick ett pris. Ett bra pris dessutom, det fattade till och med jag.

Pappa satt kvar i bilen och duckade medan jag samtalade om däckkrängning med yngling och när jag kom tillbaka till bilen och meddelade priset, samt att de hade tid direkt om vi bara hämtade däcken. Då började den ömme fadern fnissa nöjt. Det visade sig att han redan hade varit på samma däckfirma några veckor tidigare för att få samma prisuppgift men utan att lyckas. För däckfirman ville köpa in däcken själva (vilket pappa redan hade gjort) och ge en offert på något helt annat. Som såklart skulle generera mer pengar. Och DET var anledningen till att han inte hade gått med ut, för att inte bli igenkänd.

Ridå. Hello Blondie. Det borde jag ha anat.

De ömmade tydligen för medelålders tant i blond peruk med samma frilla som en galen professor (nej jag var inte pyntad och plattångad när jag var där) som inte riktigt förstod sig på däck. Konstigt nog.

Så jag satt här i ett par timmar.

image

Med den här utsikten.

image

På ett väldigt manligt däckfirmeinrett kontor medan pappa låg hemma och vilade sig lite förnöjt.

Sen åkte jag tillbaka, åt lite till paj och chillade. Dagen avslutades med en sväng till torpet för att kolla kantareller och plocka ett gäng äpplen. Sen till riksgränsen för att gå på Burger King. Det förstnämnda var riktigt riktigt trevligt och extremt idylliskt, solsken, glada hundar och doften av lite blöt skog (och jag hade såklart inte telefonen med mig så jag kunde fota). Det sistnämnda var bukfylla och sysselsättning.

Idag skall jag på begravning. IGEN. Min första borgerliga och med ljus klädsel.

Vilket gör mig totalt förvirrad.

Herregud vad jag behöver semester.

På divanen

Idag flyttade vi hem till lägenheten igen. Och normala människor brukar ju städa och göra fint innan de åker på semester för att det är skönt att komma hem till ett najs plejs och bara ha smutstvätten att ta hand om.

Så gör ju givetvis inte vi. Vi stökar ner allt vad vi orkar och sen bestämmer vi att det är dags för semester och så packar vi på tio minuter och sticker. Vilket betyder att hemkomst är för jävligt. Inte nog med att vi har med oss skräp och är deprimerade, vi blir ännu mer deprimerade av att komma hem till skräpet.

Nu har det ju visserligen varit en konstig vecka och maken har tjuvjobbat i Stockholm med familjen Universum, men jag blev ju kvar. Även kvar på båten för det var dödstrist att knata hem till lägenheten.

Det betyder att jag har ägnat eftermiddagen/kvällen åt att damma varenda litet hörn. Dammsuga, tvätta golv, bädda, packa upp, slänga skräp och gudvetvadmer. Men svettades gjorde jag. Så mycket att jag tror att jag svettades bort lite ögonbrynsfärg.

Nu dog jag. På divanen. Eller, divanen i mer modern tappning, soffan. Inte en enda kerub i törnekrona står och fläktar mig eller matar mig med praliner.

Så jag fixade det själv.

Här ligger jag och ögonbrynen och eftersvettas bland vinrankorna. Det vill säga de kärnfria köpevindruvorna. Som jag matar mig själv med.

IMG_1078

Men det funkar det med. Alldeles utmärkt faktiskt.

Och nej. Rödfärgen i ansiktet är inte solbränna. Det är svettrödhet.

Nu säger jag som varje år innan.

NÄSTA år skall jag bli vuxen och städa och fixa innan semestern så jag slipper göra det när jag kommer hem.

Påminn mig är ni snälla?

Två hundar är fler än en nalle

Men jag lovar att jag bara har med en nalle på båten. Samma nalle som alltid åker med vart det än bär hän, eftersom det är min kuddnalle. Som hundarna lånar och bär omkring på, och det får de såklart. För hundarna är söta och nallen är tålig.

Idag lyckades dock båda jyckarna ligga med nallen på två olika ställen inom en tidsrymd av mindre än fem minuter, det är något slags rekord, även för dem. Mitt egna rekord var att jag dessutom hann fota dem innan de såg kameran och sprang därifrån. De är så less på mig och kameran att jag är helt övertygad om att de dels har utvecklat något slags internt varningssystem för att kommunicera med varandra medelst telepati och dels springer de snabbare än Usain Bolt när de själva får syn på en kamera.

Jag skulle gå ner och dona med dagens inköp (mer om det sen) och på väg ner i klädkammaren (midkabinen) hittade jag Stor på sin favoritplats. Med nalle.

DSC00263

Då dog jag sötdöden och rafsade åt mig kameran snabbt som attan. Notera gärna att det går att se att han har hunnit öppna ena ögat, trots att jag var snabbare än blixten.

Sen stod jag nere i klädkammarmidkabinen och sorterade smutsiga kläder, nya kläder, rena kläder och kläder med hundsaliv som Liten burit omkring men som ändå är rena, i olika högar.

Och så råkade jag titta upp. Där låg Liten och nallen.

DSC00265

På inte alls samma ställe. Och så dog jag sötdöden igen, medan jag funderade på om nallar förökar sig eller flyttar på sig av sig själva.

Det var väl ungefär det jag ville visa, eftersom det var dagens höjdpunkter. Övrig tid har gått åt till att shoppa en sjuuuukt snygg jeansväst från Ralph Lauren med 70% rea (fem minuter), äta en väldigt god köttbit (tio minuter), äta dagens glass (tjugo minuter – glass skall avnjutas), klura över vilket försäkringsbolag som ger bästa livförsäkringen på maken med snabbast utdelning, låg premie och hög avkastning vid mystiskt försvinnande (13 timmar) och sedan titta på sjökortet vilken plats i Kosterfjorden som är allra djupast och säkrast att dumpa…eh…barlast på utan att…barlasten…flyter upp igen (270 meter, just saying) (14 timmar and counting).

Jamen det var väl min dag.

Jo, det regnade lite med. Ytterst lite. Oviktigt lite faktiskt.

Men västen var fantastiskt viktig. Och så billig att jag faktiskt tjänade på att köpa den.

Däremot glömde jag köpa kilklacks-Uggsen idag med, trots att jag var inne i just den affären.

Men nu har jag ju faktiskt shoppat trosor, väst och Acqua Limone-tröja.

Man skall inte ta i så man spricker när man har semester.

Ett kungarike för ett lass glass?

Men jag gnäller inte. Däremot tycker hundarna att det är rätt pestigt. Så länge de inte får ligga och svalka sig.

Idag kollade jag väderrapporten för första gången sen i april, för att det mumlades om dåligt väder. Och mycket riktigt, så här såg det ut på SMHI.

20140803-153355-56035521.jpg

Jamen då passar vi på att knata iväg med hundarna och köpa trosor innan det börjar hällregna. Tänkte vi. Och det är inte särskilt långt till tanttrosaffären.

När vi kom dit rann det svett i ansiktet på mig och Stor lade sig groda i skuggan för att kyla magen utanför affären. Sen vägrade han resa sig för att gå med tillbaka till båten. Det var först vid verbal glassmuta han reste sig och gick med.

Tillbaka på båten ser det ut så här.

Jag ställde först hundarna under duschen för att kyla ner dem, sen lade de sig och flåsade, bredvid duschslangen.

20140803-153832-56312693.jpg

Sen duschade jag mig själv i pälsen. För att kyla skallen.

20140803-153916-56356562.jpg

Det där röda i ansiktet är inte solbränna, det är överhettning. Det våta är svett.

Jag vet inte riktigt, men den där åskan ser ut att ha stannat på vägen någonstans. För här ser den inte ut att vara.

Däremot påstod Mona att det hade åskat i Stockholm, där det enligt SMHI skulle vara värmebölja och knallsol.

Jag SKALL bli meteorolog när jag blir stor.

Det enda jobbet man får betalt för att ha fel. Mest hela tiden.

Men jag är djupt och innerligt tacksam över att de där feljobbarna inte jobbar som kirurger, eller något annat viktigt.

Ursäkta, men nu skall jag gå och stoppa huvudet i frysboxen en stund.

När man shoppar av medlidande

Och en helt vanlig lördag i Fjällbacka. Inte en endaste gång har jag blivit mördad av Läckberg heller.

Det uschliga vädret håller sig borta, och jag håller alla tummar och tår för att det fortsätter så, för just nu sitter jag med fötterna i högläge iklädd linne och shorts på akterdäck och kikar på semesterflanerare på bryggan. Orimligt trevligt och numera en behaglig temperatur.

Den där temperaturen var däremot inte fullt så behaglig förut, det var bara 33,3 grader på båten och vi höll på att få solsting hela bunten. Då var det dags att ta gummibåten och dra ut för att bada. Sommar i Sverige och det är 25 grader i vattnet. TJUGOFEM? Det är det ju knappt i badkaret hemma?

Hela familjen klädde på sig flytvästar och drog ut för att gömma oss bakom närmsta holme. För att inte bli misstagna för knölvalar.

Liten åkte därmed gummibåt med motor för första gången (innan har vi bara tagit fan i båten och rott runt med honom) och han älskade det.

DSC00227-2

Fartvinden i håret och den genusmedvetna flytvästen.

Sen mötte vi en båts svallvågor och han fick vatten i näsan. Och på hela huvudet.

DSC00228-2

Då såg han ut som att det minsann var planerat och inte ett dugg pinsamt. Han skulle ändå hostat lite även om han inte hade blivit plaskblöt. Faktiskt.

Och så badade vi. Först maken och när jag hade sjåpat klart (och blivit dragen i benet av han den där som redan var i vattnet) även jag.

DSC00229-2

Och det var ljuvligt. Efter att ha suttit i en 33-gradig båt hade det nästan varit ljuvligt även om det inte hade varit 25 grader i vattnet.

Efter ett par minuter i vattnet slog det mig att jag aldrig hade badat från gummibåten förut. Och att den inte har en badstege. Nu kan man kanske TRO att det är en enkel match att skutta upp i en liten gummibåt. Det trodde nog jag också. Ända tills jag låg där och kikade upp över kanten på vad som i det läget såg ut som ett jäkla containerfartyg. Ingenting finns det att hålla sig i heller.

Maken satt och fnissade i båten.

DSC00231-2

Jamen om jag håller i den här då?

Näe, det funkade faktiskt inte alls. Och någonstans där blev jag anklagad för att vara graciös som ett kassaskåp.

DSC00232-2

Då blev jag sur, knep ihop ögonen och muttrade saker som varken syns eller hörs bakom gummibåten.

Sen blickade jag tillbaka mot hamnen och funderade på om jag möjligen kunde simma tillbaka…

DSC00235

…eller kanske låta mig släpas efter båten.

Men efter draghjälp från maken, där jag kände mig som en strandad val i just kassaskåpsformat, så kom jag ombord igen. Och slapp bli släpad i hamn.

Väl tillbaka upptäckte jag att det var slut på rena trosor. Jag som alltid och utan undantag packar för mycket tog bara med mig en liten strandväska på den här semestern. För att bevisa för maken att jag har blivit en rockstjärna på att packa.

Jo det funkade ju bra. Igår upptäckte jag att jag inte hade tagit med mig något linne och fick köpa det, häromdagen upptäckte jag att jag hade glömt badkläder och fick bada i mässingen (det vägrar jag köpa för jag hatar det), så det var bara att gå kommando under shortsen.

Av någon anledning känns det som att uttrycket “gå kommando” för att handla trosor får en helt annan innebörd när man knatar iväg i kamoshorts och knallgula Doc Martens (den lyckan när jag hittade dem på båten och fick ner den svullna tån så jag slapp gå i tantskor).

DSC00242-2

Det här är banne mig seriös kommando. Med lite semesterfetma.

Hittade jag några trosor?

Icke då. Den enda affären som sålde trosor hade stängt en timma före jag kom upp och jag var inne i varenda affär för att fråga om de möjligen sålde underbyxor, modell ointressant i det läget, men nej.

Då kom jag in i en butik som var alldeles tom. Förutom snubben som jobbade där, och på disken låg väldigt mystiska tofflor. Typ Moon Boots-tofflor?

När det inte är 33,3 grader ute så älskar jag tofflor, så jag var ju tvungen att fråga. Och han berättade lite sorgset om tofflorna som hans kompis hade tagit fram, nya för året. De var varma, gjorda för både inomhus- och utomhusbruk. Och det var till och med halksäker sula på dem.

Men, som han sa, den här sommaren hade det ju inte direkt varit någon större efterfrågan på just tofflor. Och så tittade han på mig med vad jag inbillade mig var hundögon.

Nu sitter jag här.

20140802-202544-73544058.jpg

För jag var såjävlaklart tvungen att köpa ett par.

Jag är väldigt medveten om att de inte passar i bild alls. Det funkar inte med Moon Boots i solsken med räkätande bryggmänniskor i bakgrunden. Men han hade HUNDÖGON.

Och tittar man på förpackningen ser de ju onekligen lite fiffiga ut.

20140802-202544-73544342.jpg

Jag är hopplös.

Min sommarshopping har alltså bestått av nostalgitröja från Acqua Limone och vintertofflor.

Har ni vägarna förbi Fjällbacka kan jag tala om att Tång har 30% rabatt på just de tröjorna nu.

Ifall ni är fler som vill ta en trip down memory lane iklädd 90-talströja menar jag?