Igår när jag var på bokhandeln fick jag reda på att vi har en läskig författare i Strömstad. Det är sådant man får reda på när man faktiskt besöker en bokhandel irl istället för www. Min Kindle har inte talat om det för mig. Artificiell intelligens är helt enkelt inte lika medgörlig och kundvårdande som verkligheten. Den tänker helt enkelt inte utanför boxen och är dessutom ytterst diskriminerande mot svenska författare.
Här gick jag omkring och inbillade mig att vi bara hade en författare som skrev fiktion med Strömstad som bas, Gösta Unefäldt som har skrivit kriminalromaner om tjock klantig polis och kolerisk polismästare. Lite småputtrig genre med mycket fikapauser, ensamma tanter och katter. Jag vet inte ens hur många böcker han har skrivit, men jag vet att han har skrivit sedan Jesus gick i kortbyxor. Ett gäng böcker blev till och med miniserier för TV med Stefan Ljungqvist som klantpolisen och Per Oscarsson som polismästare.
Och så finns det en TILL författare som skriver böcker som inte är ett dugg småputtriga, genren är tydligen thriller. Först finns det en serie om tre böcker med läskiga titlar som “Vedergällningen”, “Vreden” och “Begäret”. Nu finns det ytterligare en bok som heter “Psykopaten”. Han har skrivit böcker i flera år utan att jag har haft en susning.
Det där med att bo på ett litet mysigt torp får en helt annan innebörd när man kikar på omslaget till den sistnämnda?
Jag har alltså inte läst någon av böckerna än. Baksidetexten till “Psykopaten” kittlar dödsskönt i kistan.
“Han hade bästa tänkbara förutsättningar när han kom till världen; godhjärtade och insiktsfulla föräldrar som gav honom kärlek, omtanke och god uppfostran. Hans uppträdande var korrekt och han visade alltid upp en vacker fasad, men allt var dock falskt. Under ytan dolde sig en äkta psykopat. Men inte bara det. I hans inre fanns också en morbid läggning. En kombination som i sinom tid gjorde honom livsfarlig. Som utbildad psykolog hade han lärt sig att dölja sina svåra störningar och kunde därför lätt vilseleda alla i sin omgivning. Under en kort period satte han skräck i den lilla staden Strömstad. Polisen, liksom allmänheten, var hela tiden steget efter. Alla stod hjälplösa och kunde inget göra.”
När jag var på Apoteket och köpte nya stödstrumpor idag åkte jag förbi bokhandeln och lånade Lise-Lottes böcker och jag ämnar ägna helgen åt att sträckläsa.
Tajmingen är bara lite usel. Igår när jag gick till bilen var det något som fick mig att vända huvudet mot den öppna ladugårdsdörren en extra gång. Sedan blev jag så rädd att jag blev skitförbannad för att jag är gift med en dåre.
Och nu skall jag börja med att läsa om vrede i min ensamhet.
I och för sig inte ett helt obekant ämne så arg som jag är nästan hela tiden.
Om jag blir oroväckande tyst kan ni väl skicka lättsamma limerickar och sådant till mig?
Trevlig helg!
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
