Nu är det fredagsmyyyys. Jag tjyvstartade, med en riktigt kulinarisk märkvärdighet.
Med ett litet hundhår ser jag nu när det redan är på väg ner i tarmsystemet. En bonuskalori jag inte visste om. Mums.
Kolla kolla. En hors d’oeuvre och varmrätt i ett. Med ett glas bubbel (Ramlösa) som apéritif. Han den där Lallerman kan slänga sig i väggen. Finncrisp med brieost och rökt skinka, vilken belöning. Så skönt det var att få motionera tänderna och käkmusklerna.
Om ni vill ha receptet är det bara att säga till. En mer poppig version av tacofredag.
Och så lite blandat material. Karin ville ha helgens outfitta. Den ser ut så här.
L som i loser.
Vill man vara lite extra fäschon skaffar man matchande hund som hoppar (har man ingen egen kan man hyra mina), medan maken tar ett artistiskt skakigt foto.
Och slutligen. Smurfmössan kommer absolut inte användas i helgen. Men för att ni skall få en försmak på hur himla trendkänslig jag är så kommer jag visa förra vinterns barnmössa. En muffins på huvudet.
Så här glad var jag när jag hade köpt den.
Sen när det blev kallt tog jag på mig mössan och gick på fest.
Gemene man brukar ha vissa åsikter om mina olika huvudbonader. Jag älskar dem. Och jag älskar folk som älskar dem ihop med mig lite mer.
Förvånansvärt nog älskar maken mig lika mycket både med och utan mössa.
Jag är osäker på om det är genomgående positivt. För det kan även betyda att han sällan kollar hur jag verkligen ser ut.
Det kan hända att jag lider lite av brist på självinsikt jag med.
Men bara ytterst lite.
