Tomten kom tidigt i år!

Tack för infon om förbundskaptener. Men jag fattar ändå inte riktigt, Bengan var ju klädd i träningsoverall och mer… med i matchen? Medan Snusk-Svennis och Hamrén ser ut som nobelpristagare?

Såg ni förresten Markoolios sjungande utanför hotellet? JÄTTEROLIGT var det.

Och jag vet att jag är dödstrist fortfarande, jag skall förhoppningsvis till farbror doktorn imorgon och bli frisk och rolig igen.

MEN…under tiden kan jag visa vad som kom med posten idag. Den uppblåsbara tvåmeters tomten. Med hulakjol. Som med andra ord redan till helgen skall stå på akterdäck och vinka till de som går på strandpromenaden.

1.  Jösses som jag längtar.
2. Fan ta mig själv om jag inte är frisk och kan smyga ute och kolla reaktionerna på folk.
3. Målet är att båten skall hamna i lokaltidningen. Igen. Fast förra gången var det inte lika kul. Då var det inbrott medan vi låg och sov. I båten. Skitroligt att vakna till att någon har knatat omkring och snott grejor en meter ifrån vår sovplats. Framför allt jättekul att de snodde min dator som jag inte hade backup på. För jag är ju en skillad datanörd så sånt händer ju inte mig. Jo, jag har backup nu. Man lär så länge man lever.

En väl förpackad hulatomte. Längtar ni med? Jag älskar eBay osunt mycket.

bild(16)

Och hörrni, idag har jag inte glömt att det är Montazami. Skall vi kolla?

Uppdaterat:

Maken kunde inte hålla sig från att packa upp tomteskrället för att klura på vad han skall köpa för att få rätt ström till den. Han är mer nyfiken än jag.

bild(18)

Ja, jag smygfotar alltid honom. Ibland står han inte still.

bild(17)

Nu står den lilla raringen här. Och jag ber om ursäkt, han är inte två meter utan “bara” 1,8. Två centimeter längre än jag. Som vi skall hula ihop i vinter.

Vad i hela friden är en förbundskapten?

Den enda sport jag har någorlunda koll på är handboll. Av den enkla anledningen att jag har spelat det. Och där händer det något, det är massvis med mål, hårda tag och en galen energi. Och det gamla landslaget med Slangen var sjukt bra. Där tar mitt sportintresse slut. Och med någorlunda menar jag verkligen någorlunda. Jag kollar om Sverige spelar VM-final. Jamen ungefär så.

Nu spelas det tydligen fotboll. Elva grabbar på en skiiiiiitstor gräsmatta som till synes helt okontrollerat springer omkring. Och det bara springs och springs utan att det blir mål. Sen gör Zlatan något magiskt. Och det hamnar på löpsedlarna.

Okay. Jag är väl lite tacksam över att maken inte är sportintresserad. För att sitta och tjoa till en fotbollsmatch är inte min kopp te alls.

Men till min undring. Hela vägen till Göteborg lyssnade vi på P1, och det var en kort intervju med Eric Hamrén. Han är tydligen förbundskapten för de där gräsmattespringarna. Och det är en match kvar som landslaget måste vinna för att komma till VM? Förlorar de den så får de inte vara med och leka med de stora grabbarna, plus att Eric får sparken. Eller snarare, hans kontrakt går ut.

Vad i hela friden gör en förbundskapten? Han är ju inte ute och springer med dem på plan?

Är han en snubbe som bara är sjukt bra på teorifotboll? En gubbe som spelar FIFA fast i verkligheten?

Och Snusk-Svennis var väl förbundskapten i England?

Jag fattar verkligen inte.

Nån som känner sig manad att förklara?

Nu är jag less på att vara sjuk!

För jag har ju egentligen massor av saker att berätta. Som jag kommer glömma av om jag skall gå omring med fetvadd i hjärnan.

En sak kan jag berätta. Ni vet det där förhatliga pendlandet? Hus i Gbg och liten lägenhet i Strömstad? I december är det dags att sluta pendla och bosätta sig i Strömstad. I lägenheten. Som är runt 60 m3.

Vad är oddsen att två med hetsigt humör kommer klara att bo ihop på 60 kvadrat?

Där sovrummet ligger i anslutning till vardagsrummet och man har en make som tittar på TV med pensionärsvolym DYGNET RUNT? I skrivande stund ser TV:n ut så här.

bild 1(2)

Ett jätteointressant program som handlar om kranar som kan lyfta jättemycket vikter.

Medan maken ser ut så här.

bild 2(3)

Ja, han snarkar och sover. Med fjärrkontrollen på magen.

Vi skulle antagligen kunna ryka ihop även om vi bodde i ett slott, men 60 kvadrat känns lite väl vågat va?

I mitten av december slutar vi pendla varje helg.

Och i mitten av januari skiljer vi oss antagligen.

Jag blir hellre jagad av vargar

Eller kanske inte. Men det är ett close call.

Jag är lite tvärtom, jag sover ytterst uselt när jag har feber, och natten till igår sov jag max en timma. Man skulle kunna säga att jag var lite bängo i skallen igår. Och svinförbannad på maken. Vad är grejen med karlar och sättet de väsnas på nätterna? Och det måste bli värre med åldern, för jag kan inte för mitt liv minnas att pojkvänner från yngre tider lät som sågverk på nätterna?

Kommer ni ihåg min räddning från i somras? Hörlurarna? Det var dags för dem igår kväll igen.

20131117-110755.jpg
Förkylningsvagel i ögat och munsår. Snyggheten personifierad.

Som jag har sovit. Men jävlar vilka drömmar man får när man blandar ljudbok (Cirkeln) och feber. Jag vaknade medan jag höll på att såga av mig mitt ben med en sån där liten figursåg man hade i träslöjden. För att bevisa att jag kunde vara en supermodell även utan ett ben. Och jag hade leopardtofflor.

Jag är lika slut i kolan idag, och vet inte riktigt vilket som är värst. Att inte sova alls eller drömma fullständigt absurda drömmar.

Det blir en stillsam söndag.

Vad gör ni?

Jomen jag lever

Herregud vilka toppar och dalar. Jag vill bara mest rapportera att jag lever men är sjuk, maken lever snart inte alls eftersom det där rosaskimrande återseendet igår litegrand suddades ut av en helvaken natt lyssnandes till en kakafoni av snarkningar, klapprande tänder, argt sömnprat och fjärtar som muskötskott.

Och det var nästan världens längsta mening.

I övrigt besparar jag er bild till det här inlägget, jag har en, men den är väldigt otrevlig.

Hasade mig ut på markerna i skogen med två jävligt uttråkade hundar, de fick upp spår och drog som en avlöning. Nu pratar vi om hundar som i vanliga fall inte hittar en godisbit om den så ligger framför näsan på dem, så det var en smula förvånande. Och det var bara att glömma att de kom på inkallning.

Knatade efter, såg en jäkla massa fågelfjädrar, trodde jag. Det var det inte. Det var päls. För hundarna stod och stirrade på bakpartiet av vad som en gång varit Bambi men som numera var Bambis lik, dagsfärskt och lemlästat av en varg.

Först tog jag upp kameran och fotade. Sen kom jag på att det var jävligt mycket läge att dra därifrån, MED hundarna.

Det känns ju fint. Med varg runt vårt torp i skogen. Där hundarna alltid springer lösa. Jomensåatte?

Sen feberfrossade jag mig själv till sömns på soffan.

Nu skall jag förflytta min sorgliga lekamen in i sängen.

Man får sjukt mycket bloggmaterial när man gör inget alls och är en ynkedom.