Hörrni, minns ni Linn från kommentarerna? Som var i västindien och uppdaterade oss om dagarna med sin PT Manuel och paraplydrinkar?
Som även svor dyrt och heligt på att hon skulle starta en blogg men däremot inte fick tummen ur arslet.
I alla fulla fall, trots att hon var en lögnhals när det gällde bloggskapandet så har hon andra fantastiska sidor. Hon är en katträddare och jag älskar människor som älskar djur så till den milda grad att de gör ALLT för att djur som, bokstavligt talat, har hamnat på tippen faktiskt får leva vidare.
För en dryg vecka sedan hittades fyra kattungar på en soptipp. TRE dagar gamla. Men tack och lov så levde de. Någon vänlig själ lämnade in dem på Blå Stjärnans Djursjukhus i Gbg, de skulle avlivas, men först blev Linn tillfrågad om hon kunde ta hand om dem och det gjorde hon såklart. Linn är med i en grupp som heter Åbykatterna som, med hjälp av egna pengar och donationer, tar hand om hemlösa katter. Ni vet vaccinering, kastrering, chippning och annat sådant som kostar multum. Något som inte hade behövts om det inte hade varit för att IDIOTER skaffar katt utan att fundera på att de är levande varelser.
Nu bor de hemma hos Linn som matar dem (med svindyr mjölkersättning) och får vara deras kattmamma dygnet runt eftersom de inte har någon mamma. De bor i en bur i hennes säng.
Och de är hjärteknipande söta.
Man undrar hur det är möjligt att det finns människor som är sådana ärkepuckon att de slänger fyra raringar på tippen för att lämna dem att dö. Det är lite tur att jag inte vet vilka det är som gör sådana saker för då hade jag åkt dit för kinesisk tortyr.
Nu är det så här att jag tänker hjälpa Linn med småknoddarna. För att det skär i hjärtat på mig (och för att jag litegrand planerar att övertala maken om att vi faktiskt BEHÖVER en katt till i zoo:et här hemma) att folk är generellt dumma. Man får faktiskt inte lov att vara dum mot djur. Särskilt inte djurbäbisar som inte klarar sig på egen hand.
Då vill jag ju såklart ha fler som hjälper till och även om inte den här bloggen är stor, så…jamen många bäckar små…ni vet?
De behöver pengar till mjölkersättning, vaccinationer och allt sådant där. Inte bara till de här småttingarna men just nu ligger fokus på knippet med kattbäbisarna på fotot. De måste få lov att bli stora. Hem skall hittas åt dem och det är ett imponerande jobb som görs av sjukt engagerade människor. Jag önskar att jag hade kunnat göra samma jobb. Men två hundmonster och en, förvisso väldigt rar, kattflicka gör att det blir svårt att samsas i sängen.
Som sagt, det är totalt oförsvarbart att dumpa sådana här raringar. Man gör det bara inte.
Återigen, de här småkissarna behöver alltså hjälp. Det är många kissar som behöver hjälp, allt för många. Men hjälp mig att hjälpa Linn med de här är ni snälla. Vill ni skänka en slant gör det till Nordeakonto 3300 451208-8008. Vilket går till “Åbykatterna”. De finns på Facebook för er som använder er av FB.
Sen kommer de ju att behöva ett hem med. Det går inte att motstå de här ögonen.
Hur “väljer” man liksom? Rätt katt i rätt hem så småningom. Jag vill hemskt gärna ha fyra när jag ser bilderna.
Vad säger ni? Hjälper ni till?
All hjälp är bra hjälp. Nu skall jag tömma makens bankkonto och ge pengar till just de här sötnötterna i alla fall.
Undrar ni över något så kontakta Linn direkt. På mail: linn.a.nyren@gmail.com
Och när ni kontaktar henne kan ni ju påminna henne samtidigt om den där bloggen hon skulle starta.
Jag har nog aldrig varit så glad över vetskapen att ni som hänger är faktiskt är djurvänner.
För när det gäller djur är jag dödligt seriös.
Nu skall jag gå och pussa min lilla kattflicka lite extra, för att hon faktiskt fick leva trots att hon hade en rätt kass “matte” som bäbis.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
