Har varit hos optikern, alla tre som arbetade idag enades om att det var en svincool båge och jag håller med.
Jag trodde inte det skulle funka med runda små glajjor till min ansiktsform, men de här hade bredd ändå.
Nu är glas beställda, bågarna ligger hos optikern och jag hoppas järnet att jag hinner få dem före det är dags att åka på semester.
Jan Öyvind Swahn version 2.0 och själv tycker jag att de är asballa.
(Nej, man ser inte pinnen i mitten när man har dem på sig)
// Six Eyes
Det kan hända att min rara optiker hittade två återförsäljare till den lite mysko bicyclebågen i Göteborg.
Det kan även hända att jag ringde en av nämnda optiker igår för att fråga om de hade bågen. Och de var superdupertrevliga i telefon.
Då kan det hända att mannen på optikerplejset i Gbg lovade att skicka de två olika paren av Jan Öyvind Swahn-liknande brillor han hade, till mig på utlåning (rätt fascinerande – han hade ju verkligen ingen aning om vem jag var).
Nu kan det hända att posten har kommit och att jag sitter här med det ena paret på mig och fnissar ihjäl mig.
För det är töntcoolt.
Harry Potter featuring Lady Gaga, typ.
Och jag tänker vara svinelak och inte lägga in någon bild förrän jag har varit hos optikern och visar bågarna så hon kan bedöma om det är lösbart eller inte.
The Cliffhanger
Men inte nödvändigtvis i den ordningen.
Däremot sammanfattar det dagen rätt bra, eftersom den har spenderats på det mest resursslösande sättet på länge. Först pajade ju den redan pajiga datorn ännu mer när den gick med i den där Prideparaden. Regnbågsfärgade linjer över halva datorn må vara snyggt, men grymt opraktiskt när jag pysslar med grafik och detaljer.
Datorn hann knappt börja sjunga på första versen innan den sjöng den sista. Jag kanske behöver en excorsist för att kolla så inte GP varit här med sina onda andar som enbart pysslar med teknikmyteri.
Och så kom ju den efterlängtade spionkameran, som jag inte hade tid med där och då. Någon timma före SHF packade jag upp och installerade enbart för att inse att den inte var som beskrivningen på Apples sida. Man kan säga att beskrivningen på sidan var lite…missvisande. Eftersom det visade sig att den varken kunde tilta åt olika håll, zooma eller ens hade en högtalare så jag kunde ge order åt hundar, make och eventuella tjuvar och banditer på distans.
Det var ju inte riktigt som jag hade tänkt mig och det var ju heller inte helt och hållet Apples fel. Beskrivningen var bara lite kass. Men jag packade i alla fall ihop den och ringde till supporten som alltid är Så Jäkla Trevlig. Inget undantag den här gången, killen jag pratade höll med mig, vi hittade en kamera som faktiskt kunde göra det jag ville att den skulle göra och den skulle han skicka hasta pronto så jag skulle slippa vänta. Sen kommer någon annan och plockar upp returen vid dörren, kostnadsfritt såklart.
Vi pratar om ett företag som är så stort att de skulle kunna säga “tough shit, lev med det”. Men icke då. Killen gav mig till och med sin mailadress och direktnummer, ifall jag skulle behöva “en alldeles egen applekille”.
Det behöver väl alla? En alldeles egen applekille är inte fy skam. Särskilt inte när man är gift med en Windowssnubbe (när det kommer till datorer, inget annat).
När jag ändå hade dem i telefon passade jag på att fråga om mitt fodral som retat mig ett bra tag. Minns ni mitt svinsnygga iPadfodral?
Så snyggt. Så älskat. Men det har krackelerat litegrand och jag mindes inte när jag köpte det. Så jag frågade.
Jag hade visst köpt det för ett år sedan. Men nämnde ändå att det liksom har totalhavererat i “böjen”. Och bara havererar mer och mer.
Ett år liksom. Kände mig grymt osäker på om det skulle klassas som normalt slitage och erbjöd mig att skicka bild på exakt hur det hade pajat, men näerå … det behövdes inte alls … så skulle det ju inte vara så jag skulle minsann få ett nytt direkt. Dessutom hade det kommit nya färger sedan jag beställde så jag hade mage att våga fråga om jag månntro kunde få byta färg när jag ändå skulle få ett nytt. Inga problem det heller. Och återigen skulle det skickas direkt, returen kan jag skicka senare.
Och som plåster på såren skulle jag få retroaktiv rabatt på föregående order som skulle sättas in på mitt konto.
Snacka om goodwill. Snacka om kundvård.
Jag är INTE van vid att gigantiska företag behandlar småkunder på det viset.
Herregud, jag är inte ens van vid att små skitföretag behandlar sin kunder på det viset.
All kudos till Apple.
Riktigt snyggt jobbat.
Dessvärre får Big Brother vänta i ett par dagar till.
…och jag ber om ursäkt över lite sen ankomst men det har varit lite hektiskt. Dessutom lite trasiga saker som har roat sig med att lägga ännu mer krokben för mig. Det är inte bara jag som behöver semester, det verkar vara alla mina teknikprylar med.
Ni vet datorn som hänger sig hela tiden?
Sedan ett par timmar tillbaka är den, om möjligt, ännu mer svåranvänd för nu verkar grafikkortet ha ballat ur totalt. Den ser ut så här.
Den har helt enkelt gått med i någon, för mig helt okänd, Prideparad?
Vilket gör redigering och annat lite svårt, för att inte säga helt omöjligt.
Men just NU tar jag ett break från teknikmyteri och så kör vi.
Puma Swede möter Gunilla Persson.
Det vattnas redan i munnen på mig.
Nu kör vi!
En liten man kom trots landsortsbelägenhet och ringde på dörren med det här paketet alldeles nyss.
Nu har jag stora problem. Jag vill hemskt gärna fokusera på kamerainstallation hasta pronto men har återigen datorproblem. Nya sådana. Grafikkortet verkar ha pajat alldeles av sig själv och jag har numera randig skärm. Det är skitsvårt att pilla med grafisk layout när man har fina regnbågsfärgade ränder på skärmen.
Och så har jag lite andra saker att göra som de där ränderna hindrar mig från att göra.
Fatta hur svårt det är att prioritera nu. För mitt i allt det här är det dessutom upptakt och förberedelser för kvällens Hollywoodfruar (tyckte jag såg på reklamen att Puma Swede dyker upp idag, en orgie i Perssonskt excorsism får man anta?).
Hur gör jag nu då?