Okay, nu är jag officiellt skitless på att vara sjuk för det är DÖDSTRIST. Och så får man lite ont i bröstbenet efter hosta (för att man är så vältränad to begin with antar jag).
Men jag tror att jag har listat ut vem (vilka) jag skall skylla på för att jag känner mig lite frisk och sen blir sjuk igen. Eftersom det är helt nödvändigt att skylla på något. Dessvärre var telefonen stendöd imorse så jag kunde inte fota de skyldiga, men det LÄR hända igen eftersom det händer varje natt när det är lite kyligt. Jag har två hundar som sover raklånga på tvären över mitt täcke och jag vaknar av att jag ligger som en liten liten boll under den ynkliga bit täcke som finns kvar till mig.
Nu kommer dagens första fundering, som jag funderar över varje kylslagen morgon, varför i hela friden ligger båda jyckarna PÅ mitt täcke (med mig under) när det finns en hel säng i Tempurmaterial att välja istället?
Anledningen till att jag undrar just det är inte för att jag på något vis inte är införstådd med hundars förkärlek att ligga nära och ta ruskigt stor plats. Mer för att mitt täcke rimligtvis borde vara svinobekvämt att ligga på, eftersom det är ett bolltäcke som ser ut så här.
Bollarna ligger alltså inuti täcket. Och de är ju rätt stora som synes (bilden är lånad från komikapp.se). Det är så många bollar inuti täcket att det väger tio kilo, vilket betyder att jag typ sover under Ikeas bollhav (om det nu finns kvar?).
Uppe på mig och det buckliga tiokilos täcket ligger alltså två hundar totalt raklånga på rygg, trots att det finns gott om plats att sova på mjuka täcken och Tempur?
Det kan ju bara inte vara bekvämt?
Vi snackar alltså om hundar som i normala fall sover på siden och sammet.
Det betyder att de, sedan klippning och väderomslag, tar hejdlöst mycket täcke och att jag tydligen anpassar mig efter dem utan att vara medveten om det. Medveten blir jag först i arla morgontimma när jag vaknar på grund av a) ihjälfrysning av x antal kroppsdelar som har hamnat utanför täcket och b) fullkomligt o-sovbar ställning. Då går man upp, försöker sträcka ut sina ihoptrasslade leder och sedan googlar man efter obekväma sovställningar med hund för att försöka beskriva “att sova med hund” och hittar den här.
Visst. Vid första anblicken stämmer den någorlunda. Åtminstone de tre nedersta.
Om man bara bortser ifrån att det faktiskt ser hyfsat BEKVÄMT ut för matten i sängen. Hon sover faktiskt medan hunden anpassar sig. Det stämmer absolut inte med verkligheten.
Och eftersom det såg ut så här imorse när jag försökte fota att jag inte fick plats.
Så ritade jag en egen teckning av hur det ser ut i den här verkligheten.
Täcket får ni bara tänka er vart det har tagit vägen och hur det ligger med två knôiga hundar som dessutom väger tre gånger egen vikt i avslappnat tillstånd och är minst två meter långa.
Så ja. Jag skyller lite på hundarna. Jag tror att jag hade sluppit varv två av influensa om jag inte hade frusit så förbaskat nattetid pga täckestjälande hundar. Jag hade definitivt inte haft extra ont i lederna om inte de hade använt mig som madrass. Droppen kom imorse när jag vaknade före tuppen (på en SÖNDAG) och dessutom hade en arm och en fot som hade somnat eftersom de hade legat i samma ställning gudvethurlänge och strypt all möjlig blodtillförsel.
Jag önskar att jag hade haft “the watchful guardian”.
Och det finns inte en chans att “the wake up an love me” händer här.
Eller jo det gör det. Men då är det jag som lägger mig och kärleksbombar hundarna för att DE skall vakna. Inte tvärtom.
Jag skall byta båda mot en chihuahua. Eller en vandrande pinne.
Nån som känner igen sig?
