Vilket alltså inte betyder att den har flyttat upp en våning och blivit spänstig, det betyder att den är tillbaka i rätt kommun och åter fastcementerad i soffan. Soffan där det finns internet.
Vardagslyx – internet, som jag har saknat dig!
Jag lovar att berätta allt spännande imorgon, för OJ så mycket spännande det har hänt, men först måste jag bara kasta ur mig en skitsnabb fråga innan ögonen går mer i kors än vanligt.
Behovet av en ny serie att kolla på vid läggdags är stort. Så. Breaking Bad har jag funderat på väldigt länge men aldrig kommit till skott.
Är den bra eller har ni andra förslag?
JUST DET! Apropå serier. Vi måste ju kolla på Gunilla Persson i Stjärnorna på Slottet tillsammans.
Någon som har koll på när det är premiär?
// Väldigt Viktiga Funderingar Inför Helgen
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
Jag är i Gbg, där finns inget internet förutom lite begränsat 3G så jag ber om ursäkt.
Men jag är glad över mina två dagar här med tillhörande rehab och sjukgymnastik. Jag ser handframtiden an med viss positivism och DET var längesedan den här bittra sömnlösa kärringen var positiv till … något.
Så positiv att jag faktiskt planerar en snabbvisit på båtmässan. För att välja båtmodell tills det är dags att gå i pension.
Jag återkommer när uppkopplingen slutar motarbeta mig.
Hoppas ni har det bra och är friska och krya och glada 🙂
PS: Jag är fortfarande ORIMLIGT nöjd med min tatuering. Så nu kommer jag ta ett stenåldersgrepp på både Behå-Helene och Enlisailivet och göra en heldag med er hos bästa bästa tatueringskonstnären.
Förbered er. Man vet inte när jag kidnappar er 😉
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
En sån DÄR natt hade jag natten till idag. Jag gick och lade mig och följde samma manual som alla andra nätter, ner under täcket, två hundar på fötterna, på med ljudbok och sen spela Candy Crush tills jag somnar ifrån paddan och slår mig själv i ansiktet med den. Det var i alla fall planen. Same procedure as every night.
Men John Blund skippade mig igår och det gick bara INTE att somna.
När klockan blev halvtre gav jag upp och förflyttade mig till soffan. Där är katten och planen var att byta 2 x 20 kilo hund på benen mot 3 kilo katt för att få det lite mer bekvämt. Men näe, det där med sömn var bara att fetglömma. Jag spenderade natten med att lyssna klart på en ljudbok och påbörja en ny (Hammarbyserien, klart hövärd) och gick upp halvåtta.
Jag tror jag har slagit världsrekord i tröttma idag, fram till lunch. Sen kom andra andningen och jag blev svineffektiv och pigg?
Det gick över. Nu har jag suttit sedan klockan fem och samtalat med mig själv om det inte är dags att nana kudde. Men jag tyckte att fem på eftermiddagen var väl tidigt och så vill jag gärna se på sjöräddarna halvåtta.
Jag vet inte, men att lägga sig och kolla på tv känns som ett hyfsat tröstlöst projekt efter att ha varit vaken i två dygn va?
Nu skall jag äta. Sen skall jag troligen snarka timmerstockar på soffan tills imorgon. Under tiden får ni kika på yetihundarna.
Liten som Maverick i Top Gun när han kör en fly by.
Och båda i slow motion. Stor ser aningens … baktung ut?
Det blir helt enkelt inte bättre än så här idag.
Hjärnan har redan checkat ut och väntar bara på att kroppen skall följa efter.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
Det var ju precis lika roligt som vanligt att komma dit. Gissningsvis var det den rodnande mamsellen som svettades, inte nervositeten?
Att gå till Hootchiecoo är som att sätta sig i någons vardagsrum på en fika och prata skit, med skillnaden att på en vanlig fika är det högst ovanligt att någon ritar på ens arm. Med en grej som låter som en symaskin. Men annars är det exakt som en fika och trevlig pratstund. Tyst är det definitivt inte och att tatuera sig samtidigt som man löser det ena världsproblemet efter det andra är … sjukt trevligt helt enkelt. Han borde ta en extrapeng i timman för trevlighetsfaktorn och ytterligare en extrapeng för att det fanns en oerhört rar sällskapshund i studion. Som jag GLÖMDE fotografera *duckar för rutten tomatkastning*, men hon gav mig mer tungkyssar än jag fått under ett helt äktenskap.
Så, ja … det har varit en jättebra dag. Och jag hade aldrig kunnat räkna ut resultatet eller ens tänka ut det själv på förhand, men här är den absolut finaste delen, alldeles nygjord innan jag fick armen i gladpack.
Jag är svinnöjd. Ni får se den i sin helhet när den har läkt klart (cliffhanger), men den går runt hela handleden och ramar verkligen in.
Som bonusmaterial passade jag på att filma de enda 20 sekunder som vi var någorlunda tysta. Ifall ni undrar vad som avhandlas just under filmen så var det att jag råkade tappa min snusdosa och den rullade iväg över hela golvet. Praktiskt nog när man lämpligtvis bör sitta still och inte springa omkring i rummet och hämta bortrullade saker.
Sedär. Nålskräck har inget med tatueringar att göra, fattar ni nu vad jag menar med att det bara känns som om någon kliar hårt med en nagel fast inte så hårt att det gör ett dugg ont?
Jag skall släpa hit dig Behå-Helene, så är det bara.
Nu skall armen se ut som vaccumförpackad fläskfilé i 48 timmar sen får ni se resten av resultatet.
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
För snart bär det av till käre tatueraren, vilket brukar ge mig förväntansfulla fjärilar i magen i flera dagar innan och sedan kör jag dit och känner mig som ett barn på julafton.
Allt det där ovanstående har jag haft de senaste dagarna.
Men idag nervössvettas jag. Inför något jag tycker är skitroligt? Och andas i fyrkant. Väldigt motstridigt att känna sig som ett barn på julafton samtidigt som jag nervössvettas. Inför något som varken gör ont eller är farligt.
Det måste ha hänt något när jag tog steget närmare 50 än 40?
Jag är GAMMAL.
Och ja, ni skall få vara med under tiden.
Det roliga är att den lagvigde tatueringshataren har varit engagerad i att välja färger och motiv?
Jag har två teorier, antingen har han gett upp totalt och börjar tycka att det är rätt okay ändå (utan att erkänna det), det andra alternativet är att han i smyg filar på skilsmässopappren och faktiskt struntar i hur jag ser ut?
Med tanke på hur HÖGLJUTT han har protesterat de senaste fyra tatueringarna liksom?
Om man mot all förmodan skulle vilja dela på andra sociala media kan man göra det här. Men bara om man verkligen vill.
