En måndagsnoja (titta inte om ni råkar ha öronfobi)

Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara det här utan pedagogiska filmer, det finns en gräns för hur målande en text kan vara. Här går min gräns tydligen.

Imorse när jag vaknade hade jag rejält ont i skallen. Jag ligger ju väldigt still oavsett om jag sover eller är vaken (mest när jag sover) och örat jag hade mot kudden hade vikt sig. Oklart hur många timmar jag har legat på ett hopvikt öra, men tillräckligt många för att det skulle göra dra åt helvete-ont.

Det här är alltså något jag aldrig någonsin funderat över, men mina öron är inte särskilt formbara. Precis som jag trodde att alla öron var. En sådan där vardaglig grej man aldrig någonsin reflekterar över. Ett öra är ett öra liksom?

Men när jag kom ner med mitt ömmande öra och skulle förklara för gardinmannen varför jag hade ont i skallen gjorde jag det handgripligt. Jag vek hans öra för att visa hur jag hade legat på kudden.

DÖM om min förvåning när hans öra var mjukt som ett hundöra. Det var hur vikbart som helst, som om det inte fanns något brosk i örat alls, medan mitt öra känns stenhårt i jämförelse. Mitt öra går inte att bända och vika hur som helst, mitt öra är tjockt och hårt. Hans öra var tunt och mjukt. Som jag tror att Dumbos öron känns.

Då fick jag en helt ny vardagsnoja tack så mycket. Ungefär som när jag upptäckte att mina näsborrar var ojämnt stora och den ena ser ut som Vänern medan den andra ser ut som Vättern. Jag har även nojat över längden på mina tår.

Kolla här så hajar ni. Här är lösöret (kan inte hejda min Oldsbergska sida).

Och här är mitt spänstiga öra som inte går att vika hur som helst.

Det här skulle kunna vara världens mest meningslösa blogg. Men jag måste ju dela med mig av mina vardagsnojor. Saker som ter sig så självklara att man aldrig tänker på dem och sedan när man börjar tänka på dem kan man inte sluta.

Är det åldersrelaterat? Könsbundet? Är det mer normalt att ha formbara öron eller har man motsträviga öron?

Så. Nu behöver jag hjälp med att samla empiri. Ni som har partner i någon form kan med fördel kolla spänstigheten i deras öron med och rapportera status på örat, ålder och kön. Kompisar bör givetvis också undersökas. Och barn! Givetvis barn.

Det jag egentligen vill med det här inlägget är väl att ta reda på vad som är norm (och kanske få mig att sluta noja).

Örat har aldrig haft större betydelse än en trist måndag i oktober.

// Behöver jag lösöreförsäkring?

Ps. Ja, ibland har jag en tålmodig make. Oftast inte faktiskt. Men ibland glimrar han (och suckar jättemycket åt mig och mina akut fixa idéer).

0 thoughts on “En måndagsnoja (titta inte om ni råkar ha öronfobi)

  • Hmmm, empiri säger att du icke är normen. Jag, kvinna i mina bästa år har öron som din make. Alltså har det inget med kön att göra och egentligen inte så mycket med ålder heller eftersom vi väl alla är nästan i samma bästa år.

    Vänta! Springer ner till maken då jag jobbar i samma byggnad som honom idag…
    Nej, samma vikbarhet, 10 år äldre.

    Barnen kan inte kollas in för närvarande. Skulle tro att de har likadana öron som sina föräldrar dock…

    Då kommer den stora frågan, varför är dina öron så in i bänken styva?

    • Fniss. Det gläder mig oerhört att du i alla fall tog över nojan med samma frenesi. Men jag trodde kanske inte att mjuka öron var norm. Vad fasen? Om jag hade brottats och fått blomkålsöron hade jag förstått det, men är jag ENSAM om att inte ha hundöron alltså? Du måste kolla barnen!

  • Hmm mina öron är lika mjuka som mannens (din alltså) och jag vet med bestämdhet att sambon också har fladderöron 🙂
    Dessutom har han fladder-öronsnibbar där mina är mer fastsatta…. hmm
    Vet att det kan vara en otrolig skillnad på öronsnibbar men öron???

    • Men vad i hela friden? Och HUR kan du redan veta att sambon har fladderöron, vet man sånt? Jag vet det uppenbarligen inte och visste inte ens att mina egna öron var så himla hårda?

      Och ja, örsnibbar visste jag att det fanns typ hängande och ohängande. Men ÖRON?

  • Hmm, mina är någonstans mitt emellan dina och din makes. Kan inte kola makens öron då jag tjuvläser på jobbet. Men kollegornas skiftar från mellan till mjuka…. Dvs de jag har kollat. Vi är dock totalt ca 250 st. Räcker det med de 10 jag har kollat?

  • “Öronmusslans veckbildning, form och ställning varierar mycket individer emellan och är starkt ärftligt betingade.” (Ur “Halsen och huvudets deskriptiva och topografiska anatomi”). Men hårdheten? Räknas den in i påståendet? Fyra medicinska läroböcker senare vet jag ungefär lika lite om det som innan, men jag försökte! (Ja, jag prokrastinerar som vanligt…)
    Själv är jag kvinna, 31, med öron någonstans mittemellan dig och maken. Bonusinfo 1: Känner en man, 32, som när han var yngre hade som partytrick att liksom vika ihop ytterörat och knöla in det “i själva örat” så att det fastnade så. Mjukaste öronen jag nånsin känt…
    Bonusinfo 2: Min favvomuskel (i alla fall namnmässigt) sitter i örat. Musculus tragicus på latin. Går ju inte att låta bli att gilla den stackarn! 🙂

    • HAHAHAHA! Vilken jättrerolig muskel. En tragisk muskel i örat alltså?

      Jag är i alla fall jätteglad att du prokrastinerar, även om det enda vi kan konstatera med säkerhet är att det typ är ärftligt? Jag måste alltså även kolla mamma och mormor för alls kunna utesluta ålder här?

    • Fniss. Rena rama festivalröstningen juh. Det betyder alltså att ärftligheten har varit 50/50 hos er. Man undrar vilket öra som är mest dominant nu då.

  • Nu har jag undersökt. Jag, Junior och Minior har sådär halvhårda öron. Det går definitivt att vika ihop dem, men det går absolut inte att rulla ihop dem. Det går däremot att göra med Miniors kompis’ öra. Sen kunde hon inte sluta skratta.

    Och nej, jag förklarade inte varför jag var tvungen att provvika deras öron. Något ska de väl ha att fundera på?

    • Haha! Jag vill veta om kidsen kommer fram till varför mamma (och kompis mamma) attackerar dem och faktiskt försöker rulla ihop öronen på dem utan någon som helst förklaring. Gränslöst roligt blev det i mitt huvud. Och kittligt.

      • Njäe, jag har fortfarande inte sagt något och de verkar ha kategoriserat det som “galen morsas obegripliga härjningar” eller nåt och frågade inte ens när de väl slutat skratta. Kittligt blev det. Och förmodligen aningen pinsamt, eftersom det var andra gången öht som jag träffade den här kompisen. *moahaha*

  • Haha, tänkte precis kommentera den tålmodige maken!

    Har varken man eller barn hemma så jag kan inte kolla deras öron, men mina egna skulle jag säga är ett mellanting av dina och din makes.

    • Mellanting/mjuk verkar vara norm hittills. Det här kanske kan förklara varför jag inte kan ha sådana där in ear-hörlurar. Ditt uppdrag är att kolla man och barn när de behagar dyka upp 😉

      Och ja, han är förvånansvärt tålmodig med vissa av mina dumheter och SJUKT otålmodig med såååå mycket annat. Man får välja ett bra tillfälle helt enkelt, vilket inte är helt enkelt 🙂

      • Maken mellanting, dotter mellanting, son mjuka (fast inte så mjuka som din makes).

        Jag och dottern kan ju inte heller ha såna lurar, så det kan mycket väl vara pga öronkonsistens. 😉 Såg även att flera skrivit om onda öron pga kuddar och då kom jag och tänka på att jag brukar ha ont om jag råkat somna på makens hårda axel.

  • Var ju tvungen att kolla :). Inte riktigt lika hårt som ditt men nästan. Maken däremot bröt jag nästan örat på, hoppsan på den liksom. Han hade alltså hårdare än du ser ut att ha på filmen. Då kom nästa fråga, kan man bryta av brosket i örat, och läker det då? Kan läkarna hjälpa till med gips eller?!

  • Har alltid ansett mig normal, och kan efter noggrann undersökning konstatera att mina öron är stenhårda. Vad gäller tårna är tumtån kortare än pektån, vilket i sin tur anses vara ett tecken på intelligens….:)

  • Du startar en mindre folkrörelse här! Jag var tvungen att testa också, jag har rätt halvhårda öron och maken betydligt mjukare. Jag kände på hans vänstra sida där han ändå inte har så bra känsel. Och stavningen rättade ‘halvhårda’ till halvhågad, vad nu det skulle vara.

    • Små folkrörelser är himla bra faktiskt 🙂 Om man inte är halvhågad. Jag vet inte heller vad det är?

      Tur kanske att han har lite sämre känsel där, det känns som att det hade blivit jobbigt att förklara?

      • Nä då, jag förklarade att det var den fantastiska människan i Strömstad, så det var inga problem.
        Och näsborrarna är ett klassiskt samtalsämne här hemma. ALLA människor har ojämna. Det bara är så. Take my word for it.

        • Fniss! Arma maken. Som får på örat pga okänd människa i Strömstad.

          Varför är näsborrarna olika då, jag förstår det verkligen inte?

  • Eftersom jag inte lyckats somna ännu då jag ligger o funderar på öronvikningar istället

    Så eftersom jag inte har man & barn att testa på och är nog bäst jag låter bli gamlingarnas öron på jobbet inatt så fick det bli en statusförfrågan på fejjan istället 😀

  • nu börjar jag undra om du har total demens … huuuuur många ggr har vi inte snackat om detta med hårda öron? jag har ju precis lika hårda!! tror tom att vi hade enkät på den frågan på FM-tiden samt på en Lökkensemester …
    vissa har ju så mjuka att det går att nästan plutta in hela ytterörat in i örongången. himla orättvist 🙁
    dina olikstora näsborrar har jag aldrig noterat, dock vet du ju hur jag känner ang dina fötter :).

    • Va? Då är jag dement. Jag minns på riktigt aldrig att jag har noterat mina hårda öron innan. Det måste ha varit någon annan?

      Mmm, jag vet. Du ÄLSKAR mina fötter. Särskilt mina skor efter att fötterna har varit i dem 😉

  • Tina Johansson says:

    Jag var ju tvungen att vika mitt öra samtidigt som jag tittade på filmerna, hela tiden.
    Mina öron är ett mellanting, lovar undersöka makens senare. 20-åringen vågar jag mig inte på att undersöka, har jag inte blivit idiotförklarad innan så lär jag väl bli då!

    Nu är valparna 2 1/2 vecka och jag längtar ihjäl mig…

    • Hahahahaaaa! Åh snälla kan du inte ta 20-åringen med. Inte för att jag vill att du skall bli idiotförklarad utan för att jag SÅ kan relatera till om öm fader eller moder hade gjort det på mig när jag var 20 år och lite töff 😉

      Skicka bilder? *suktar*

      • Tina Johansson says:

        Eeh jag kan höra honom!!! Vadfaangördu, SLUTA??? Nej lite självbevarelsedrift har jag.
        Valpbilder är enklare, skickar när det inte är natt längre 🙂

  • Herregud! Mina öron är om möjligt ännu hårdare än dina! Typ gjorda av cement?!? Sonen, sex år, däremot kan knyckla ihop sina precis hur som helst. Märkligt! 🙂

    • Men! Du måste ju verkligen kunna bryta örat? Vilket hade varit väääärldens roligast brytning faktiskt. Bara tanken på att inte kunna jobba pga gipsat öra. Eller om man råkar bryta båda samtidigt. Om jag gör det skall jag ha Spocköron-gips.

  • Ett par mycket mjuka öron, pektån självklart längsta tån, ett annat par något fastare öron (mkt korta tår).
    Har fyra avkommor att undersöka, återkommer.

    • Det roliga i att läsa för fort och se “ett par mycket mjuka pektår” och pausa för fundering. Fyra avkommor, någon borde rimligtvis ha soon to be-gipsöron??? 🙂

  • Mjuka her.men ont att ligga på kudde så jag får rulla bort den så örat”hänger fritt”hela tiden.meen- hur har du det med nästippen?va.är den mjuk och fin?är det så:mjuka öron =mjuk näsa?
    Tack för bloggen o den något sjuka humoren du besittar människa

    • Hahaha. Du menar alltså att det är ett problem med kudde vs öra oavsett om öronen är mjuka eller hårda? Det är tänkvärt, om ni mjukörade måste liksom vika ut örat över kudden så det hamnar rätt?

      Kan man ha mjuk nästipp?

      Jag kan inte utföra empiri just där, eftersom hela nästippen var en cancer så jag fick operera bort den för ett par år sedan. MEN, det medför fun fact om nästipp. Den växer ut igen. Till en viss gräns. Min fick läka inifrån och ha fullt med mysko bandage instoppat i öppet hål och se på fan, den växte sakta men säkert utåt. Snoken är bara lite plattare nu än innan. Och hård. Pga ärr. 😉

  • HAHAHA! Jag höll på att ramla av stolen när jag läste inlägget och såg dina vikningar! Sedan har jag bara fortsatt när jag läst kommentarerna … nu har jag ont i magen! Bra avslutning på dagen! 😀

    Men jag förstår dig! Jag har också vaknat med ömt öra och för hårda kuddar är inte skönt! Ser ut som vi har ungefär lika hårda öron.

    • Jamen du hajar att jag aldrig hade kunnat förmedla filmerna i ord. Det hade bara inte gått *skrattar*

      Men nu tycker jag att kommentarerna är så mycket roligare. Ett inlägg that keeps on inlägging liksom.

    • Japp. Och alldeles för mycket plats i hjärnan för dårskapsfunderingar 😉 Man kan även fundera över varför så stora djur som älgar bajsar små harpluttar, varför tårna är olika långa och näsborrarna olika stora. Jag har en ÄNDLÖS mental lista över vardagsfunderingar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.