Det enda jag sa innan jag och kusinsambon åkte ut till huset för att möta mäklaren var “det enda jag hoppas är att det inte är en ung kille med kotlettfrilla”. Gissa vad som kom gående? För sent dessutom, vi fick ringa efter honom och fråga om han var i närheten. Då började det klia i argcentrat i hjärnan.
Han gick igenom huset på tre minuter. Jag skojar inte. Han gick och gick och konstaterade “där är ett kök, där är ett badrum, där är ett sovrum … “
No shit Sherlock, det brukar det väl vara? Han hade kunnat bespara oss alla tiden genom att titta på en planritning.
Sen skulle han maila en värdering, för han hade inte kollat alla försäljningssiffror i området innan. Förberedd kille, verkligen.
I vilket fall som helst så bad jag honom att skriva en kommentar till värdering, vad han baserade den på. Då menade jag ju givetvis både saker som bör åtgärdas och saker som är bra, det tyckte jag var underförstått eftersom han faktiskt var just … mäklare. Jodå, det skulle han göra.
Sen kom det här mailet.
Mhmm? Det var alltså kommentaren? Vad är kraven för att jobba som mäklare numera? Det hade till och med jag kunnat komma fram till med ovanstående bedömningskrav eftersom dylik statistik är offentlig. En timma av mitt liv som jag inte får tillbaka.
Sen åt vi glass igen. Näe, det var ljug. Jag åt glass medan min kära kusinsambo gravidvilade. Jag skall inte anklaga andra för att äta när de faktiskt inte gör det.
På väg tillbaka till småstaden hörde jag mystiska ljud från bilen som var lite oroväckande. Bilen som dessutom alldeles nyss varit på service och fått en hel hoper med saker utbytta för att det var fel på dem. Då skall bilen inte låta som att det ligger någon under motorhuven som knackar och vill bli utsläppt. Det var så det lät och jag hade inte noterat de ljuden innan. Av förklarliga skäl stannade jag inte för att öppna motorhuven och titta. Dels för att jag inte skulle ha en aning om vad som finns där (jo, jag vet såklart att det är en motor, men inte på detaljnivå) och dels för att jag faktiskt skulle bli lite rädd OM det nu var så att någon hade lagt sig där och ville ut. Så jag lekte struts, körde det fortaste jag kunde hem och nästan hemma ringde jag maken för att tala om det, det vill säga delegerade jobbet. Då visade det sig att han redan VISSTE OM DET. Men hade inte sagt något till mig. Jäkligt hyggligt. Men jag kom hem och nu är problemet överlåtet på honom.
När jag körde E6 norrut hamnade jag bakom en bil vid ett trafikarbete. Nu kommer min Oldsbergska humor. Registreringsskyltar får mig att associera och den här fick en bildtext i skallen på mig.
Bildtext: “Var är den andra då?”
Jag misstänker att jag har en ganska trött humor, men fnissade gjorde jag i alla fall och gör även idag. Så mycket att jag tog kort på bilen.
Väl hemma tittade jag på fruarna där Gunilla slog världsrekord i elakheter medan maken satt barnvakt åt sin pappa som hade opererat bort en leverfläcksutväxt på kinden.
Sen gick jag för att natta mig, såg mig inte för och i full fart tjongade jag tån i en stor träskiva som stod på golvet. Först andades jag inte och körde ner ansiktet i kudden och skrek inombords, sen blev jag tvungen att andas och då skrek jag könsord så högt att jag skrämde livet ur den mindre lättskrämda hunden som redan låg i sängen. Givetvis samma tå som jag har brutit tre gånger tidigare, senast förra sommaren på båtsemestern och det kändes ungefär som att tån faktiskt hade trillat av foten och satt kvar i träskivan så jag vågade nästan inte titta. Varken på foten eller träskivan. Men den satt lite slokande och snett kvar på foten med ett visst blodvite. Bruten. Igen. Och den växte till dubbel storlek medan jag satt i sängen och kikade på den.
Hur är det möjligt? Och mitt största problem nu är ju givetvis att jag inte kan ta på mig mina skitsnygga skor. Idag är det fårluddstofflor som gäller och det är inte LÄGE med bruten tå just nu. Vilket ni kommer haja imorgon. Den där beställningen som skulle kommit i tisdags blev lite försenad och kommer imorgon och SOM jag har längtat. Den här specifika grejen har jag saknat och velat ha i ett par år (har alltså haft en, har inte längre). Ni kommer antagligen tycka att jag är en smula dum i huvudet när ni ser vad det är.
Sen kom maken med en present.
En pojkvänskudde fick jag lära mig idag att det heter. Oerhört underhållande. Den levererades med orden “nu har du alltid någon som håller om dig”.
Jag trodde liksom att man redan hade det när man var gift?
Den har till och med nattskjorta på sig?
Har aldrig sett något liknande, men den var förvånansvärt skön att sova på/med?
Jamen det var gårdagen.
Idag är jag klimakterie-pms-medeltidsarg igen. Fast för ingenting den här gången.
Hormoner. De suger gammal träballe faktiskt.
Enlisailivet says:
Bilar ska bara funka! Punkt! Skönt att du ändå kom hem.
Enlisailivet says:
Och fötter ska man inte ha ont i. Dubbelpunkt!
Victoria says:
Jag håller MED. Fast jag tror att du har sjukt mycket ondare än jag. Jag är ju en van tåbryterska.
Karin says:
Meen,måste du ha en konstig kudde också?räcker det inte med 2 lurvetussboaormar ?krya å dig f ett ljuvligt Madrid!
Victoria says:
Tydligen? Det var ju inte jag som valde, det var ju en present. För att slippa göra jobbet själv antar jag? 😉
Bibbi says:
Vissa mäklare verkar vara en alldeles egen ras. Inte alla men en del.
Jag trodde också att man alltid hade någon att krama när man var gift. 😉 Den där kudden ser ju aningen udda ut och det kan ju bli lite trångt med den och pälsbollarna.
Kul att höra att jag inte är ensam att vara lättroad av en del bilskyltar.
Hoppas att husaffären går i lås.
Victoria says:
Den mäklaren var en gatukorsning. Men idag fick jag det höga nöjet att prata med Majabella i telefon och hon var en SJUKT trevlig rasmäklare. Det gör jag gärna om under andra former faktiskt, gärna ihop med Dante med.
Behå-Helene says:
Hormoner är skit… Krya på tån. Förbannad otur!
Victoria says:
Hormoner kan dra åt helvete. Men idag är jag inte arg längre, det har flyttat över till maken. Vilket kanske var lite otajmat med tanke på att det var blodtryckstagningsdags.
Moa L says:
Hahaha amen herregud. Du jobbar dig ju upp mot mig i otursgrad (hoppa inte såklart men ja du fattar) (om du kommer ihåg)!
Nya ‘presenten’…. Jag vet inte? Min kille håller liksom in mig med böjd arm så jag ligger bekvämast möjligt på bröstet, den där ser mer..stel ut? 😀
Jag nöjer mig med min kuddz. Killen är van. Lååång kudde att ha arm och knä runt. Varje natt!
Victoria says:
Mitt mellannamn ÄR otur. 😉
Kudden var faktiskt inte stel alls, det var som en halv man med saccokulor i och faktiskt bekvämare än att ligga arm på människa. Människor är varma, jag fixar inte det nattetid.
Moa L says:
Samma här, blir kokhet 🙂
Åsa F says:
Det gick rysningar genom hela mig när du beskrev tå-incidenten! Aj som f-n. Krya på dig!
//Åsa F
Victoria says:
Förlåt. Det var inte meningen att ge dig rysningar. Brädfan är numera flyttad och det var INTE jag som hade ställt den där från början. Även den här gången är det makens fel alltså.
I mitt huvud says:
Nä men, näe!! Bryta tån, AAAAAJJJJ!!!!!!! Stackars dig! Jättestackars, faktiskt!
Victoria says:
Jag är van. Det är bara att skrika och sen tejpa. Men det är SKITSURT att inte få på sig snyggskor. MORR.
Carinaiuddevalla says:
Åh fy fasen. Lider med dig&tån :/. Jag har också lyckats få fraktur 3 ggr på samma (höger) stortå :(. Det är väl samma brott som går upp igen verkar det som?!
Victoria says:
Jag tror det? Det borde ju vara rimligt. Men jag har bara sökt läkare för det en gång och det var på forntiden. De gjorde inget jag inte kunde göra själv hemma. Vi har klena tår? 🙂
Bia says:
Tycker nog att Du ska ta ett snack med han, den där, Murphy. WTF liksom… Å Du, mäklare finns det gott om, byt ut. Minsta kravet är väl att de är (snygga) trevliga. Fattar fortfarande inte HUR Ni pallar kolla på fruarna, men så tittar jag ju helst på Kunskapskanalen.
Mvh hon som vet o är bäst!
Victoria says:
Hahahaha, ja om du bara hänger på Kunskapskanalen så vet du nog bäst. Men fruarna går inte att låta bli, de är mitt guilty pleasure.
Humlan says:
Hormoner, bruten tå och små mäklare som inte kan göra sitt jobb! Vem f*n hade inte varit medeltidsarg då?
Victoria says:
Hormonerna har gått över idag. Tån har inte gått över och Majabella räddare mäklarilskan. Det känns riktigt bra nu. Peppar peppar, knock on wood. Knock on wood utan tå inblandad alltså. 🙂
I mitt huvud says:
Nä, nä, inte knocka on mer wood nu!! Med några som helst kroppsdelar!