Min ömma moder lever. Men igår var det lite…kontroverser. För det var ju det där med att det var sol igår. Att det sedan blåste hundar och katter ute var tydligen av underordnad betydelse. Men fy för den lede vad det blåste.
Igår gick vi ner till stan, eftersom solen lös som bara den. Det är väl sisådär 500 meter från lägenheten till båten och vi hann inte mer än dit förrän jag var på ruskigt dåligt humör eftersom det blåste orkan och jag avskyr när det blåser i mina öron. Så jag fick göra en ruskigt snabb avledningsmanöver och släpa in henne på närmsta restaurang för att käka istället.
Jag kan även ha råkat vara hungrig med. Hunger och orkan är en sjusärdeles dålig kombination.
Men, efter att ha rastat öm moder en hel dag medelst promenad, middag och sedan en tvåtimmars fika hos öm fader (de är skilda sen förtinutton år tillbaka) så var hon hyfsat stillsam när vi väl kom tillbaka hem vid halvåtta på kvällen. Och jag var så trött att ögonen gick mer i kors än vanligt.
Under tiden som jag hade vallat mamma på stan var maken på torpet med hundarna. För att hundar behöver mer vallning än mammor. Normala mammor. Och sen skulle han tydligen diska, dammsuga och raka ur spisen efter fredagens grabbkväll. Mannen som inte ens orkar gå en meter för att dammsuga och/eller diska här kör alltså självmant fyra mil tur och retur för att göra det på torpet. Det är något i den ekvationen jag inte riktigt får ihop faktiskt.
Väl på torpet visade det sig att dammsugaren hade gått sönder, oklart hur, det enda historien förtäljer är att den behövde lagas.
Mannen med ett femtontal dammsugare satte sig alltså och skulle laga den enda dammsugaren som finns på just torpet (jag lovar, hade han inte haft med sig hundarna hade han garanterat dragit och köpt en ny dammsugare istället men nu kunde han inte). Och han skulle laga den med superlim.
Superlim, make och två hundar där en gärna och ofta lägger näsan i blöt är en skitdålig kombination. Det visade sig att Liten hade kommit dunsandes sådär som bara unghundar gör, precis när han hade börjat superlimma. Liten dundrade glatt rakt in i limmet med näsan först, fick lim på hela sin fina svarta näsa och började nysa och fnysa.
Så här såg Liten ut när vi kom hem och maken fick erkänna vad som hade hänt.
Man skulle kunna säga att limmet satt fast. Jättemycket fast faktiskt.
Imorse vaknade jag i svinottan och gick ut med jyckarna. Till min enorma glädje var det riktigt pissväder ute. Drivis och hällregn och jag kände mig lugn och trygg. Sådant väder passar på en måndag. Framför allt på en mammamåndag, för då skulle jag åtminstone slippa det eviga tjatet om att det är sol ute. Trodde jag.
Men då var det den där lilla detaljen med att jag jobbar hemifrån. Vilket bara inte går in i huvudet på…någon i den här familjen verkar det som. Jag hann sätta mig vid datorn, maken och mamman tittade på TV och VIPS blev mamman rastlös.
Först ville hon ha igång mig, men jag blåvägrade och hänvisade till “arbetsdag”. Då tjoade hon igång motvillig make och det slutade med att hon sopade och skurade hela trapphuset. För då hade den där solen kommit. Och vårvärme. Vilket fick mig att bli lite…taggig i humöret.
Till slut gav jag upp. Gjorde en deal med modern att om jag fick vara ifred till klockan halvfyra så skulle jag valla henne ända till nordens största shoppingcenter. Annars mer känt som helvetet på jorden. Men på måndagar i mars brukar det vara rätt okay och inte överbelamrat med norrmän.
Sagt och gjort. Mamman sysselsatte sig alldeles själv och när klockan slog prick halvfyra var det bara att ge sig och infria löftet. Så vi drog till Nordby.
Jag fick petat i mig en väldigt sen lunch och sedan gick vi runt och kikade i affärer. Först köpte jag två par yogamjukisbyxor. I och med att jag tränar så himla frekvent (sa jag till expediten). I själva verket köpte jag dem naturligtvis för att de är mjuka och stretchiga och därmed alldeles perfekta att sitta i soffan med och äta orimliga mängder godis och chips.
Sen kan det hända att jag råkade köpa ett par UGGs för att det var halva priset. Den lyckan.
Men den här synen häpnade jag över. Nu är jag sällan ute i den riktiga världen och shoppar, jag håller mig hellre till att shoppa i säkerhet bakom en datorskärm, men det här måste jag ha missat.
När exakt blev Aqua Limone hett igen?
Jag trodde inte ens det märket fanns längre? Det stinker ju 90-tal om det vilket gjorde mig extremt nostalgisk. Jösses vad poppis de där jäkla citronskivorna var. Minns ni?
Och så avslutade vi det hela med att gå in i den magiskt stora godisbutiken för att hamstra mullsjökolor (laktrits givetvis) och fundera över det här godiset.
Skumma höns? Angry Birds? Eller…ja…som synes, skumma höns?
Efter att ha stirrat på de skumma hönsen åkte de här två hönorna hem. Öm moder vallad ytterligare en dag. Jag slängde på mig de nya skorna och byxorna och lade mig i soffan och beundrade utsikten.
Medan Liten tog tillfället i akt och snodde en av mina lediga tofflor som han viktigt vaktade.
Jomen det blev en bra dag trots allt. Fina knallblå skor kan man inte bli annat än glad över. Mamman var glad över sina inköp och Liten var glad över att få bära omkring på mina tofflor.
Nu har jag alltså ytterligare ett par UGGs som Liten kan gömma för mig.
Och nu avslutas dagen med att sura lite över att jag inte vann den där resan till Veronica Mars-premiären och gå på röda mattan med mina småpojkar i filmen.
Det var någon annan som vann. Som antagligen inte alls är ett lika stort (och gammalt) fan.
Hade man varit ädel och lite mer godmodig skulle man kunna vara glad för den tjejens skull, men inte just idag.
Idag känner jag mig mer som en skum höna.
MickeB says:
Människor som bär UGGs har för alltid förlorat sin rätt att klaga på crocs,basåattduvet 🙂
Victoria says:
Nääää…UGGs är fiiiina. Eller sköna.
Majabella says:
Du tror inte din toffla bara fastnat på Litens limnostipp?
Victoria says:
Hahaha han ser faktiskt ut så.
Kerstin says:
Förlåt Liten, men jag skrattade så att jag tjöt när jag såg vad din lite hmmm… klantiga man ställt till med. Jag hoppas verkligen att limmet gått bort idag, eller? Jag håller med ovanstående att om man bär Uggs så kan man inte riktigt klaga på dem som bär Crocs…
Victoria says:
Liten var faktiskt väldigt obrydd över sin limmade näsa. Men det gick bort under natten. En gång hade jag en rar tik som gick lite för nära mitt nagellim och fick det på näsan, men hon fick en vit fläck på näsan efter att limmet gick försvann. Som aldrig gick bort. Sån otur hade tack och lov inte Liten, för då hade han haft en nästan helvit näsa.
Och det där med Crocs vs UGGs…låtsas jag bara inte om 😉
Polly Pretty Pants says:
Uggs är det sköönaste som finns….Jag har aldrig fattat vad det är som är så fult med dem? Jag menar crocs….det ser man ju direkt! (btw…igår var jag i en leksaksaffär & såg miniminimini crocs till dockor. OCH DÄR gick det för långt!
Victoria says:
I love you! Den som kom på att UGGsen fick komma in i finrummet borde få något slags nobelpris. För de går att ha året runt och det är med andra ord helt egalt att ha tofflor på sig ute. Crocs…spelar inte i samma liga alls.
I mitt huvud says:
De där citronkläderna har jag ALDRIG sett, vare sig förr eller nu. Skitfin färg på dina UGG’s! Hoppas limmet lossnar från Liten, men han verkar tämligen oberörd, så det gör inte så mycket att han har limmad nos, kanske?
Victoria says:
VA? Aldrig sett? På 90-talet fanns det en gigantisk Aqua Limone-butik i Gbg. Och skulle man ha en hoodie eller en t-shirt så var det märket man köpte. Grymt bra kvalitet, och den skitstora citronen var trendigt som satan. Var det ett väldigt lokalt mode alltså?
I mitt huvud says:
Ja, det tror jag. Fruit of the Loom vet jag att vi hade, så det var ju lite samma tema, i alla fall.
Victoria says:
Jamen Fruit of the Loom hade vi med, men det var långt tidigare. Skitmycketlångt tidigare faktiskt. Ungefär i samma veva som man hade långärmad Hanes och jag klarar inte ens att skriva ut HUR längesen det var för då skiter jag på mig. 🙂
I mitt huvud says:
Vill du med detta försöka pika mig för att jag råkar vara NÅGOT lite äldre än du????
Victoria says:
Kanske? *fnissar lite*
maria -jumbon med ett liv- lagervall says:
Ååååå som jag ville ha en Aqua-tröja för drygt tjugo år sedan.
Men jag fick aldrig någon.
Nu kanske jag har min chans, men det känns inte lika lockande längre.
Vet du vad de kostar nu?
Victoria says:
Tack Maria, men det verkar ju onekligen som att det var lokalt då? Detta måste utredas. Jag kollade inte vad de kostade, stod mest och fokuserade på min nostalgitripp och ville bara HA. Ångrar lite att jag inte köpte en hoodie. Vilket betyder att jag antagligen måste åka tillbaka till helvetet på jorden och kika igen.
Polly Pretty Pants says:
Jag tror att min svägerska köpte en på Torp Köpcenter för ca ett år sedan …runt 800 pix om jag inte minns fel…
Victoria says:
Jag får lite känslan av att priserna är exakt samma som för….xx antal år sen (nej, klarar fortfarande inte att skriva antalet år) men pengarna var värda fan så mycket mer då. Åh så sugen jag blir. Och SOM jag nostalgitrippar nu. Jag känner att ett nostalgiinlägg är i vardande.
Polly Pretty Pants says:
Då slänger jag in…håll i dig…TAKANO overallen…Jösses vad cool man var när man hade den…jag matchade min med ett par svagt mintgröna pumps som jag knappt kunde gå i & ja…jag vågar säga att det är väl en ….näää det klarade jag inte av när jag insåg hur länge sedan det var!
Victoria says:
Haha, one step ahead of you. Har precis googlat fram bilder på den, för den har diskuterats flitigt i det här hemmet. Maken gick ju i skolan i Strömstad och han hade aldrig sett en Takano, jag gick i skolan i Gbg och vi hade Takano allihop. Otroligt skönt mode, att knata till plugget i träningsoverall 🙂 Och näe, räkna inte ut åren, det är bara jävligt deprimerande.
Polly Pretty Pants says:
Man var bra FRÄN om man hade en sådan tröja
Jag hade även byxor till -Stylish som tusan! Tröjan var liiite för tjock när den var ny men jag vet att jag snodde min brorsas & den var sådär gott slitet tunn….
Victoria says:
Men jag hajar inte hur ett märke kan vara lokalt gigantiskt? Och jag håller med om tjockheten, men det var väl ett av de få märkena som faktiskt var av riktigt bra kvalitet? Som jag minns det.
I mitt huvud says:
Eehh, jag har aldrig hört talas om Takano heller… Vi hade Gul och Blåjeans….
Encitrontill says:
Gick i grannklass med butiksägarens barn.
Många små, och stora, citroner gula i vår hood om man säger så. Fanns ju ett outlet oxå 🙂
Polly Pretty Pants says:
Skårskolan & Örgryte kanske?? 🙂
ytterligareencitroon says:
Jajemensan, Skårskolan 🙂
Polly Pretty Pants says:
Där gick jag med 🙂
Humlan says:
Dom där Uggsen ser så sköna ut, speciellt för mig som alltid har ont i fötterna, men tyvärr tål jag inte fårull! Det finns någon svensk ras som jag faktiskt kan röra vid, men annars tål jag inte håret, vare sig som päls eller som garn. Trist! Annars låter kombon uggs och yogabyxor vääldigt bekvämt. Du kanske får hålla dig till den klädseln om Liten bär iväg med toffeln som han så stolt visar upp… (Vilken tur att limmet inte blev kvar/lämnade spår!)
Först läste jag skylten på bilden med skumma höns… tänkte “den där särskrivningen” men sedan insåg jag att det var ett bra namn. Man reagerar på det och kommer ihåg det, i alla fall gör jag det, och det är väl det dom vill uppnå…
Nu ska jag gå ut i solen… men inte för att det är sol utan för att jag måste.
Victoria says:
Men nej! Finns det inte liknande som inte är just får i då? För de är löjligt bekväma?
Och japp, jag trodde också det var en särskrivning. Men jag är osäker på om det är positivt eller negativt att det inte var det 😉
Humlan says:
Det bekvämaste för mig är Scholls-sandaler… liite kallt på vintern dock! Men jag letar och söker och spanar… någon dag ska jag hitta dom perfekta skorna. Och då skiter jag nog i hur dom ser ut!