Eller så är det just precis vad han är?
Igår åkte vi till torpet med hundarna för att de skulle få dansa med vargar (nej, min vargskräck har inte gått över). Men eftersom jyckarna springer på torpet i princip varje dag så bör jag komma över den snarast möjligt.
Dessutom skulle det där snillet jag är gift med lasta på åkgräsklipparen, som numera är transformerad till en liten snöplog, på släpkärran för att följa med tillbaka till stan. Han körde ju en miljard mil en helg för att köpa ett kit med plog, snökedjor och vaddetnuvarmer enbart för att kunna göra den här fantastiska transformationen.
Först gick det jättebra. Hundarna var glada som spelemän. Snö är fantastiskt roligt.
Som sagt, snö är skitroligt hälsar vattenhundarna. Det är ju faktiskt precis som vatten men bara lite kallare och i fastare form?
Så man kan springa precis hur mycket som helst på de öde åkrarna. Och när jag ser den här bilden inser jag att Liten för en gång skull faktiskt ser liten ut. En synvilla.
Sedan gick vi på promenad in i skogen, och då dog min telefon. Fast den var fulladdad. Jag måste lämna in den jäkla skittelefonen eftersom den lever sitt eget liv. Precis efter att telefonen hade klappat ihop sprang båda hundarna ner i bäcken, vilket de alltid gör, eftersom vattnet är så himla gott att dricka där. Det råkade bara vara is på bäcken, vilket Stor upptäckte rätt snabbt och kom tillbaka men Liten fattade inte. Vips så hade han trillat rätt genom isen och så var han pisseblöt av alldeles iskallt vatten.
Men det kunde jag ju inte ta kort på eftersom TELEFONEN INTE FUNGERADE. Jo, jag är en smula gramse på min telefon. Det såg lite underhållande ut när han kämpade med att ta sig upp och den tunna isen bara gick sönder. Jag är en elak matte (det var alltså inte en djup och stor bäck).
Efter det var det ju bara att dra in i värmen, eftersom kall och blöt svans på hundar är olämpligt. De kan få en slags svansförlamning som gör skitont, och det är ju däremot inte ett dugg roligt.
Medan hundarna satt i värmen påbörjade snillet jag är gift med Operation Snöplogslastning. Han hade ju inte bara köpt ploggrej och snökättingar, utan även en ramp. För att smidigt och enkelt kunna köra upp på kärran. I teorin.
När jag hörde att han bara stod och slirade tog jag hans telefon och gick ut för att inte alls hjälpa till utan bara fotografera eländet.
Tanken är god. Jättefin ramp och jättefina kättingar. Men längre än hit…
…kom han inte. Där började svärandet. Och det går att se hur kättingdäcken slirar på rampen.
Men skam den som ger sig.
Då kör man ner den lilla söta plogen på åkern, och så backar man ner kärran så det inte blir en sån uppförsbacke. Sen provar man igen.
Men hoppsan, då körde han fast i snön med snöplogen. Jag vet inte riktigt om det ens skall vara möjligt?
Jag stod i alla fall på behörigt avstånd och lyssnade på ljuvligheterna som kom ur munnen på honom. Tänk Kapten Haddock upphöjt till en miljon?
Sen kom han loss och påbörjade försök två att köra upp på kärran. Vilket fick ett snöpligt slut här.
En grundstötning innan han ens kom fram till rampen. Som synes hade han stått där och slirat ett tag eftersom det till och med är barmark under däck och plog.
Behöver jag ens påpeka att plogen står kvar där den står, och att den inte alls fick följa med tillbaka till stan?
Jag och hundarna fick däremot åka med tillbaka, högljutt ackompanjerade av makens osande svordomar.
Idag skall han tydligen försöka igen. Jag tror att han får göra det alldeles ensam idag.
Det känns lugnast så.
Just det. Där ser ni makens “vinterjacka”. Det måste vara något allvarligt felnavlat med honom. En sådan har jag som jacka på sommaren, inte när det är femtioelva minusgrader och snö ute.
tina says:
Det är säkert “Foppadäck” på det däringa leketöjet, det är därför det inte fungerar
Victoria says:
Hahaha…GARANTERAT.
MissK says:
Ha ha….. kan tänka mig att du hade väldigt kul åt detta skådespel 😀
Victoria says:
Mycket. Men jag var tacksam över zoomfunktionen på kameran så jag slapp höra allt som kom ut truten på honom.
Majabella says:
Enligt min mening så är din man precis som alla andra män, i alla fall som min: apparattokiga, maken här går å trånar efter en snöslunga, fast det är jag som sköter skottningen medelst vanligskyffel. Han har en robotdammsugare (som bara står å samlar damm på ett mycket passivt sätt) men det är jag som dammsuger med en alldeles vanligt Elux med slang å sladd.
Victoria says:
Alltså, varför skall allt vara så märkvärdigt när de ändå inte använder det? Du kan ju hälsa maken att det finns skitdåliga snöslungor på Jula, så kan han roa sig med att åka fram och tillbaka och byta han med?
H says:
Tittar man på ansiktsfärgen på honom så ser han……väldigt arg ut 🙂
Victoria says:
Skitförbannad faktiskt 😉
Annika K says:
Hahah 🙂
Tokdåre!
I mitt huvud says:
Å, gud vilken tur för oss att han gör så tokiga saker, så vi får skratta lite!! Eller mycket…
Victoria says:
Du kan få honom på halvtid åtminstone?
I mitt huvud says:
Ååå, tack!!! Men nej tack =)
Todde says:
Så, äntligen hemkommen från en sväng söderut. Nu ska jag självdö i fotöljen i ett par dagar och läsa i kapp lite överallt.
Vad det gäller maken din så är jag tyst… 🙂
Victoria says:
Du. Tyst? Du har varit tyst så länge att jag har oroat mig. Men där kom förklaringen. Välkommen hem 🙂
Margareta says:
Men det där är ju en leksak och ingen riktig plog. Den där orkar knappt flytta på tre snöflingor så det var ju inte konstigt att den inte orkade uppför rampen. Jag tror han blev lite lurad där, eller så såg han chansen att utöka maskinparken av oanvändbara grejer lite.
Victoria says:
Det är definitivt en leksak eftersom det bara är en förklädd gräsklippare 😉
Tina Johansson says:
Så rolig din man är. Såhär på avstånd. Hade jag varit gift med honom hade det förmodligen varit en annan sak. Å andra sidan har jag en rätt rolig man jag med…
Förresten tänkte jag på dig (eller på din man snarare) igår när jag var på Jysk. Där fanns nån foppavariant med luddigt foder. Som en innetoffla….
Skitfula. Nästan fulare än vanliga foppa…