Och nu tog den ömma modern tåget hem. Det är bara jag, Stor och Liten kvar. Öronbedövande tyst och…dödstrist.
Nu har jag ingen att irritera ihjäl mig på, men heller ingen att prata och skratta med, så nu känner jag mig ensam.
Eller jo, jag har Gösta också.
Min tredje inköpta riktiga bok på en månad. Som jag älskar Gösta, eftersom han har skrivit kriminalromaner om Strömstad sen Hedenhöst gick i kortbyxor. För man känner igen sig och efter 30-40 år med romanerna så känner man även huvudrollsinnehavarna.
De gick även som serier på SVT för 100 år sen. Under namnet Polisen i Strömstad om jag inte minns helt fel. Fem miniserier baserade på Göstas böcker, där Per Oscarsson spelade polischef och Stefan Ljungqvist spelade Evald Larsson som var klantpolisen som oftast, bokstavligt talat, snubblade över lösningen. En sjusärdeles tolkning av Strömstads alldeles verkliga poliskår, för de hittar inte ens bovar om man så serverar dem på silverfat utanför receptionen i polishuset.
Jag tror inte ens jag överdriver, för en nyårsafton i unga år åkte vi in till stan från ön och skulle köpa en kabel och hoppades att radioaffären var öppen. Inte troligt men vi chansade. Jag åkte in ihop med en väldigt gediget byggd killkompis, kompisen tog i dörren som var låst och sekunden efter öppnades den inifrån i en jädra fart av att en inbrottstjuv kom utspringande med famnen full av grammofoner och kasettband (kanske inte just grammofoner, men det var SÅ längesen). Och sprang rätt in i bringan på kompisen och fastnade där. Inne i butiken fanns ägaren som bara gått ner för att hämta något på nyårsaftonen och blivit “övermannad” (förvånad).
Vi tog tjuven, satte honom ner och tog ifrån honom prylarna han snott och ringde polisen. Som frågade om vi kunde hålla kvar honom i en och en halv timma eftersom bilen (ja, bilen – singular) var i Svinesund. När vi befann oss i en butik som låg max 200 meter från polishuset. Att gå till butiken var tydligen inte att tänka på, det kanske man inte orkar om man har käkat mycket nyårsfika?
Så näe, ingen av oss kände för att vänta i en och en halvtimma, allra minst tjuven. Så han fick gå. Vi fick vår kabel som tack för hjälpen och alla var glada men gladast var nog tjyven.
Polisen i Srömstad kan inte skildras bättre än av Gösta och hans Evald som skjuter sig i foten i nästan varje avsnitt.
Och som kuriosa har maken varit med och skådespelat i en av serierna, genom att leka proffsdykare och hämta bevismaterialet som fällde mördaren, på botten i hamnen.
Så i brist på mamma kanske jag skall skita i allt och lägga mig med en bok.
Jag har ju Gösta, Backman och Stielli som kan hålla mig sällskap. Men dra åt helskotta vad tyst och tråkigt det blev.
jenhes says:
Aldrig får man va riktigt gla! 😉
Men tack för boktipset! Polisen i Strömstad minns jag (nåja, lite i alla fall), inte visste jag att det var en bok också. Om man som jag plöjer nån deckare i veckan, måste man ju få lite påfyllning av inspirationen ibland…
Victoria says:
Men exakt. Livet som pessimist är svårt 😉
Det här var bok 16 om de oerhört kompetenta poliserna i Strömstad så du har att göra, det är bara att börja från början hehe.
jenhes says:
Tough job, but someone’s gotta do it!
Skönt att veta att någon tar sitt ansvar!
Victoria says:
Ja. Det känns tryggt.
PetraH says:
Fast du skulle kunna jobba dej lite nu när du inte blir störd 😉
Victoria says:
Jag skulle kunna. Men jag är helt tom i bollen och längtar bara till läggdags. Mitt liv är så himla intressant. 😉
Annika K says:
Först lite vila sen jobb. 🙂
B-M says:
Haha, vilken härlig story! 🙂
Har aldrig läst nåt av Gösta, men såklart sett tv-serien. Så tack för boktipset!
Victoria says:
Det är väldigt underhållande när man bor här. För man känner tom igen människorna. Vet inte hura bra de är utanför stan, men de säljer ju som smör iaf. Och serieboxen kom ut på DVD för ett par år sedan och hade en rykande åtgång 🙂
Hondjur says:
Sedärja.. dom måste jag ju faktiskt läsa. Har ju hört talas om dom i hundra år – men glömt dom igen!
Så spank you!
Och du … “Var pessimist, så blir du aldrig besviken” – Heter det inte så?
Annika K says:
Apropå ingenting.. Är inte det här en mössa som du skulle gilla? 😛
http://www.zalando.se/even-odd-moessa-svart-ev451e00q-802.html
Victoria says:
Hahaha kära nån, är det inte kattmössor så är det Musse Pigg. Mycket kan jag sätta på huvudet men inte det.
tigerlilja says:
Har inte tänkt på att dom finns som böcker, serien var betagande. Och det är inte alls ovanligt, ens om man inte bor i Strömstad, att den enda polisen finns mycket långt bort.
Och ganska fantastiskt är det allt med din mamma, jag fattar att du nästan blev galen, själv klappade jag loket när lilla mor for hemåt på sin tid. Lite beroende på att hon var så himla elak mot maken, som verkligen var jordens snällaste mot henne. Nå ja. Time flies.
Victoria says:
Haha, jag hade kunnat klappa loket när hon åkte, men sen blev det dödstrist. Men hon är snäll, mot både mig och maken, och det är ju lite trevligare. Stackars din make.
tigerlilja says:
Det var verkligen synd om honom. En gång hade han skjutsat ner henne till tåget och vi andades ut lite så där och då blev hela vår del av Sverige strömlös och alla tåg ställdes in så han fick vackert ta med mamma tillbaka och jag hade lagom slitit lakanen ur sängen, bara att börja om från början. Men hon var en jättefin mormor, det var ljuspunkten vid besöken.