För jag vill inte veta om det är så att bågarna inte går att rädda. Jag tror att de är räddningsbara, vilket är positivt, men skulle det vara så att de inte går att rädda lever jag hellre i ovisshet en dag till.

Men jösses vad man vänjer sig vid “progressiva”. För det är ju faktiskt just det mina knasiga bågar är, min variant av progressiva eftersom jag har så många synfel att det inte går att slipa in mer happenings i mina specialglas. Nu kör jag två glasögon igen och blir väldigt förvånad varje gång jag tittar över kanten på läsglajjorna och är i det närmaste blind.

Dagens ilandsproblem tack vare hund som väldigt snart kommer sättas på tåg till sina nya mattar.

Fascinerat har jag läst kommentarerna till det königa inlägget och funderat vidare. Hur olika definierar vi människa och kvinna?

Men jag lovade ju att svara jag med. För rättvisans skull. Det är ju jätteorättvist att tvinga (be snällt) er att svara och inte svara själv.

1) Jag kan faktiskt inte komma på en enda sak som egentligen skiljer könen åt som inte är kulturell osv. Det var ju därför jag fuskade och frågade er. Förutom att män nästan alltid är fysiskt starkare och så fryser de aldrig och jag fryser jämt. Fascinerande.

2) Utan att fundera svarar jag människa. Om jag måste fundera svarar jag fortfarande människa. Jag vet inte varför, men jag känner mig inte som en kvinna eller särskilt kvinnlig (om man bortser från mitt extremt kvinnliga skoberoende och andra ofrånkomliga behov och attribut). Jag är det enligt passet, men om jag hamnar i en blankett-situation där jag måste kryssa i om jag är man eller kvinna känns det lite som när man var sju år och såg folk som pussades passionerat på TV och då måste jag skämsfnissa lite åt mig själv bakom en soffkudde. Att jag liksom lajvar kvinna bara för att fylla i en blankett. Å andra sidan får jag samma känsla av att kalla mig vuxen, eftersom jag lajvar vuxen också.

3) Noll barn, men det vet ni ju redan. Däremot räknar jag ju fyrbeningarna som mina bäbisar. Minus en av dem just idag. Ett barn är förskjutet, förnekat, uteslutet och arvlöst idag.

4) Ofrivilligt frivilligt. Jag har vetat att jag inte kan få barn sedan jag var ung, men aldrig känt någon önskan. Däremot skulle jag kunna önska att jag hade haft ett val, om det mejkar någon som helst sense? Därtill är jag extremt tacksam över att vara gift med ett snubbe som inte heller vill. Däremot stängde vi aldrig några dörrar för att man faktiskt kan ändra sig, det där med att aldrig säga aldrig är min melodi. Men nu ändrade vi oss inte och skall man vara riktigt krass kan man ju tänka att det, i mitt fall, drabbade rätt person och att jag råkade gifta mig med rätt person.

Där har ni mina svar.

Nu kan vi väl hålla tummarna för att glasögonen går att laga och att mina nya glasögon är färdiga imorgon så jag kan se ut som Häxan Surtant (makens kommentar när han såg dem på), eller oklar brittisk modedesigner (enligt Majabella som inte kan komma på vem hon menar och jag tror att hon menar Dame Edna utan att veta om det).