Usel kombination

Är det att både lida av bristande tålamod och extremt höga krav på sig själv.

Jag skulle ha en mysig dag och måla naglarna. Tog fram nästan varenda liten nagelpinal jag äger och startade storstilat. Jag ville svampa, mosaika, handmåla och skapa konstverk. Ett litet VM i nagelfix med bara en deltagare och guldmedaljör. Givetvis skulle jag göra något jag hade sett på en video som var 15 sekunder lång och som inkluderade alla moment som finns och jag var jättepeppad. Dessutom på vansinnigt gott humör. Trots allt elände i världen.

Bara humöret borde ha rest varningsflagg. Inte bara rest flagg, snarare viftat frenetiskt med varningsflaggor framför ansiktet på mig. Icke då. Med frenesi och övertro på mig själv tog jag mig an uppgiften.

Jag skulle göra kattögon. Först måla, sen svampa ombre, sedan handmåla och så avsluta med en dot.

Sist jag provade enbart ombre gick det åt skogen. Väldigt mycket åt skogen. Men idag var jag unstoppable.

Två timmar senare hade EN nagel något som kan ha liknat ett kattöga. Jag frågade maken om han såg vad det var, men det gjorde han inte. Inte ens när jag sa att det var ett kattöga såg han det.

Då målade jag resten av naglarna med lite silver och lite glitter och lite prickar och så surade jag jättemycket.

IMG_8099

Verkligheten överträffar sällan dikten. Eller ens snabbvideos på YouTube.

På en nanosekund gick humöret från kvittrande till missnöje av orimlig proportion så jag lade mig och kollade på någon repris av Dessertmästarna och tjurade över att jag inte kan baka. HELLER. Och så skrapade jag bort allt nagellack.

IMG_8101

Nästan allt i alla fall. Det var så många lager att lite hade torkat och lite hade inte torkat.

Nu tänker jag inte måla naglarna på ett tag. Jag tänker i alla fall inte måla dem enligt videor jag hittar på nätet.

Dagen började jättebra med att maken snubblade över hundarna. Rörande ovärdigt iklädd enbart kalsonger snubblade han så mycket att han slog huvudet i en bänkskiva samtidigt som han lade sig raklång på golvet. Jag vet, det låter inte som en bra start på dagen, men jag kollade faktiskt med honom direkt om han var okay och det var han. Då började jag frustfnissa och sen gick det inte att sluta. Det är omöjligt att låta bli att skratta åt någon som snubblar halvnaken om det går bra.

Nu har han däremot jätteont i huvudet, mår lite tjyvens och har en bula i tinningen som är stor som ett ägg och jag är sur över misslyckad målning. Jag medger att det är lite mer synd om honom dock.

En helt vanlig söndag med andra ord, söndagar har en tendens att börja bra och sluta lite eländigt.

Denna ilandsproblematik.

PS: Glöm inte tävlingen på ylle.net som har deadline väldigt strax. Det är ju ett finfint pris. Faktiskt alldeles fantastiskt.

Jag hatar människor men gillar mänskligheten

Det summerar väl ungefär vad jag känner för terrordåden i Paris igår. Och alla andra vidrigheter som händer i Sverige och resten av världen. Om man mördar, våldtar eller gör andra idiotiska grejor för att man är medlem i ett fotbollslag eller om man råkar vara muslimsk fundamentalist eller bara sitter ensam på kammaren med en generell empatistörning är av underordnad betydelse. Är man dum så är man dum. Jävligt dum faktiskt. Och det gör mig skitförbannad och jätteledsen.

Med det sagt struntar jag i vem som är dum, men att det såklart finns olika grader i helvetet. Är man dum borde man sluta. Bums. Tack på förhand.

Det får räcka så, det finns tillräckligt med experter och “experter” som uttalar sig i alla former av media om den saken dygnet runt.

Vi kom hem till småstaden sent igår kväll och jag var tydligen så trött att jag inte ens kunde stava. Jag ville mest säga hejsan svejsan innan jag kastade mig på kudden. Utan att duscha innan, det orkade jag inte. Lite överdrivet att tvätta sig för ofta faktiskt.

Planen var ju att bli klar i torsdags, men som alla bra planer gick den ju såklart åt skogen. Först var det ju veterinärbesök med Liten och analsäckarna och sedan kom ömma modern och styvfadern på fika. Det ena var betydligt trevligare än det andra.

Problemet med att inte bli klar i torsdags var att luftmadrassen som inköptes för dyra pengar för att maken skulle ha säng i huset började tappa sugen (bokstavligt talat) natten mellan onsdag och torsdag. Jag vaknade av att han fyllde på den någon gång mitt i natten och trodde på fullaste allvar att han dammsög. Det låter ju exakt likadant. Men jag tyckte det var lite konstigt att han dammsög i becksvart mörker med noll lampor tända. Nästa tanke var att hundarna kanske hade råkat trampa på on-knappen på dammsugaren som jag visste stod i vardagsrummet bredvid sängen. Då fick jag vackla upp för att kolla vad som försiggick och varför det väsnades. Synen som mötte mig var en smula underhållande. Luftmadrassen är 120 centimeter bred och ganska hög, maken låg i mitten fast direkt på golvet, medan den luft som fanns kvar befann sig på madrasskanterna och liksom rullade in honom som en kåldolme. Madrasserad cell fick en helt ny innebörd.

800 spänn för en eldriven luftmadrass som får någon slags pyspunka efter fyra nätter är INTE okay. Den skall få åka tillbaka till inköpsstället med en barsk frågeställning. Vi hade ju tänkt ha den som extrasäng på torpet.

Det innebar ju att det var synnerligen opraktiskt för alla berörda parter att vi faktiskt inte blev klara i torsdags, men konstigt nog blev det mest opraktiskt för mig.

Vi har ju kvar en 90-säng i mitt kontorsrum. Den är min och den är fantastiskt bekväm eftersom jyckarna hellre sover med husse när husse har en bred säng. Jag har alltså fått spendera flera stycken nätter utan tre extra värmelement i sängen. Jag har till och med kunnat använda mitt bolltäcke de nätterna för att jag faktiskt inte bara haft en säng för mig själv, utan ett helt rum.

Natten mellan torsdag och fredag var det ju givetvis ännu mindre luft i madrassen och då upptäckte jag att byrackorna är riktiga prinsessor på ärten. De som hade spenderat alla nätter tillsammans med husse på luftmadrassen totalvägrade att sova i den när den inte var BEKVÄM. De ville inte ens ligga i samma rum som den dumma madrassen så de kom lommande till mig.

Ifall ni inte kan räkna ut det själva kan jag ju berätta att det är sjukt obekvämt att ligga i en 90 centimeter bred säng med bolltäcke som väger tio kilo över sig och dessutom ha en utspridd hund på 20 kilo över båda vaderna och ytterligare en, lika utspridd hund, på 25 kilo över lår och mage. Ovanpå bolltäcket.

Det var alltså mer bekvämt att sprida ut sina lurviga kroppsdelar ovanpå en matte som låg under ett bollhav än att ligga på en mer eller mindre platt luftmadrass. Helt oförklarligt.

Nåja. Det var en natt. Sedan slet vi som djur (dock ej som hundar, hundar sliter oftast inte alls) under gårdagen för att få lite mindre oreda i kaoset, packade ut de få möbler som var kvar i släpkärran och sedan åkte vi hem. Och jag minns inte ens när jag blev så glad över att se Strömstadskylten senast. Det var så obeskrivligt skönt att komma hem till något som inte var ett lika stort kaos, och få gå och lägga sig i en fantastiskt skön säng. Oklart vem som tyckte det var skönast, jag eller jyckarna. Liten hann i alla fall före mig till kudden.

Idag har det varit vilodag med mycket liniment på flyttpackningstrött rygg. Kvällen skall ägnas åt att måla lite. Och apropå det skall ni få världens tips. Hoppas jag i alla fall. En av fördelarna med att bo i liten stad är att det bara finns en bokhandel och det var ju dit jag gick för att leta målarböcker när jag, ett år efter alla andra, kom på att det var något jag ville göra.

Som vanligt språkades det lite i bokhandeln och vi pratade pennor. När jag var där för ett par veckor sedan alltså. De hade inte de jag egentligen ville ha, men de skulle kolla vad de kunde ta hem. De ringde mig om önskade pennor för någon vecka sedan och idag ringde jag dem för att kolla läget. Då hade de fått mail från sin leverantör om en ny sorts pennor och de tänkte genast på mig. Chameleont Pen. Vad jag förstod det som är det någon slags tusch, de är vattenfasta och det går att måla på både glas och papper och antagligen andra saker som jag inte har tagit reda på. Än.

För jag fastnade i den här videon när vi pratade om pennorna.

20 pennor som ger typ 300 olika färger totalt. Plus en suddpenna och en blenderpenna.

Jag ÄLSKAR pennor.

Nu kanske jag är sist på bollen igen, men de här måste jag ju bara ha. Hur coola? Hade jag varit modebloggare hade jag skrivit CRAVINGS. Vilket i och för sig stämmer ändå. SKALL ha!

På måndag får jag reda på om de kan beställa dem åt mig och om de finns i leverantörens sortiment.

Under tiden går jag och nynnar på “jag vill måla hela världen lilla mamma … “

Någon som känner till dem?

Nu ligger jag i en soffa

I Strömstad. Och jag kom precis hit.

Det där med att bli klar igår var ju önsketänkande. Ännu mer önsketänkande att bli klar när det fortfarande var dagsljus idag.

Jag ät så trött och smutsig efter en vecka bland tidningspapper och kartonger att jag antagligen skulle behöva en turkisk tvagning, men jag orkar inte.

Jag orkar däremot ligga på soffan och vara en lortloppa.

Tvättning är överskattat. Det får bli imorgon.

Och efter tvätt lovar jag att uppdatera bloggen lite mer med.

Zzzzzz…

Det går upp och det går ner och det går långsamt

Idag är det en SÅDAN DÄR dag. Det börjar bli klart, vi siktar på att vara färdiga och någonstans i mitten av dagen skall vi fixa analsäckar och sedan skall vi troligen åka härifrån.

Det betyder att jag skall säga adjö till hemmet.

Extra konstigt blir det när jag pratar med kusinen nästan varje dag och de är överlyckliga och helpepp på att flytta hit.

En är pepp och en är depp. Men de har min fulla förståelse. Att gå från, visserligen skitfin, lägenhet i Majorna på femte våningen med en hiss lika stor som en pizzakartong, till ett hus med lekplats fem meter utanför ytterdörren och trollskog åt andra hållet. Med två småknoddar. Då hade jag med varit sjukt pepp. Och jag är väldigt glad för deras skull. Det ena förtar ju inte det andra liksom.

Det var då det slog mig att man antagligen är mer pepp generellt om man skall flytta bohaget till nytt boende. Det skall ju inte vi. Vi skall bara försöka fördela resterande möbler och en herrans massa kartonger på torpet? Eller någon annanstans? Vi vet inte ens var vi skall förvara det vi packar.

Det ger sig. En sak i taget och en känsla i taget.

Under förmiddagspausen var känsloläget ganska fnissigt. Eftersom jag hade två rara jyckar som lekte Arga Leken i röran.

IMG_0018

En nalle, två hundar som vill ha den. Den store som alltid brukar ge efter ÄLSKAR just den här nallen. Det är den enda leksaken han verkligen aldrig kommer ge bort utan strid, vilket förvånade Liten så till den milda grad att han blev arg han med.

Det är ju bara den lilla detaljen att han är så himla dålig på att visa att han är arg och känner sig lite orättvist behandlad. Inte ens Stor fattar ju. Men vi ser det. Det är ju då han blir sådär stelopererad och knappt blinkar.

Dessutom är det ju jättesvårt att förmedla stelhet medelst foto. Foton är ju liksom stela by default. Men ni kanske hajar nivån på hans enorma vredesutbrott på filmen?

Nej. Han flyttade sig inte en centimeter. Inte ens när jag slutade filma.

Liten är KRÄNKT. Och skitförbannad. Men kan inte ens morra.

Jag har verkligen aldrig haft en hund som är så genomusel på att förmedla ilska, men vara så himla bra på att visa glädje och alla andra positiva känslor. Det gör han med schvung.

Finns det någon slags hemspråksundervisning för hundar som man kan skicka honom på?

HAPPY YLLEBRÖLLOPSDAGSTÄVLING

Idag har jag och maken varit gifta i sju år, vilket jag lärde mig för någon vecka sedan att det var yllebröllop.

På något vis känns det passande att vi firar just yllebröllop idag när vi går här bland kartonger och skräp. Vi är inte ett dugg synkroniserade när det gäller stora projekt som de här och då ger han mig klåda. Över precis hela kroppen. När jag packar sitter han i fåtöljen och kollar på program om andra världskriget och när jag havererar av trötthet vill han att jag skall hjälpa honom med saker. Då har han vilat sig i form, medan jag har utlyst formsvacka.

Och nu skall jag förklara vad det ena har med det andra att göra.

Jag har alltid trott att ylle kliar. Ungefär som när man var liten och var tvungen att ha kalasbyxor på sig och man led alla helvetets kval.

Att vara projektledare tillsammans med maken gör att han känns ungefär som ett par kalasbyxor från 70-talet.

Det är ju för all del passande på vår yllebröllopsdag. Och jag lovar att jag har pussat honom och gratulerat honom till att jag har stått ut med honom så här länge. I ett anfall av temporär självinsikt tackade jag honom även för att han har stått ut med mig med. Jag älskar ju min ylleprins trots allt.

Och med det sagt skall jag presentera bästa tävlingen på mycket länge. Vi har en läsare bland oss som jobbar med ylle och ni har säkert sett henne i kommentarerna, hon heter Annika och är väldigt sympatisk. Vi har pratat om det här med att jag alltid fryser och hon har lärt mig att ylle faktiskt inte alls kliar utan är varmt och skönt så man slipper frysa. Därtill är ju stickat höstens nya svarta och väldigt snyggt.

I alla fall, Annika jobbar med ylle och skickade länken till sin webshop till mig och jag måste medge att jag satt med förvåningens finger i häpnadens mun när jag såg det enorma sortimentet av kläder och prylar som innehåller ylle. ENORMA sortimentet. Jag har hittat vansinnigt många grejor som både är snygga och praktiska (och sa jag snygga?) och jag har inte ens kommit igenom alla produkterna i shoppen ännu.

För att fira mig och dammsugarmannen skall vi ha en helt fantastisk tävling ihop som passar så himla bra med dagen.

Först och främst, här är länken till webshopen, ylle.net. Ni kommer kunna roa er furstligt med att gå igenom alla produkter.

Det ni kan vinna är den här.

IMG_0345

En härlig poncho (värde 749 kr) från Tif Tiffy med tillhörande polokrage (värde 599 kr) i färgen Army i cashmere/merinoullmix

Fantastiskt fint pris för att fira yllebröllopsdagen. Och oerhört fiffigt att kunna välja när man vill ha krage och när man inte vill ha krage.

För att vara med i utlottningen av poncho plus krage (totalt värde 1348 kr) måste ni göra följande:

1) Följa ylle.net på instagram, och sedan följa instruktionerna i tävlingsinlägget som Annika har lagt ut dagen till ära. Ni kommer hitta inlägget så fort ni trycker på länken.

Har ni inte instagram så kan ni istället följa ylle.net på Facebook och gilla och dela tävlingsinlägget där.

(Har ni tillgång till både Instagram och Facebook är det helt klart fördelaktigt att göra båda delarna för större vinstchans, hett tips)

2) Och så måste ni såklart gilla mig. Som firar yllebröllopet idag. Men det hoppas jag ju liksom redan att ni gör om ni läser det här? Och min Instagram och FB ser ni ju i bloggmenyn. Eller ja, måste och måste. Jag kan ju liksom inte tvinga er att gilla mig bara för att ni skall få lov att tävla om ponchon. Men jag blir ju såklart väldigt glad om ni gör det?

Som extra bonus firar Annika mig och maken genom att lämna 15% rabatt på hela sortimentet november ut om ni vill handla och då är koden YLLEBRÖLLOP i webshoppen.

Ni vet att jag verkligen aldrig gör reklam. Trots erbjudanden. Men det här tycker jag verkligen är en skitrolig grej att göra för Annika som har hängt med i bloggen sedan jag återupptog det här med vardagsskrivande. Det var dessutom jag som kom på att vi såklart skulle göra något just idag. Eftersom Husfruen upplyste mig om att det var just yllebröllop vi firar.

Må bästa man/kvinna vinna.

Och grattis oss på yllebröllopsdagen. Eller ja, mest grattis mig.