Jag lade ju ut den här på Instagram för ett par dagar sen och ett gäng av er föreslog att jag skulle stoppa en femma i spargrisen.

Och det har jag ju redan gjort en gång, men jag kan inte för mitt liv minnas om jag har skrivit om det här. Eftersom jag inte minns skriver jag igen och den som känner igen sig kan sluta läsa typ här.

Grejen är ju lite att han har ett väldigt rörmokaraktigt myntinkast. Det där som Maria Montazami kallade för “plumber crack” i ett avsnitt av SHF och som jag kallar för rörmokarspringa. För att det heter nästan samma på norska och jag trodde att det hette samma på svenska. Han är ju rörmokarson och det syns när han böjer sig framåt, i det här fallet med en av sina älskade dammsugare.

I alla fulla fall. Femkronan i röven.

För ett antal år sedan satt vi på båten. Kompis, maken och jag och när han böjde sig ner för fyrtiofjärde gången blev lockelsen för stor. Vi stoppade ner en femma i cracken och han noterade det inte ens, något vi fann orimlig jätteroligt. Sedan förflöt tiden som tid gör och vi glömde att vi hade stoppat femman i arslet på honom och han gick på toaletten.

För det första är maken en sittkissare och för det andra har vi en elektrisk båttoalett. Båttoaletter har en kvarn som mal sönder specialtoapapper till atomer och man bör absolut inte spola ner något annat än just det där specialtoapappret. Då blir det stopp i kvarnen.

När han uträttat det han gick ner för att göra och tryckte på spolknappen lät det ungefär som om han försökte mala ner hela båten i beståndsdelar och vi hade ju som sagt glömt av pengen. Make blev upprörd över att förhållandevis ny båttoalett hade pajat och vi förstod ingenting när han muttrande försökte få ordning på spolandet.

Dagen efter däremot, när maken faktiskt gav sig i kast med att montera isär toan för att se vad som felades kvarnen hittade han en femkrona. Och jag fick lite skamset erkänna att vi hade roat oss med att stoppa femman i ändan på honom.

Han skyllde allt på oss, även om kvarnen hade klarat sig och båttoan blev som ny efter att ha fått upp silverpengen medan jag skyllde allt på honom. Jag skyller fortfarande allt på honom. För jag fattar inte hur man inte a) känner att man får en kall peng nerkastad mellan skinkorna, b) hur man sedan går med nämnda peng i kalsongerna i säkert en timma och c) hur man inte HÖR att det säger PLOINK i toastolen när man drar ner kallingarna, sätter sig på toastolen och pengen trillar ner.

Givetvis måste ju felet ligga hos honom?

Om man har en butt crack som inbjuder till pengakastning och tydligen ingen som helst känsel i de ädlare delarna kan det ju inte vara kastarens fel?