Jag råkade se Lyxfällan idag. I ögonvrån. Vem som helst kan ha otur och hamna i en skuldfälla, men personerna som deltar i just det programmet verkar ju helt världsfrånvända. Inga pengar och handlar på krita. Snubben köper hellre en ny bil än att betala räkningar. Ungefär så brukar det ju vara.

Idag var det ett till synes fullkomligt normalt och lite rart par med två barn och två jättefina hundar och jag spärrade upp öronen lite extra när Ers Eminens Ekonomibesserwisser Ett (jag vet inte vad programledarna heter) frågade vad hundarna kostade per månad. Ställer man en sådan fråga anar jag ugglor i mossen. Jag kan nästan inte ens skriva det utan att bli skitarg. DET ÄR VÄL ALDRIG NÅGON SOM FRÅGAR VAD BARN KOSTAR PER MÅNAD OCH OM DE KANSKE SKALL GÖRA SIG AV MED DEM VA VA VAAAA?

Så. Nog om det, för det är inte det inlägget handlar om. Jag blev arg i förskott helt enkelt.

Men jag fastnade lite i programmet. Familjen hade inga direkta lyxartiklar gömda i garaget. De hade inte hundra motorcyklar eller lyxbilar. Däremot hade de inrett hela huset med kreditkort och lån för det var så viktigt att upprätthålla någon slags fasad. De hade till och med köpt mat på krita. Det där är något jag inte förstår mig på alls. Varken behovet att upprätthålla sinnesrubbad fasad eftersom jag alltid rättat mun efter magsäck och det är inte de stora inkomsterna man blir rik på, det är de små utgifterna. Jag vet, jag låter äckligt snusförnumstig, men jag är jävligt motvalls kreditköp och jag tycker att sms-lån borde förbjudas eftersom de bara spelar på folks oförmåga att ta eget ansvar. Därtill är jag svinkass på inredning. Jag har aldrig haft ett hem som passat i någon slags inredningsreportage. Eftersom det inte finns någon tidning som heter Kaos & Sjaskigt Chic. Än.

Men det såg rasande trevligt ut i kredittagarnas hem (innan de bar ut alla möblerna och sålde dem). Och det skulle vara trevligt om man åtminstone hade haft någon soffkudde som matchade … något annat?

Jag har alltså påbörjat något slags intresse för att vilja ha det lite fint, men jag är totalt handikappad när det kommer till att utföra det. Kläder kan jag, inredning kan jag inte och vi vet ju hur bra maken är på att köpa gardiner. Vi är ett hopplöst fall tillsammans och som jag sade till honom häromdagen, det är för jävligt att vi är skitdåliga på exakt samma saker. Även om han har varit mer intresserad än jag någonsin varit.

Idag har jag intresserat mig jättemycket och gjort följande, eftersom vi har nylagt grått trägolv. Jag har köpt två grå filtar på Jysk för en hundring styck. Då syntes det egentligen bara hur ful soffan är.

Sen kom jag till detaljen som jag faktiskt excellerar i, att köpa djursaker. Den här gången lyckades jag till och med matcha golvet när Mini fick en ny möbel.

Den är ju som synes grå. Och nöjd katt inspekterar.

Sedan kom hundar och trodde att de skulle kunna klättra upp till henne (de lär sig aldrig) och då blev hon lite gramse.

Jag insåg även att vi har matchande möbler på utsidan, men där har Tor och Jonas möblerat om lite.

Japp. Ett hopplöst fall, det är jag det.

Det här är ett rop på hjälp.

Jag har kommit så långt att jag tror att jag vet vad jag vill ha för färg på väggarna som inte blivit ommålade sedan nittonhundrakallt. Innerväggarna alltså. De är ljust ljust gula idag. Man kan anta att färgen kanske kallas äggskal eller något annat lika komplicerat på inredarspråk. Jag säger ljust ljust gula, vilket man kan se på kattkortet ovan.

Jag vill att de skall vara ljust ljust turkos. Sedan vill jag hitta en soffa som faktiskt passar på ett torp, men som är bekväm och stor och absolut inte vit pga smutsiga hundar där jag vill ha jätteturkos kuddar och i fönstren vill jag ha tunga sammetsgardiner som också är turkos.

Sedan vet jag inte mer. Jo, jag vet att det fult bruna trägolvet på övervåningen och i trappan skall målas vitt och att sovrummet måste tapetseras om, men jag klarar verkligen inte att se någon detalj framför mig.

Köket är sedan 40-talet och det skall absolut inte rivas. Jag gillar de gamla skåpsluckorna. Men jag gillar inte sunkigheten. Lite färg där med hade ju för all del varit trevligt.

Det finns alltså ett stort behov av någon som kommer hit och pekar med hela handen och talar om för mig vad jag skall tala om för framtida hantverkare, och som går med mig i butiker för att handla det som skall göra det … jamen mysigt?

Jag är ju skitbra på att köpa djursaker som sagt, men där tar mina inredningskunskaper slut.

Någon som vet någon som vet någon möjligen?

Ernst kan som vanligt ta sig i dalen, för det där med att om en katt ligger och sover i ett rum borde det inte finnas mer för en inredare att göra. Det är jättemysigt med både katter och hundar och det brummar humlor i bröstet av att samexistera med dem, men så fan heller att det räcker om det bara finns ett rätt snyggt kattklätterträd när resten ser ut som sunk.

(Oklart var akut behov av mys kommit från. Åldern?)