Man kan tro att det här är ett aprilskämt, en dag för sent. Jag tror nästan inte på det trots att jag upplever det.

Det blev ju inte fint väder idag, trots att lögnaktiga meteorologer utlovade solig prognos. Jag vaknade till hällregn och 50 nyanser av grått. Humöret blev raskt lika surmulet som himlen.

Just väder och humör ingår inte i troligt aprilskämt. Att båda delarna är minst sagt svajiga oavsett yttre påverkan vet vi ju redan.

Då utnämndes andra april till deppigt degig divandag. Först läste jag och åt alldeles för mycket godis och sedan letade vi filmer att slökolla på. När vi letade film hände något som inte hänt på väldigt länge, maken frågade om jag kunde pyssla med hans fötter (just frågan är inte ovanlig eftersom han ständigt går med onda självsprickor i samma storlek som Grand Canyon, men att mitt svar var jakande utan tveksamheter var däremot något att skriva hem om).

Handduk i knät, filapparat i handen och första avsnittet av Springfloden på teven.

Jag är en helt fantastisk fru. Men det blir rarare och mer aprilskämsamt.

Förresten, om ni inte har sett Springfloden (väldigt vackert ord) kan ni skippa det. I alla fall om ni är kända i krokarna. Vi ville se den för att den handlade om ett mord på Nordkoster och då utgår man från att den faktiskt spelas in på just Nordkoster. Det gjorde den inte. Tålamodet tröt någonstans i mitten av andra avsnittet och jag är sjukt tveksam till om manusförfattaren hade gjort någon slags research. Författarfrihet i all ära, men inte i sådan utsträckning att varken manus, bakgrund eller geografisk plats stämmer. Paradise Hotel kändes högkvalitativt i jämförelse.

En timma gullade jag med makens fötter. 30 minuter på varje 45:a.

Sen tog han mina rara små fossingar. Han klippte TILL OCH MED naglarna. Det har aldrig någonsin hänt.

Då började jag sjunga på den gamla 90-talsdängan av Just D. Minns ni? Hubba Bubba-låten?

“Din polare har skaffat sig en rutten brud …
… varenda gång man ringer e det hon som svarar,
en obehaglig röst i andra änden som förklarar;
nej han kan inte komma han ska klippa mina tår
d här e vad jag föreslår …
hon har ett sätt som får alla män (aaaalla määään) att tro dom e i helvetet

Subba (subba), hon e som ett Hubbabubbaaaa”

Fantastiskt bra låt. Fantastiskt bra text. Särskilt om man jämför med Springfloden.

Det här är så rart att jag dör lite inombords.

Han klippte lite ojämnt så jag fick sätta en fil i näven på honom och lära honom hur man använder en nagelfil. Det var också första gången. Notera djupa veck i pannan och total koncentration.

Nu halvligger jag i soffan med filade fötter, filade och polerfilade tånaglar och undrar vad han har gjort eller vad han tänker göra som jag kommer bli arg över.

Jamen det här var vår lördag. Som faktiskt låter lite osannolik.

Har ni också fått fotvård ikväll?

// Hubbabubban